A man is an Island
Det är alltid bra att känna sig själv. Därför vill jag bjuda dig på en resa - vi tar väl en kryssning i Söderhavet!? Efter ett par fina dagar i solen så sjunker plötsligt båten. Du har tur och lyckas med hjälp av att flyta på din resväska ta dig i land på en ö efter att ha gungat på vågorna någon dag. På ön finns det gott om frukter och bär och du lyckas bygga en liten hydda att sova i. Men det är en öde ö och du får antagligen stanna där i lång tid framåt....
Nu kan det vara lite olika scenarion och jag vill att du ska fundera på hur du förhåller dig till din äs i några olika fall. Vad tror du om att svara på följande hypotetiska fråga:
Vad tror du. Skulle dina tankar om mat, vikt och kropp förändras om (1=Nej 2=Kanske 3=Troligen 4=Ja) ?
1) Det finns bara djur på ön. Du är den enda människan där.
2) En vänligt sinnad stam av infödingar bor där. Dom är 1.30 långa och har halmhattar och ser upp till dig som en gud.
3) Det visar sig att det bor 3 gamla tanter på ön. Dom vill ha med dig att spela kort på kvällarna.
4) Fem pojkar i 10-årsåldern flyter i land på en planka. Du får ta hand om dom.
5) 1000 personer till har räddat sig till ön. Alla är ungefär i din ålder.
Ja, vad säger du? Blir det någon skillnad. Kan man lära sig någonting av detta?
Ja, vad tycker du?
Kram och godmorgon förresten!
Edit. Vad jag egentligen menar är: Hur spelar andra människor in i hur du ser på dig själv...
Hur kan ön va öde om de bor tre tanter där? ;)
Det är klart att synen skulle förändras i alla fallen.
oh herrejisses, att du bara orka tänka så som du gör..
De flesta brukar slippa sin ångest när de är någon annanstans än i vardagen, åker iväg på en solsemester ungefär. Så är man på en öde ö tillräckligt länge så blir man kanske frisk, men också nog även smalare. F-n vad nice, frisk och smal - sätt mig på den öde ön direkt! :) ha en bra dag.
Tack för titten hos mig. Du har en fin och tänkvärd blogg.
Kan inte låta bli att kommentera då jag tidigare arbetat under 4 år som behandlare för ätstörningspatienter (www.mando.se) och anser att man kan komma ur det och man kan bli helt frisk (har sett det med egna ögon så många gånger).
Vad är nu frisk undrade du i ett tidigare inlägg och de friskhetskriter som vi följde var:
- normal kroppsvikt
- normal psykiatrisk status (dvs att personerna uppvisade normala värden på psykiatriska tester, där bland annat kroppsuppfattning ingår)
- normalt ätbeteende inklusive mättnad(kunna äta allt, äta normala portioner i en normal äthastighet, inte ha ångest efteråt och inte kompensera genom att dra ner på maten innan eller efter)
- kunna säga att mat och vikt inte längre är ett problem
-normala värden på blodprover
-Patienten ska ha återvänt till skola eller jobb och till normala fritidsaktiviteter
-För bulimiker: Ingen hetsätning och kräkning på minst tre månader
Så det går att bli frisk och det går att komma vidare. Jag har dessutom arbetat med uppföljningarna av frisskrivna patienter och sett hur de blir mer och mer komfortabla och säkra i det friska livet och lägger det sjuka bakom sig.
Jag arbetar dock inte kvar för det var tid för mig att gå vidare i livet och göra andra saker men jag har lärt mig massor som jag tar med mig (kunde inte så mycket om ätstörningar när jag började).
Ha en skön lördag, här i Gällivare snöar det och det är en vacker vinterdag.
/Vida
