Tror du på allt du hör?
JAG ÄR...
Jag är en värdefull människa.
Jag är en person med värde.
Jag är vacker utanpå och inuti.
Jag älskar mig själv som jag är.
Jag har ett värde.
Jag är stolt över min kropp.
Jag förtjänar att älska och att bli älskad.
Jag kan utrycka mig själv ärligt.
Tessie undrar om det verkligen kan göra nån skillnad? Det trodde hon inte för ett år sedan, så listan hamnade i en låda och blev bortglömd.
Vad tror du? Fungerar detta. Jomen varför inte?
Tänk så lätt vi har att tro på oss själva när vi säger motsatsen. Jag är värdelös, ful, hatar mig själv och förtjänar inte att bli älskad. Det är ju väldigt lätt att tro på lögner som är negativa.
Så varför inte "överdriva" lite åt rätt håll och plötsligt tror vi på det!
Kram
Slut på det roliga?
OK det är jätteroligt att få många kommentarer men för mig är nog ändå det roliga med bloggen att skriva egna kommentarer och i bästa fall ha en dialog med dig som läser. Det är också viktigt för mig att visa att jag värdesätter dom som läser och skriver till mig. Precis som era kommentarer också antyder att ni står ut med att läsa det som jag skriver :)
En sak som jag gör ibland och kanske ni också är att man snabbt svarar på en kommentar i en annan blogg och plötsligt kommer man på att man glömt LÄSA. Det känns ju rätt dumt och ser antagligen ibland konstigt ut också.
Men ingen är ju perfekt. Kanske inte ens Björn Gustavsson haha.
Jag höll på att glömma att jag fick ett SMS från Björn under dagen. Han ville ta över min blogg och i gengäld skulle jag fixa pausunderhållningen på lördag. Plus att jag skulle få ett antal miljoner och runt 6000 vågade bilder som tjejer hade mailat honom bara den senaste veckan. Ja det var kanske nåt mer, nån TV-show eller så. Men nej.
Så jävla lättlurad är jag inte!
mats gör en björn
Ja då kommer min dikt här. (Ni kan sätta på lite soft music i bakgrunden).
Jag inte som Björn ung och vacker
Men han slår inte mina snark attacker
Och jag såg hans mage på min teve
Min är ju större, jag ställde mig breve
Dessutom är bilden lite gammal och så
Och jag ser kanske bättre ut nu än då
Om du har humor och gärna skrattar
Gör det inget om mina skämt du ej fattar
Jag tror faktiskt du med mig skulle trivas
Och vi kommer säkert aldrig att kivas
Ja tänk vad lyckliga vi alltid skulle vara
Tveka inte längre, kom du bara
Vänta, oops, nu har Lena kommit tillbaka
Och jag kan inte längre välja och vraka
Men hallå, sluta inte med att försöka
kanske jag antalet fruar snart vill föröka
(Men är du bara ute efter min kropp
Tror jag allt att Lena säger stopp)
Haha, ta det lugnt. Ställ er i kö...
Ibland har man ingen
Och då blir det inte mycket intressant att blogga om. Men det kan ju bli bättre i morgon, vem vet!
Annars blir det skit detsamma.
Men vissa har aldrig några bekymmer:
I mitt focus
Jag har kommit på att det är hjärnans fel.
När jag ska arbeta ska väl inte hjärnan hålla på att koppla in andra saker, ljud eller bilder eller ens tankar.
Ibland skäller jag på hjärnan och säger: Skärp dig nu, nu ska vi ju arbeta och inte fan nåt annat.
Men, nej det är nog inte bara är hjärnans fel. Det beror på vad jag själv vill. Jag menar om jag verkligen vill fokusera på en sak så går det att koppla bort allt annat. Låt TVn stå på högsta volym, låt det springa omkring halvnakna tjejer i rummet, vad gör det om jag är hungrig, låt det börja brinna i gardinerna. Vill jag arbeta så gör jag det.
Det är ju bara tal om vilja.
Men... fan... det är ju svårt.
