Blåsväder
Jag kommer ihåg att Anna tyckte att jag borde hålla mig ifrån bloggar och sånt, det passar inte för äldre... men på frågan om hon själv tänkte sluta när hon blev äldre fick jag inget svar! Alla kan ha glädje av de nya möjligheterna som internet ger. Jag tror att Facebook kanske har betytt att många "äldre" fått upp ögonen för det.
Inte så många kloka ord från mig idag, men i alla fall ett bevis för att jag fortfarande lever och har hälsan :)
Kram
Trygghet är nog livsviktigt, lika viktigt som föda och vatten... jo, jag tycker allt det.
Jag är glad varje gång ett inlägg kommer, så tack!! och jag är glad att du går emot strömmen och läser bloggar. du har hjälpt mig mycket sen vi började prata.
Jo jag försöker förstå, men det gör jag inte, så jag är tyst och så låter vi de närmaste samtalen döma om hon eller jag har rätt.
gillar du hösten?kram
Längesen jag kikade in här. Det är ju jättebra att folk i alla åldrar läser och själva bloggar, sånt berikar ju bara. :)
Du har nog rätt. Hoppas jag, men det brukar du ha så jag behöver nog inte vara orolig för det. Leva är svårt. Det är det jag inte kan. Att vara på äg mot döden är så mycket enklare.
Är emst förvirrad med det där. Vet liksom inte vad jag vågar säga och inte ifall det är fel.
kram
Han härstammar från Danmark så det är väl lite Skåne då... ;) Ha en bra dag! Kram
Jag har alltid trott på styrkan hos tilliten, men jag önskar att jag vågade ge den en chans. Vågade ge henne en chans. Och en del av att hon ska veta problemen är att hon vågar låta mig prata om de där negativa tankarna, för dom gäller oftast det som har hänt mig sen förut. Men jag ska försöka. Jag borde göra som du säger oftare. Vad hittar du på?
Kram
Nu när jag blir mer och mer smittat av antropologin är jag inte någon särskild beundrare av normer och dylikt, inklusive åldersrelaterade sådana ;) gör vad som känns intressant och rätt tills du tappar lusten, kanske! Jag tycker om att du är med, men det vet du redan.
Jag håller med vad du menar i kommentaren, och jag är duktig på att ignorera känslor med för den delen. Det är bara lite knivigt när det är positiva och glada känslor som ska bort, känns rent av obehagligt. När man gärna hellre stoppar dem i en glasburk under sängen, och sånt där, du vet.. :)
Men det är i högsta grad ett lyxproblem.
Jag tycker att det är kul när du skriver :)
Är så glad att jag har dina kommentarer, jag ler alltid en stund då. kram
Hej
Kul att det finns flera "gamla" (hehe) som bloggar.
Jag svarade på ett inlägg du gjort i en blogg så då är det väl anständigt att jag lägger in en kommentar här, känn det som.
Du sa, uppfattade jag det som, att en ätstörd inte borde ge andra ätstörda råd förrän de själva kan visa att de tagit sig ur det. Att man tar själv på sig syrgasmasken i ett störtande flygplan innan man hjälper barnet. Jag vill bara kasta in den motsatta uppfattningen.
Jag har en ätstörning UNS sedan barnsben och nu är jag 50+. Under några månader tog anorexidelen över och jag bloggade och fick fint stöd från ätstörda. Oavsett om de själva var betydligt värre ute än jag eller i några fall tagit sig ur det (i den mån man kan). Jag fick också några mail och kommentarer från folk som inte varit där och de råden var snarast destruktiva genom sin okunnighet.
Jag är imponerad över hur samma, i huvudsak tjejer, kan ventilera hur de mår på sin blogg och samtidigt kreativt stötta andra på deras bloggar.
Självklart jätte bra om de som blivit fria från ätstörningen stöttar andra men jag ser, du ser om du kikar runt på sådana bloggar, att det bästa stödet kommer från andra i samma båt. Som heller inte vill att båten ska sjunka
Att dra parallell med att vara blind av sin ÄS luktar lite av känslan att "skärp dig - ser du inte vad du gör". Det är för mig ett utslag av att man inte ser! hur sjukdomen fungerar.
Den stora gruppen ätstörda som det kanske skulle fungera på med information och tillrop som "du förstör ditt liv" är alla överviktiga som förkortar sina liv avsevärt och vägrar "se" det. De bantar med den ena kuren efter den andra och går sedan upp därför att de inte "ser" varför de blivit tjocka.
Men jag tror inte på det i det fallet heller!
Jag skulle kunna säga till dem - se på mig - jag har varit fet, men jag gick ned tiotals kilo enkelt som såhär!
Det är ju sant men min höga vikt var en effekt av en annan ätstörning än den som de flesta feta har. Och det var enkelt att banta - jag kan ju säga att det är enklare att banta än att gå upp i vikt. Eftersom jag har en ätstörning som innebär att jag helst inte äter!
Jag kunde sagt detta mycket kortare. Nml att alla som vill peppa någon bör väl göra det. Jag uppfattade dig som att du kanske peppar henne att ta sig ur sin ÄS men du uppmanar henne att inte peppa andra och där kan jag bara säga att jag tycker annorlunda och sedan acceptera att vi har olika uppfattning.
Jag blev nyfiken på din blogg och valde kategori ätstörningar och läste igenom.
Du skriver väldigt mycket som jag håller för kloka ord och även sådant som jag hävdat och fått mycket mothugg på, speciellt från självutnämnda experter, vuxna, utan egen erfarenhet.
Självklart håller jag inte med om allt du säger - två männsikor tänker väl sällan helt lika om de inte är hjärntvättade eller bara pluggat in sina åsikter. Men väldigt mycket.
Skulle du läsa i min blogg skulle du däremot säkert reagera mot vad jag skriver, men det är nog i så fall till en del p g a att den bloggens natur är att jag tjatar om de frågor om min egen ÄS där jag har ett litet inre slagsmål. Samt att jag undviker, kanske onödidigtvis, att besserwisser. Men jag har ju sett att ÄS är så individuellt.
Så - jag gillar absolut det mesta du skriver. Håller bara inte med om det jag hakade upp mig på först! Självklart ska man peppa varann även om man är mitt i smeten. Det har dubbel effekt! För när man själv inte lever efter de råd man ger andra så bör det ringa en klocka inom en själv. "Om jag säger åt henne att xxx, varför gör jag det inte själv.
Jag har några gånger skrivit att vissa sidor av min ätstörning kan jag leva med men att vore jag ung så skulle jag ta tag i det. Pling, säger det i huvudet då. Varför skulle jag inte ta tag i det jag med?
Nu har jag tagit upp en hel del "trycksvärta" i din blogg och säger tack för mig
Och att du har en bra blogg!!!!
Jo. det vore så lätt om allt var lite logiskt någon gång. att inuti gjorde som alla andra säger. kram
Pole pole Mats! (det får du slå upp om du vill!) och tack!!
tack de lär behövas!
Visst är det så! Jag kan inte låta bli att sakna aktiviteten här lite, hoppas det finns lite tid och lust över till det snart, ingen press dock... ;)
Uppdatera din blogg, Mats :)
du har rätt, jag skyller mer än gärna på mörkret! Det är inte så ledsamt som det kanske låter, mer melankoliskt. Men än rullar det på, för dig med hoppas jag! KRAM
Hehe, förstår precis vad du menar. Jag känner folk över 60 som inte ens vet hur man sätter på en dator. :)
hallå??
har du lagt ner bloggandet ?
:(