Pålandet
Vi har några hästar och det gör att man kommer upp klockan 7 varje morgon. Nyårsdagen också, för hästar bryr sig inte särskilt mycket om att ha sovmorgon. Det gör också att man väldigt ofta är hemma och sällan bortrest, åtmonstone inte hela familjen.Ibland är det bra ibland dåligt. Just nu känns det bra. L, min fru, och jag skall vara ensamma hemma till nyår och äta någon god fiskrätt. Vi låter ljuset vara tänt i stallet och spelar lite musik för hästarna så att våra föl inte ska bli rädda när det smäller.
Det blir fint.
Alldelesförnöjd
Jag är naturligtvis inte glad för tumören, men jag tror och hoppas på allt gott och att allt löser sig till det bästa.
Men hur gör man om någon man älskar eller tycker om behöver hjälp men inte vill ha din hjälp? Vi som är lite gamla och har egna barn (eller som styvpappa) har ibland problemet att dagens generation unga människor blivit ännu mer självständiga än vad vi var. Dom vill inte att föräldrarna lägger sig i deras liv. Dom vill göra sina egna misstag.
Idag finns ju all information på nätet. Alla kompisarna också. Är man ung så "vet" man allt och är det något man undrar över frågar man kompisarna eller Google.
Jag tror man missar något där. Information är inte kunskap. Erfarenheter kan inte ersättas med något annat.
Jag vill inte direkt säga att ungdomar på det sättet är rätt korkade (men jag tänker det).
Förresten. En gång hade jag orsakat en person dålig självkänsla. Vi kan kalla honom Kalle. Vi gjorde samma sak och jag lyckades bra men Kalle gick det inte så bra för. Vi skulle fortsätta samarbetet men det fungerade inte så bra eftersom Kalles självkänsla fått sig en törn.
Jag tänkte då att det kommer inte att fungera så bra om jag försöker peppa honom. Han kommer att känna att han är i ett underläge. I stället pratade jag med en annan person och bad denne hjälpa till. Denne ställde upp och berättade för Kalle hur bra han egentligen är på det han gör.
Det funkade den gången. Så tänk på det, om du vill hjälpa någon så kan det ibland vara bättre att gå en omväg för att komma fram.
Tänk vad bra jag är. Inte konstigt att jag är nöjd.
Kram
Vardagskärlek
Att vi blir kära hela tiden är egentligen inte konstigt eller fel. Den där killen du såg på bussen, eller den där väskan du såg häromdan. Tänk om du hade den. Om jag var ung i stället för gammal, om du var snygg som den där modellen i stället för bara normal. Om du hade fått blommor varje dag eller massor av pengar. Det finns ingenting man inte kan önska sig.
Man vill alltid ha det man inte har. Allra mest längtar man efter det som är omöjligt. Då kan man hålla drömmen vid liv. Våra drömmar är kärlek och längtan, men varför handlar de alltid om vad vi vill ha? Kärlek är ju att ge. Varför drömmer vi inte om att ge kärlek, bara om att få den?
Men vänta! Att ge bort kärlek är ju ingen dröm. Det kan man ju göra när man vill. Kanske till den där personen som alltid är så trevlig men verkar lite efterhängsen eller expediten på ICA som brukar titta på dig men som inte är så snygg. Eller brorsan, fastän han bara är i vägen.
Vi ger bara lite. Vi bara väntar med resten. Vi sparar den till vår dröm.
Och när vår dröm blir verklighet? Jag vet att många som läser detta har bantat sig igenom sitt liv för att uppnå lyckan av att vara smal. När den drömmen så blir verklighet blir verkligheten en mardröm.
Så kan det vara med kärlek också. Verkligheten liknar aldrig drömmen. Jag vill inte att du ska sluta bli kär men du kanske inte heller ska önska att dina drömmar blir uppfyllda.
Jag tror att en vardag med kärlek är bättre än när kärleken blir vardag.
Kram.
Varärvintern?
Kallt är det, särskilt för några dagar sedan när oljan plötsligt tog slut. Då får man åka i skytteltrafik till macken och köpa dys dieselolja tills oljebilen kommer och fyller på. Eller sitta med täcke i soffan.
Jag vet inte om jag längtar efter snö. Jag vill nog hellre ha sommar igen.
Kram.