Kram
Tack alla
Jag måste bara verkligen tacka er alla för alla underbara kommentarer. Haha jag är inte gay jag bara låter så!
Jag är bara glad att jag fått så många vänner genom mitt bloggande.
Väldigt många av er är speciella och viktiga för mig. Att Carita fick en egen rubrik är för att hon har jobbat sig till den, inte bara genom att smickra mig haha, men hon är jätteduktig på att stötta andra som har samma problem som hon har själv plus att hon lyckats att hitta en väg tillbaka - det är jag helt säker på.
Men alltså, alla ni andra, ni är guld värda och jag sover gott varenda natt till tonerna av era ord!
Kram
Carita du är underbar!
Och varit på bio helt själv också, bara sådär!
Och så gillar jag Carita, haha! Hon är världens bästa tjej!
I morgon skall Niklas skickas hem och Lena komma tillbaks från Teneriffa. Jag ska hämta henne antingen på Kastrup eller vid tåget. Tänk vad en vecka går fort...
Kram o godnatt
Bra måndag
På grund av att många som läser min blogg jobbar med att bli friska från den typen sjukdomar har jag en kategori som heter Ätstörningar. Jag är bara en glad person som vill hjälpa till att sprida kunskap om dessa sjukdomar och försöka vara en vän så långt jag hinner och kan.
Däremot är jag inte intresserad av (klarar inte av heller) att försöka motarbeta sidor som är för anorexia, s k ProAna. Jag vill bara säga det med anledning av att vissa länkar till sådana sidor i sin kommentar för att uppmärksamma mig på det. Jag tar bort det. Av samma skäl ska jag även ta bort ett av mina egna inlägg där jag citerar en sådan sida. Man gör sina misstag!
Men nu har ju molnen skingrats och solen tittar fram. Pialotta har sagt att det vår i Skåne! Hoppas det!
Kram och sol :)
Söndagseftermiddag
Niklas (Lenas son) har hjälpt mig med hästarna i veckan, när Lena är på Teneriffa. Hon ringde just och meddelade glatt att det var 28 grader och solsken men att hon hade fått skoskav. Haha nåt straff ska hon väl också ha!
Det där med hästar är lika spännande varje dag. Dom vet att dom ska in men lik förbaskat ska dom krångla. Ibland slåss dom om vem som ska stå först i kön fastän alla vet att det blir den vanliga ordningen ändå till slut. Och ibland är det någon som absolut inte vill komma, förrän man vänder ryggen till och låtsas gå...
Niklas är duktig med stallet och hästarna. Resten av tiden sitter han framför datorn och spelar samma spel dag ut och dag in (tror jag). Alma (som fått se en bild) vill göra flätor av Niklas långa röda skägg, men det har jag inte vågat berätta för honom...
I kväll ska jag köra in till Malmö och hämta Anna. Hon kommer med tåg från Stockholm 21.49. Det blir ju roligt att höra lite skvaller om hon är på prathumör annars blir det bara P3 på högsta volym på vägen hem.
Sånt vet man aldrig!
Kram.
Så här är utsikten från mitt arbetsrumsfönster en vacker kväll (den ser ut att vara vacker i alla fall):
Vet inte vem som tagit bilden, antagligen Anna.
Edit: Sitter på stationen, tåget är försenat och kommer 22.50.... jobbigt!
Drömmaren
Men när väckarklockan (nokia) ringer och jag är mitt i en dröm vill jag inte gå upp. Det är lättare att gå upp när man inte drömmer. Beror det på att man vill veta "vad som händer sen i drömmen" eller har det fysiologiska förklaringar? Någon?
Godmorgon förresten!
Vad jag tror om ätstörningar
Jag vill gärna berätta vad jag lärt mig, dels för att ni som lever med det ska rätta eventuella feluppfattningar och dels för att andra ska förstå mer. Jag bryr mig inte om att berätta om det rent tekniska, vilka sjukdomar det är och vilka olika varianter det finns utan mer hur jag uppfattar dem utifrån.
Naturligtvis stämmer inte allt här för alla - men kanske något för alla.
