Prestera mera

Jag kan känna ungdomarna idag har en sabal prestationsångest!Ser bara på "vår" Issa....tycker nästan synd om dom...

njaa, man behöver inte dra till ytterligheter... en spegel tycker jag nog man kan få ha. :P

och appropå ditt inlägg: jag håller med att höga krav inte är så bra när det bara blir ångest av dem. Men om man kan lära sig acceptera att man gör så gott man kan och att allting inte alltid kan gå spikrakt så kan det faktiskt vara lite positivt att ha lite krav också. så att man kommer framåt :)

Helt klart.. tydligt det där:-)
Tjing från ett soligt Skåne..

Det spelar ingen roll att jag säger ifrån.
De har ändå då himla bra och lång erfarenhet blablabla.
Jag är för sjuk för att kunna tänak tydligen,
ändå har jag mer hjärnkapacitet än min kontaktperson någonsin kommer att ha.

Tack för din vänliga kommentar tillbaka. Jag satt just och funderade på min andra chans.. eller rättare sagt var den första chansen tog vägen.. egentligen finns den väl bredvid mig, men jag är väl för rädd att köra in på rätt väg.. mot ett friskt liv, mot ett liv där jag lever. Jag täcker min sjuka insida med bortförklaringar.. Jag försöker täcka den så mycket det går men ibland spräcks bubblan helt enkelt, det är bara att försöka på nytt. Hoppas du får en bra kväll och att detdär med skatteverket löser sej.

nee, på ett sätt tkr inte jag heller att dt ja håller på med e bra! men just nu känns allt helt hopplöst. känns som att i min kropp finns 1% jag å 99% spöket!
men. imorn är en ny dag, med nya möjligheter!

hur e läget me dej??

Definitivt! Dom skriker efter att få bli känsidar:))

tack, du är superbra på komplimanger. :D haha, där fick du ju en (dock mindre bra) från mig också!

yeeeeeep, det är sant. alltihop! och jag är så lycklig så att jag kan gråta. :) har nog inte mått bättre på evigheter, inte under min ätstörnings-period i alla fall! kram.

Jo, kanske har du rätt. Jag hoppas det, och önskar.
Men det finns vissa dagar då allting tar emot så fruktansvärt mycket och då känner man sig allt annat än stark men jag antar att jag har vänjt mig vid det. En dag så hoppas jag att jag tar mig ur allt det här. Tack för orden! :)

jadå, klart det är okej. :) det värmer bara!
hur mår du, förresten?

oj prestationsångest skulle man också kunna skriva ett långt arbete om...
den erfarenhet jag har av det är att ångesten ökar lite då man lyckas, för när man höjt ribban vill man inte behöva sänka den igen. Jag har t.ex alltid hållt mig på en medelnivå i skolan, klarat mig. Nu gör jag mer vilket blir bättre resultat men då får man ju lite ångest om man inte lyckas fortsätta på samma bana...hmm.

Jo, klart man kan fastna i sitt tänkande, ibland kan det ta en jävligt långt, ibland fastnar man och stampar på samma ställe.
Det jag menar är typ att jag går lixom på en väg mot ett nytt liv, men med gamla dåliga vanor och skit. Jag är inte frisk än och kommer kanske inte bli helt, jag vet inte. Jag vet knappt ens om jag har accepterat att jag har mått dåligt/ mår dåligt.
Det är svårt.. !!
Jag svamlar också just nu. men jag kan inte riktigt förklara.
Vad gör ditt intresse så stort för bloggare? Såg att du hade tjejer som hade anorexi länkade i din blogg. Är det något ämne du har fastnat för?
Det har satt klorna i mig med... att man inte får äta vad jag vill osv :( Det är så sjukt jobbigt när man försöker skapa kontroll. :/ Det är ju det jag försöker, men det blir fel ( Det är ett gammalt mönster )

Om någon tycker att jag har prestationsångest nu skulle den personen ha träffat mig för ett par år sen. Det var helt sjukt, och inte hjälpte det att alla andra är likadana så att man hetsar varandra. Nu är jag mycket lugnare och mår mycket bättre :) Förut var jag alltid bäst i klassen, hade jag inte lärt mig tidigare att det inte spelar så stor roll ifall man misslyckas ibland så hade jag aldrig klarat av högskolan. Nu kan jag t.o.m spela fel inför en fullsatt publik och nästan känna att det är okej ändå.

Morrn...ja är det bara det du vill ja hjälp med så är jag inte vrång:))