Barasånivet
Kramar
Mats Matkontroll
http://matkontrollen.blogg.se
Edit 29/12: Jag kommer inte att uppdatera denna på ett tag nu eftersom jag inte fått så mycket feed-back.
Julmenintealltidkul
På senaste tiden har jag läst många bloggar av tjejer (alltid tjejer) med åtstörningsproblem. När alla andra vräker i sig julmaten har dom också lite extra problem. För det finns mycket som de vill äta, men det innehåller ju förstås kalorier.
Hur blir det så? Från början tror jag att det är utseendet. Dom vill vara smala. För sig själv, pojkar och idealet.
Sedan går det åt helvete och maten blir deras hela värld. Vännerna försvinner, några pojkvänner syns inte till och inte heller ringer modebranschens agenter.
Kvar är bara åtstörningen.
Jag tror alltid att jag kan lösa alla problem. Det som är omöjligt tar bara lite längre tid.
Hur har ni gjort som kommit ur problemet? Eller kommer man nånsin riktigt ifrån det. Måste man alltid vara på sin vakt och kontrollera sina tankar. Risken är att det är så och att det är så djupt inrotat i hjärnan. Jag ger inte upp med att stötta och hjälpa om det kan vara till någon nytta. Ge inte upp du heller.
Såkandetgå
Det var faktiskt inte så svårt så jag tror jag ska göra lite fler saker för att piffa upp min blogg lite längre fram. I och för sig gillar jag naturdesignen, men agh, vi får se. Men nu var det min gästbok....
Så var nu så vänliga att skriv något i den så jag får se vilka stackar... trevliga människor det är som besöker mig.
Jag vet inte vad man ha en gästbok till annars. Och om du läser detta så skriv du också, du vet vem du är...
Flera illusionister
Igår såg jag en film på TV. Illusionisten. Jag tyckte om den. Så efteråt kom jag på att A fick den boken i julklapp. Inte för att jag tänkte läsa den, men jag letade upp den bara för att kolla. Fan, det var en helt annan story. Med samma titel och nästan samma dag.
Skumt som fan. Ha en bra dag, nu ska jag försvinna in i kodhelvetet igen. Jag trivs där!
Ingetattgöradag
Ändå sitter man vid datorn och slöjobbar blandat med bloggläsande och lite musik. Jag lyssnar inte så mycket på musik, men just när man är själv funkar det ganska bra. Jag fick en skiva (Miss Li) som jag önskat mig men den ska jag spara till bilen, när jag ska jobba på... torsdag tror jag.
Fast tro inte att jag är ledig. Jag arbetar hemma också.
Jag har bara ätit rester av julmaten, men det är rätt OK. All sill är slut tror jag, men det finns lite annat. Ja, jag hör er, ni gillar inte sill. Utom T som i alla fall tydligen kan äta det. L och A (mina familjemedlemmar) äter i stort sett bara skinka och några saker till, men jag tycker om det mesta. Gärna en snaps eller två men bara för att det är jul.
Denna jul har varit trevlig, även om det har varit lite bråk med A. Jag är kanske knäpp men jag tycker att barn måste uppfostras även om dom vet vad som rätt ska det göras också. Varför skall bara de vuxna göra allt skitjobb?
Ha det gott.
Nya vänner
Vem kan egentligen vara intresserad av politik. Det är ju bara svammel. Om det verkligen gick att ändra något så skulle jag varit partiledare.
Då skulle jag börja med invandrarna. Alla som bor i vårt land och som kan språket skulle förutsättas vilja hjälpa till. Man får helt enkelt en familj av invandrare som nya vänner. Att "ta hand" om. Bjuda hem dom en dag eller så och tvärtom för att kanske förstå varandras kultur och bidra till att invandrare lär sig svenska. Jag vet inte hur många som skulle tycka det var intressant men varför inte.
Precis som med organdonationer skulle det vara då att i stället för att man måste anmäla sitt intresse så skulle staten kunna förutsätta att man ställer upp om man inte säger ett aktivt NEJ.
Då skulle det bli rätt många tror jag, för det är lättare att bara hänga med än att behöva registrera sig.
Filosofiska randoms
Det finns statistik på att efter uppbrott, typ skilsmässa, så är kvinnor i genomsnitt singel längre än män. Kvinnor klarar sig bättre själva? Eller tar det längre tid för dem att komma över det hela? Eller behöver män än kvinna mer än tvärtom?