Man kan utveckla dom här sjukdomarna på olika sätt:
Det kan börja med att man vill banta, träna eller kombinera banta/träna för att bli smalare
Det kan vara att man mår dåligt och genom maten försöker ta kontroll över något i sitt liv
Det kan också börja med att man har någon typ av magsjukdom som gör det svårt att äta
Det kan vara i kombination med andra sätt att skada sin kropp (tex skära sig)
Det kan antagligen också vara en följd av andra sjukdomar, fysiska som psykiska.
Jag tror att den första varianten är den som ökat mest. Det är något av en trend att smal är vacker. Att vara smal är ett sätt för tjejer att hävda sig, visa att dom är något, visa att dom kan klara av något. En statuskamp mellan tjejer?
Sjukdomarna kan ibland smyga sig på, det börjar som en normal viktminskning men efterhand så ökar behovet att vara ännu smalare, kanske på samma sätt som plastoperationer, det finns alltid någon detalj man inte är nöjd med? Eller så är det ett mer målmedvetet sätt att skada sig själv för att slippa ta itu med andra saker som man inte orkar med.
Efter ett tag, om man fortsätter neråt och när kroppsfettet minskar, får man problem av fysisk natur. Mer hårväxt eftersom kroppen fryser, utebliven mens, trötthet och så småningom värre medicinska problem.
Det som är mångas största problem är emellertid hur sjukdomen påverkar psyket. Jag tror att dom flesta faktiskt mår bra under det mesta av tiden när man förlorar vikt och känner att man har kontrollen över sitt ätande, träning och "sitt liv". Det är bara det att under tiden har man blivit av med stora delar av det liv man hade innan. Vänner, social gemenskap, inte minst gemensamma måltider, möjligheten att äta något gott, ork att göra något roligt, möjligheten att resa och uppleva, koncentrationsförmåga till studier och så vidare.
Det är kanske så de flesta får ett uppvaknande. Vad gör jag? Ska det här kallas ett liv?
Då börjar den stora striden mellan de två jagen, den som vill behålla kontrollen och den som börjat upptäcka att det här var ett jävla misslyckande. Kanske ett i den långa raden. Där försvinner ofta det sista av självkänslan.
Fortsättningen blir ofta en kamp där viljan att komma tillbaka finns men oftast kommer till korta mot den falska tryggheten i sjukdomen.
Jag vet inte exakt hur behandlingen sker, det är nog både med matscheman för att bygga upp den fysiska orken och med samtal.
Utan att vara expert kan jag säga att det som jag tror är viktigast är att personer med sjukdomarna får en gnutta självkänsla. Om man inte är värd något kan man inte uträtta något.
Jag tror att man skall inse att inne i den sjuka personen, som visserligen verkar lite knäpp om man ska se bara på vad dom gör, finns en helt normal frisk hjärna som behöver få impulser utifrån för att klara att ens börja ta upp kampen med sjukdomen.
Mitt recept är att behandla de sjuka som en människa, en vän. De behöver sociala kontakter som inte dömer dom för varken deras tidigare misslyckanden eller deras nya misslyckanden på vägen tillbaka till ett friskare liv.
Dom behöver ständigt påminnas om att vägen är lång men den finns där om man bara orkar gå den. Dom behöver påminnas om att dom fortfarande är sitt inre och inte sitt yttre. Att dom har bra egenskaper och inte bara är värdelösa.
Dom behöver kramas och tyckas om. På riktigt!
Ja det finns mer att säga, men jag ser gärna att få lite feedback från er...
men perfekt är för bra...
Vi vill ju vara så himla perfekta. En perfekt kropp, ett underbart smile, en häftig frisyr, smartare än andra, mer social än vad vi egentligen vill, vänlig och trevlig mot familjen och alla andra. Bara några exempel.
Varför kan vi inte bara vara som vi är? Helt enkelt för att då visar vi ju för hela världen att vi inte är perfekta.
Men vad händer om vi vänder på det. Skulle du (som är tjej) vilja vara ihop med en perfekt man?
