Jag har ju startat bloggar förr, men antingen har jag tröttnat eller så har läsarna tröttnat. Eller så har det aldrig funnits någon läsare. Det började ju bra, det gick inte att ladda upp bilder.

Denna veckan har jag kommenterat många bloggar. Mest har jag "pratat" med tre tjejer med ätstörningar, fy vad jobbigt det verkar vara. Bäst att ta en chokladbit. Nu.

Vad som är roligt är emellertid att de uppskattar mina kommentarer, vilket gör det till ett rent nöje att komma med stödjande tillrop och mer eller mindre goda råd. Jag tror att jag är bra på det.

De har behandlare. De har föräldrar. Men inte fan kan de vara ärliga mot dom. Men mot en helt främmande gubbe på 57 bast kan dom vara hur ärliga som helst. Normala tonåringar antagligen. Jag vet inte hur gamla de är men jag tror en är typ 19 och de andra något yngre.

Viktproblem för dem är relaterade till kaloriskräck. En lussebulle är otänkbar föda eftersom den i deras hjärna är förbjuden frukt  Iimotsats till vanlig frukt - som är tillåten frukt. Jag menar om man väger sådär en 42,6 kilo, hur mycket kan en lussebulle göra?

Jo så här är det. Den syns när man tittar sig i spegeln. Inte så jävla konstigt när magen inte sett någon bulle på väldigt länge. Magen måste vänja sig vid mat. En ond cirkel.

Vad som är bra med dom här tre tjejerna är att de verkligen skriver av sig alla dagens problem. Ångest, oro, ledsenhet och mycket detaljer med maten. Hela deras liv handlar om mat. De gillar god mat. Men så fort de sätter sig ner för att äta så säger hjärnan STOPP - du är inte värd det där.

Jaja, tänk vad konstigt det kan bli.