love to love ya
När man är tillsammans med en person under många år uppfattar man troligen att den andra personen förändras.
Det är så i många förhållanden och följden blir att man "glider ifrån" varandra. Man kanske känner att man själv är som man alltid har varit men att den andra personen har förändrats?
Men hur är det. förändras personer? Jag tror inte så mycket på det. Det som förändras är deras handlingar. Hur mycket de anstränger sig. Det som förändras är också hur vi uppfattar en annan persons handlingar. Och hur vi värderar dem. Tiden är kärlekens fiende om man inte anstränger sig för att visa sin kärlek.
Det är inte alltid lätt - men utgå inte ifrån vad du tycker att du ser hos din partner. Det som räknas är vad du själv gör. Mer kan du inte heller göra.
Lite samma sak är det med kärleken till dig själv. Du kan inte begära att du ska förändras för att du ska vara värd att älskas. Du kan förändra det du gör, det du tänker om det du gör och hur du i efterhand värderar dina handlingar. Men du kan inte bli en annan person.
Kram!
Jag tror man förändras. Inte helt. Men jag tror att man förändras och formas av erfarenheterna. Det betyder för mig inte att man blir en annan person. Bara att man har utveckalts i någon riktning.
tack för bekräftelsen mats ;) det kändes bra!
Skulle vara roligt att prata med om saken, förändring alltså. Jag tänker på det väldigt mycket!
Hoppas du njuter av sommaren i skåne! kram
Svar: Men poängen är ju att de oroade sig i onödan FÖR ATT de hade Jesus. Han var ju där med dem hela tiden, och då Jesus är med så behöver man inte oroa sig. Visst var stormen hemsk och de hade antagligen gått under om Jesus inte hade gjort något, men Jesus är större än stormen och DÄRFÖR behövde de egentligen inte oroa sig.
Jag tror att människor kan förändras. ;p
Du var blyg när nån såg på. Men tog vad som fanns att få. Längs den väg man bestämt att du skulle gå. Som en fisk i en skål av sekunda glas ser en blänkande vridande värld, gick du omkring bland kristall och topas och såg det du blivit lärd. Som en blind tar sig fram på känn så sökte du efter en vän. Men en lins av sekunda glas gjorde blicken vänt. Du gav dig själv. Och du gav ditt allt. Och såg Det du ville se. Men erfarenheter gör vattnet salt. Och snart fanns ej mer att ge. Förstår du varför du led? Och varför marken du stod på gled? Nu när allt det som du byggt upp slagits ner. För livets sång har spräckt din skål. Din darrande själ ligger bar. Och rovlystna fåglar har dig som mål. Om myrorna lämnar nåt kvar.
Kanske hörde kommentaren till det förra inlägget.
Tack för era kommentarer!
Jag håller inte med dig, inte helt. Delar av det du säger stämmer nog, men jag är övertygad om att människor förändras, att för att handla annorlunda måste man tänka annorlunda, dom tankarna är inte idag som de var för 5 år sedan. Det är där förändringen spelar in. Men självklart ändras också synen på sig själv och andra, det är en del av den förändring du säger att du inte tror på.
Kramar