Ja kanske till en början. Tänk så snygg han är, inga problem att tända där inte! Men fortsätt: Han gör aldrig några fel. Han har alltid rätt i alla sammanhang. Han har inga svagheter alls. Han är ju felfri.
Oj, nu börjar det kanske bli jobbigt. Är man tillsammans med någon perfekt får man ju själv mindervärdeskomplex eller nåt sånt...
Så du letar inte efter Mr perfekt?
Varför vill du själv vara så jävla bra då? Ta dig själv som du är och skratta åt dina misstag. Tänk så många goda skratt det kan bli :)
Tack för alla era tips också! Jag gillar er verkligen fast ni är så "dåliga" haha.
Hur ska jag göra?
Men alltså så är det ju inte riktigt. Vi pratar (men kanske för lite?) och vi brukar spela kort se på TV, hålla på med hästar och annat, men jag har ändå undrat om jag ska tvinga henne att läsa den - eftersom, ja jag vet inte riktigt. Hon har ju massor av vänner som är killar så det är inte det att jag inte kan vara vän med tjejer - men det känns ändå som om jag gör fel? Hon blir säkert svartsjuk om jag börjar prata om vänner som är tjejer, det vet jag nästan. Och det behöver hon inte vara men hon blir nog det ändå!
Jag vill ju inte sluta med att blogga. (Det ska jag väl inte? Säg nej!)
Hur ska jag förklara då? Tips eller frågor, please!
Du ger mig bra vibrationer...
Men du vet ju själv, bra vibrationer behöver vi alla. Kanske någon kommer som vi har väntat på. Att känna sig uppskattad, någon hör av sig. En känsla i magen. Någon vi älskar. Att kunna göra något för en annan. En oväntad kram. Ett vänligt ord. En hand i din.
Jag får väldigt mycket bra vibrationer bara genom era kommentarer. Det handlar på ett sätt om kärlek eftersom man känner sig älskad när man är uppskattad. Kanske därför som jag hela morgonen gått och sjungit den här låten inne i mitt huvud haha.
I en ny relation finns ju ofta mycket bra vibrationer. Varför blir vi sämre efter ett tag på att visa uppskattning för dom vi älskar? Varför tar vardagen över när tidigare alla dagar eller nästan varje minut var så speciella? Kanske för att vi bara är människor och inte alltid orkar visa vår bästa sida. Kanske för att vi önskar mer än vi själva ger?
Kärlek är till för att visas. Glöm inte det.
Jag önskar att alla känner som jag. Att ni får bra vibrationer från andra i ert liv.
Efter en lunch
Detta är mitt fjärde inlägg idag! Ojojoj, nu får jag lugna mig lite.
En bild från Beastar's senaste seger med jag, hästen, kusken och min son Henrik!
Eftersom det är så sällan hästarna vinner så ser vi rätt nöjda ut. Och Beastar fick säkert en laddning med morötter som belöning!
Ha en bra dag!
Så här blir det nog
Vid tiotiden ska jag träffa min kompis Björn (han är också en gammal gubbe, äldre än jag till och med) inne på travbanan (Jägersro), där vi ska kolla på vår häst Beastar. Den ska gå ett provlopp och om det går bra så ska hon starta om cirka en vecka. En bild på henne (och Jörgen som tränar henne):
Det blir nog lunch på Jägersro. Ärtsoppa?
Sen ska jag åka hem (om ingen kund har ringt och behöver support) och jobba lite på ett program.
På kvällen kommer jag att sitta här igen, för jag gillar inte att se på TV ensam. Antagligen läsa bloggar och prata på MSN med Alma och kanske mina söner. Skicka gärna en massa mail till mig också. Adressen finns där -->
Antagligen ska jag försöka laga mat också! Niklas, Lenas son, är här och hjälper till med hästarna denna vecka och han äter som en häst. Har funderat på att steka falukorv och ägg, det bör jag väl kunna klara?
Nokia kan inte klockan
Tjugo över sex (18:20 för er som är under tjugo år) ringde den.
