Realism
Jo idag blir det ordet realism. Det innebär för min del att jag inser att jag inte har tid att varken underliga eller speciella inlägg på bloggen. Tack förresten för alla era roliga kommentarer.
Michis och ni andra som har lösenord. Ni slipper mina svar, men haha ni slipper också mina synpunkter som jag ju aldrig kan hålla för mig själv.
Och Egoina, visst tänker vi lika. Det borde i och för sig vara mer skrämmande för dig än det är för mig, haha.
Idag ska jag åka till Helsingborg vid 10 och jobba och när jag kommer hem väntar skatteverkets brev med kompletterande frågor så då kommer jag troligen att vara i ett allmänt chocktillstånd resten av dagen.
Eller surrealism (torrt, jag vet, Alma)
Kram
Haha ja den var liiiiite sådär:)
Realism är ju lite tråkigt tycker jag, men det kanske har att göra med nån form av ungdomlig naiv inställning. När du fyller i papprena från skatteverket tänk på det som så att du ju också ger dem mera arbete så det är ju inte bara du som råkar illa ut så att säga :P
nepp, jag hatar svenska filmer :P
Musik, böcker och skolan är ju lite mitt liv som det är nu men det jag frågar efter är snarar tips på vad jag kan göra för andra. Vad jag kan göra för mig själv finns det ingen hejd på :)
Ja eller hur? Ett jävla tävlande är det...
Kopierar in mitt svar även här så du ser vad jag plitat ned! :-)
Mats: Du verkar vara en intelligent varelse (Utifrån det jag läst på din blogg samt kommentarer) och jag håller med dig angående att det största problemet är det mediala trycket. Däremot VET jag att när man är på väg mot ett destruktivt beteende suger man lätt åt sig vartenda litet ord som har med mat, träning etc. att göra. Man blir så lättpåverkad, skör och vilsen. Man applicerar andras känslor på sig själv - Tänker att såhär ska det nog vara. Kan hon så kan jag.
Det är inte sällan jag börjar gråta då jag kommer in på dessa bloggar. Jag vet hur det skadar. Tär. Förstör det inre. Väcker nya hjärnspöken. Utvecklar nya, sjuka tankar. Samtidigt vet jag att bakom den där bloggen sitter en tillika vilsen själ, som även hon igel-likt suger efter fler sätt att nära sin ätstörning på.
Tänk dig. En narkoman som vill bli ren kan omöjligtvis bli fri från sitt missbruk om han fortfarande umgås med sina nerdekade vänner. För att bli frisk behöver han komma bort ifrån alllt som är förknippat med det destruktiva beteende han tidigare levt för. Han behöver inte samtal från sina höga vänner som undrar varför han inte är med dom och silar. Han behöver lugn och ro.
Mja säg inte det...
skrämmande? Haha nejdå;)