Jag läste i en blogg om att det finns män som lever med en docka (typ skyltdocka) säkert med stora bröst och så. Anledningen att ha en man eller kvinna i byrålådan är väl att om man är så osäker att man inte klarar av ett förhållande så kan dockan vara ett substitut. Ni får själv räkna ut det.
Mäns fascination över stora bröst är obegripig. Bröst är väl snyggast när man inte ser så mycket av dom?
Förresten hade det kanske varit bra för många gifta män att ha en docka - också...
En människa som söker kärlek - och gör vi inte alla det - blir lätt kär. Det kan vara i en bild eller en person som man föreställer sig skulle kunna vara ens partner. Det går oftast på utseende eller utstrålning. Eller en person man redan känner och plötsligt upptäcker att man är kär i personen.
Personer i ett förhållande kan som regel undertrycka känslan och inte bli kära, men det är nog snarare så att man inte fullföljer tankegången som leder till kärandet eftersom man inte törstar efter kärlek just då.
Platonisk kärlek definieras idag som kärlek utan sex. Men Platon menade det inte så. Han menade att det fanns kärlek på ett annat plan, det idémässiga planet.
Har ni någon gång känt så? Varit kär i idén om kärlek med en viss person. Naturligtvis har ni det.
Det kan till och med handla om ett platonskt förhållande, där två männinskor som törstar efter något finner varandra i en fantasivärld men vanligare är nog att idén står obesvarad. Bara för att människor längtar efter kärlek, längtar efter känslan att vilja och kunna visa och ge kärlek. För kärlek är att ge.
Det tar ett tag att förstå det. Unga människor klagar ofta att de inte är älskade. Men kärlek är inte att hela tiden få uppmärksamhet och romantik. Snarare tvärtom, kan man känna sig älskad när man inte får det, då är det nog kärlek. Men det står inte i Google...
Sanningen är att många ger för att få något tillbaka. Mannen ger kvinnan, för att kvinnan ska ge tillbaka. Det kan ju vara kärlek, men det definierar inte kärleken. Ge utan baktankar och du har kvalificerat dig.
Tyvärr är vi dåliga. Det finns alltid baktankar. Även Jesus hade väl baktanken att omvända människorna.
Julstämning
Jag hjälpte A att städa färdigt sitt rum och det fick jag faktiskt en kram för. Det var bra.
Så spelade vi lite spel, TP och Alfapet. Det gör man ju inte så ofta så det är också roligt.
Inte mycket att klaga på, maten var god också. Alltså en äckligt bra dag.
C har inte haft det lika bra, hennes pappa var full och det är ju trist. I morgon får hon komma tillbaka till mamma och det är faktiskt bra.
Gubbar ska inte finnas?
Jag tycker att en sak är konstig. Även om man är lite gammal men annars normal så tycker man att tjejer kan vara sexiga oavsett ålder. Oftast är det kläder, ansikte och andra kroppsdelar, utstrålning som får en att tycka att någon är sexig men åldern spelar ju ingen roll. Du kan tycka att en tjej (dam) i 40-årsåldern är sexig ena stunden och i nästa stund är det en som är 14 år. Så är det bara.
Är det OK att säga till någon att man tycker att vederbörande är sexig. Eller för sexig? Nu är det ju så att man kan tycka det är bra eller dåligt också. Du tycker kanske att det är OK att frun är sexig men om din dotter är typ 13 år är det så kanske man kan uppleva detta både positivt och negativt.
Dels för man vet att andra skall se dottern och man kan oroa sig för det. Men också för att du kan tycka själv att det är dåligt. Man behöver inte vara pedofil för att titta och tycka. Att du påverkas i dina tankar är normalt men det är ju också då normalt att reagera emot detta. Det är ju liksom lite förbjudet att vara ihop med personer under 15 men det finns ju inga lagar som reglerar ens hjärna.
SÅ vad gör du, säger du till dottern att hon ska klä sig mindre sexigt eller "njuter" du av det i smyg. Eller är detta något som vi bara skall förneka och låtsas som om det inte finns.
Eller är det så att gubbar inte ska finnas?
Lite julafton
Jag har löst T:s blogg och svarat och svarat på hennes svar. Jag tror det går bra för henne fast det kommer att ta lång tid. Det är sånt som vi vanliga ätare inte begriper - att det kan vara svårt att ta en tugga av något som man tycker är jättegott egentligen. Men hon verkar positiv inför nästa år och det är bara att hoppas att hon klarar upp det också. Jag ska försöka att fortsätta "prata" med henne och dom andra om dom vill. Jag vill naturligtvis inte verka efterhängsen heller, men det känns som om dom behöver mig (eller någon).
