Alla monster dansar
Jag ska säga vad jag tror. Du vet det nog redan.
Striden mellan det onda och det goda har alltid funnits. Alla människor har tankar och inre röster. Vi har vårt liv registrerat i hjärnans databank - allt vi upplevt finns där. Vårt samvete. Vär inre röst.
Oavsett om det gäller ätstörningar eller andra psykiska problem så beror dem ibland på att vår inre röst är skadad. Den motarbetar vårt bästa. Ibland kan det vara att hjärnan har matats med för mycket information och för många intryck som tyder på att vi är dåliga, värdelösa, misslyckade...
Hjärnan borde vara smartare, men det är den inte.
Vi kan ibland inte tro att dessa tankar är våra egna. Hur kan man önska sin egen död? Svält? Undergång? Nej, det är ju fel. Det måste vara en djävul eller ett monster som försöker knäcka mig?
Monstret är ett hopp. Ett hopp om att det inte är mina egna tankar, ett självförsvar. Vi vet att monstret är fel.
Hur dödar man ett monster utan att dö själv? Måste man dö för att bli fri?
Först måste vi förstå att monstret inte finns, det är i själva verket våra egna tankar - men en produkt av våra egna svagheter och misslyckanden. Vi låter helt enkelt de onda tankarna segra över... vadå?
Vem säger att man är bra när man är dålig? Vem kan säga att jag duger. Kan man vara värd något utan att vara det?
Det har ingen betydelse egentligen, för man kan bara tro på sig själv. Spegeln, monstret.
Det är monstret som måste dö. Tveka inte om det. Det är inte mord utan självförsvar.
Du kommer att bli frikänd.
Du kommer att överleva.
Japp lagom dålig humor he he må så gott
Jag har också hört om att många kallar det monster eller upplever det som att det inte är ens egna tankar... Men jag har aldrig känt så. Det är jag, mina tankar som förstör.
Kram!
Jag åt faktiskt EN pepparkaka till på kalaset! Så det så! Gå och lägg dig nu, pensionärer får inte vara uppe såhär sent. Nattinatti!
Trevlig kväll !
Vaken ännu??!?! :o
Att retas är det bästa som finns. Mitt drömyrke är torterare. Men förskollärare fungerar det med, då får man i allafall busa på arbetstid. GODNATT!
bra skrivet!
sv;det var så lite så :)
Tack Mats, det är bra att du lyder order!
tack :)
jo, det är grekiska, fast inte med grekiska bokstäver.
Mycket bra inlägg!
Tack! Jag kände mig ovanligt bra när jag gick av bussen. Och ätstörningar är något man måste kämpa mot & inte ge upp i första hand!
Jag vet faktiskt inte, men om hon sa någonting ....skulle känts bättre.
väldigt sant, läsvärt och konstruktivt skrivet..tack mats.
Fint skrivet, förstår det hela bättre nu. Hur länge har du bloggat egentligen?
jag upplever monstret som någon annan... monstret är nästan en grupp av alla de människorna som behandlade mig fruktansvärt illa i så många år... deras ord, kommentarer och ibland slag har formats till ett stort monster som förgör mig.
monstret kommer alltid att vara kvar för hur jag än gör så kommer de hemska åren alltid finnas kvar... men jag kämpar för att monstret ska sluta skrika åt mig och styra mig. fri är jag den dagen monstret inte är lika hemskt och när det är tyst... som ett stort sår som läkt.. och bara finns där som ett ärr av vad som hänt.
hur jag ska överleva tills dess vet jag inte.
ps. din blogg rockar ;) ds.
Du tyder inte av kommentarerna att döma att du borde skriva ett inlägg till? :p
Ibland känns det som att det är någon annan eller något annat som har invaderat en. Men själv har jag alltid varit medveten om att det är jag som sätter upp mina egna begränsningar och att bara jag kan förändra mig själv. Jag tror precis som amelie skriver ovan att det som man upplever som "monster" ofta kan vara någonting som symboliserar ngt i ens omgivning, något som inte är bra eller inte har varit bra för en själv. Och det kommer att växa om man inte försöker göra någonitng åt det.