Att berätta om svek kan vara svårt. Svårt att riva upp gamla sår. Särskilt för er som är unga och inte har lagt det bakom er. Pialotta vill dela med sig av denna historia.



Har du varit med om något i ditt liv, då du stått för ett svårt val?

Ett svek som du varit med om?

Jag satt i skuggan vid ett fönsterbord, men samtidigt mitt i samtalet.

Inga namn eller personangrepp i offentliga rum,

men bara känner så starkt för att ge mina ord utlopp för det här som kan påverka så enormt senare i livet.

Det började med att "spindlen i nätet" for till sin eviga resa till sitt "Lyckoland".

Utan någon som helst föraning om vad som skulle hända.

Bara packade sin resväska och smög bort utan någon som helst anteckning för oss som var kvar på stationen.

Lämnade över svåra beslut för en människa i både svår sorg och saknad efter en lång gemenskap.

Tre barn var av en särkullbarn (som levt sedan 1-års ålder med vederbörande).

Två barn som skulle dela på "nätets härskares" ryggsäck.

Ingen diskusion överhuvudtaget om särkullbarnets del i det hela alltså,

trots alla dessa år med nätinnehavarens samvaro och uppfostran.

Nåväl tankarna fanns inte så mycket på det heller för denne.

Enligt lagboken går allt till biologiska barn om inget annat är skrivit.

Med andra ord hade inte särkullbarnet något med det här att göra, trots denne stod mitt i allt eländet.

Nu blev det här minst sagt kaotiskt för att inte tala om hårda ord,

insmiskande och ett riktigt inferno för alla inblandade. För vem skulle få äran att stoltsera med segertrofen..

Vem skulle lyckas bryta isen och få den avgörande människan på fall och med det avgöra det hela..

Man gör ingen som helst skillnad på barn i detta läget, men eftersom en fastighet spelade huvudfiolen,

blev det till slut så. Val måste göras och det ganska så snabbt.

Tårar och bryderier speglade tillvaron i en tid som jag inte i min vildaste fantasi fanns.

Inte denna familjen, inte vår familj..

En godhjärtad människa med en massa spring ut och in i själen, orsakat av någon i närheten

med dålig "tajming" till det nyss inträffade ... jag blir så ledsen då jag tänker på det.

Till slut så stod valet klart och visst blev det ett val som alltid kommer att finnas där.

Två barn som båda slogs med sina rättigheter om att få köpa ett bardomshem som båda ville ha.

En kunde ju bara vinna slaget och det blev den yngste som vann. Ett val som aldrig skulle pågått alls.

Kommer inte köparna överrens så skulle absolut valet varit att sälja till helt oberoende köpare.

Ett arv, ett gammal släkthus.. visst hade det varit roligt om det fanns kvar i släkten, men till vilket pris..

Dessutom hade priset blivit något helt annat (mycket större summa,då huset ligger på stor tomt med havet som granne)

som alla berörda kunde dela på. Nu blev det inte så och detta "svåra val"

blev fallet för ovänskap och inte alls den trygga, självklara tillvaron som det fanns förut.

Vem får lida för det allra mest, jo beslutsfattaren som i sina tveksamheter bar på ett stort ansvar

mitt i sorg och bedrövelser, så klart. Då med en av barnen omlindande..

nästan med hot om inte denne fick gå ur striden med huvudet högt.

Skamligt med en människa som just mist en älskad person och inte var riktigt sig själv.

Visst var sorgen stor för alla i familjen efter en människa som alla följt i spåren så länge..

men det andra tog överhand.

Inget är som innan och såren går aldrig ur.. ärren finns alltid här.

Vi alla får leva med och finna oss i ledsamheter som skulle kunnat blivit nycklen till allas välfärd.

Njutit av det liv vi fått och familjen skulle kunnat vara helgjutna med varann i harmoni..

Det här med svåra val och välja det rätta är hur viktigt som helst.

Det kommer en dag i morgon oxså och vill vi vara med och känna solen värma oss..

Gör aldrig någon som helst skillnad på barnen.

Du får bära med ditt val, som många gånger inte är tillräckligt övertänkt, för alltid.

Ditt samvete mår inte alls bra och med det en farlig massa onödiga tvister och bekymmer.

Tro mej jag ser detta på nära håll i tid som otid.

Med detta tackar jag för ordet.. bara kände för att få ur mej lite ur mitt hjärtas skafferi..

Inget är som "vanligt", men för att orka gå vidare måste man förlåta misstagen. " Förlåt"

behöver ju inte menas att man godtar handlingen, utan bara att vi alla går vidare och gör så gott vi kan.

* Tjingeling för nu..

Tack Mats för din gästfrihet:-)

PS
Förklaring: Särkullbarn är när syskon har samma mamma men olika pappor.
Jag var tvungen att fråga Pialotta om det och tänkte att ni kanske inte heller visste...
Tack Pialotta (blogg: kaffebönan - finns bland mina länkar)
DS