Jag har mest julstädat. A (femtonåringen) har städat sitt rum i fjorton dagar och nu är det nästan färdigt ... fast jag tror jag får hjälpa henne med det sista för annars blir det nog aldrig klart. Tänk vad jobbigt det kan vara, att ha föräldrar som tvingar en att städa FLERA gånger om året (cirka 2).
Våra hästar mår bra, vi har sex stycken hemma nu. Och jag mår bra.
Fallgran
Precis när jag satt och skrev ett svar på en blogg, föll granen i golvet. Hur ska man tolka det. Min första impuls var att välja Ångraknappen - en klarare signal har man väl aldrig fått.
Jag kunde ändå inte skriva hela sanningen. Och ingen vill veta den. Och det finns ändå inget bra domlevdelyckliga slut på den sagan. Jag har säkert bara förstört en massa - men jag kan inte vara bara tyst.
Jag har inte tänkt på det, men jag är ofta egoist även när jag är omtänksam mot andra. Eller är det som man säger: behandla andra som du vill bli behandlad själv. Ja, men vad är skillnaden? Obefintlig eller minimal.
Nu är det försent, jag har ställt upp granen och tryckt på Skickaknappen.
Avrättningen sker privat.
Idag blev jag lite rädd
Ibland tror (inbillar mig) jag att inlägg är riktade till mig. Då blir jag lite rädd.
Basic logics of mind
Jag citerar inte så ofta men ibland stjäl jag. Men inte när jag skriver. Då är det hjärtat som berättar för hjärnan vad jag ska göra. Idag handlar det om rop efter kärlek.
För att kunna ta emot kärlek måste du vara fri. Inte fri som i singel men fri som i att du hittat dig själv och vet vem du är. Fri som i att våga visa vem du är. För någon.
För att kunna älska någon måste du vara egoist. Att ge kärlek kräver att du alltid tänker på dig själv. Rädda först dig själv och sedan barnen. Uppskatta värdet av att få något litet tillbaka. Av någon.
Ropa inte efter kärleken, den har inga öron. Känner du inte att den är närvarande så finns den inte. Om du ser den så undra inte varför den är där. Bara ta den.
Det svåraste är när man har den. Att ha kärlek är som att ha en biljett till helvetet. Det värmer, men om man går dit så brinner allt upp. Det goda är att det är gratis. Och det finns inte bäst-före datum.
Som vanligt alltså. Kossan och gräset, människan önskar sig och allt är rosaskimmer tills man får vad man önskar för då har man inga drömmar kvar.
Så sitt på biljetten.
Problem av största vikt
Denna veckan har jag kommenterat många bloggar. Mest har jag "pratat" med tre tjejer med ätstörningar, fy vad jobbigt det verkar vara. Bäst att ta en chokladbit. Nu.
Vad som är roligt är emellertid att de uppskattar mina kommentarer, vilket gör det till ett rent nöje att komma med stödjande tillrop och mer eller mindre goda råd. Jag tror att jag är bra på det.
De har behandlare. De har föräldrar. Men inte fan kan de vara ärliga mot dom. Men mot en helt främmande gubbe på 57 bast kan dom vara hur ärliga som helst. Normala tonåringar antagligen. Jag vet inte hur gamla de är men jag tror en är typ 19 och de andra något yngre.
Viktproblem för dem är relaterade till kaloriskräck. En lussebulle är otänkbar föda eftersom den i deras hjärna är förbjuden frukt Iimotsats till vanlig frukt - som är tillåten frukt. Jag menar om man väger sådär en 42,6 kilo, hur mycket kan en lussebulle göra?
Jo så här är det. Den syns när man tittar sig i spegeln. Inte så jävla konstigt när magen inte sett någon bulle på väldigt länge. Magen måste vänja sig vid mat. En ond cirkel.
Vad som är bra med dom här tre tjejerna är att de verkligen skriver av sig alla dagens problem. Ångest, oro, ledsenhet och mycket detaljer med maten. Hela deras liv handlar om mat. De gillar god mat. Men så fort de sätter sig ner för att äta så säger hjärnan STOPP - du är inte värd det där.
Jaja, tänk vad konstigt det kan bli.