Nu blir jag lite orolig. Chattis, min bloggvän i Finland, du får nog springa över till Nokia och berätta att deras klocka går fel. Eller så är gubben som sköter den inte nykter den här veckan.
Ja, det här är inget litet skitproblem om ni tror det. Nokia är stort. Dom har sålt flera miljarder mobiler. Tänk vad detta kostar samhället. Säg att 1 miljard (för att inte överdriva) personer försover sig 1 timme om dagen.
På 1 vecka kommer vi att slösa bort lika mycket som hela Sveriges budget för ett helt år. Vilken jävla tur att Lena åkte till Teneriffa denna vecka, annars hade dom aldrig fått reda på det :)
Du finns där inne...
Jag har själv upptäckt många saker sedan jag började blogga.
Många, främst tjejer tror jag att jag bestämt kan säga, har inrättat sitt liv efter vad omvärlden ska tycka. Är jag smal, snygg, tillräckligt attraktiv?
Först trodde jag att man gjorde detta för att killarna ska tycka om dom. Men det tror jag inte längre. Snarare verkar det vara för att det finns andra tjejer som "sätter press" och "snackar". Precis som om det vore en tävling? Eller så har man fått för dig att man måste vara smal och vacker för att vara nöjd med sitt liv.
Om man inte mår bra så kan tydligen "att ta kontroll över maten" vara ett sätt som man jämställer med att ta kontroll över sitt liv. Att bli bättre är samma som att bli smalare. Träna mer, äta mindre.
Detta leder i sin tur ibland till olika ätstörningar där man inte kommer ur det hela och där både kroppen och hjärnan påverkas. Kroppen blir svagare och hjärnspöket som säger fortsätt, fortsätt, blir starkare.
Detta är hur jag uppfattar ätstörningar.
Jag tror att de flesta som har dem innerst inne vill bli friska, men det är oerhört svårt att på egen hand ta sig ur sjukdomarnas grepp. Man måste försöka finna sitt eget jag, därinne bakom sjukdomens falska ansikten. Man måste finns sitt värde innan man orkar ta en kamp mot sjukdomen.
Orka med att leta efter dig själv! Du finns där inne.
Kram
PS.
sara: svarat till dig på en kommentar. har inte din mailadress
anonym: har gjort ett försök, men varför är du anonym?
Dagens dejt
Idag var det ju inte bra att försova sig eftersom jag hade en efterlängtad frukostdejt med Alma och Alex. Så jag fick ringa och säga att jag blev något försenad, men Alma hade också försovit sig lite så det var ju OK.
Konstigt det är första gången man pratar med en person i telefon. Man har liksom gjort sig en föreställning om hur personens röst ska låta. Jag hade inte tänkt mig att Alma som är en klok, redig och förståndig kvinna skulle varken prata skånska eller ha en röst som en femtonåring! Haha.
Vi träffades på Espresso House och hade en trevlig frukost. Alex kollade in mig noga men bestämde sig för att jag var värd både att skrattas åt och att dreglas på.
Sedan gick vi en lång promenix längs hamnen och en annan väg tillbaka för en nödvändig kissepaus innan det var dags att skiljas vid en busshållplats. Då hade vi nog pratat skit i flera timmar tror jag!
Jag fick till och med köra barnvagn ett slag. Ojoj vilka minnen. Det var ju i alla fall 20 år sedan. Nu är jag nog redo att bli farfar, så sätt igång ungar - vad väntar ni på?
Jag snor några bilder från Almas blogg:
Kolla alltså, vilka sötnosar!
Apropå
Idag ska jag till skatteverket på ett möte - det känns inte kul. Men i morgon ska jag fika med Alma och Alex och det blir första gången jag träffar dom. Det blir roligt.
Om det där med hur många som läser ens blogg vill jag bara säga.
Det spelar ingen roll hur många läsare man har.
Det viktiga är hur många av dom som läser som bryr sig.
Kram
Vad snälla ni är
Jag gick in på en som hette ELVISH (eller nåt sånt) och det var ju inte så bra. Men hon skröt med alla listor som hon låg bra till på och hade 4069 unika besökare igår!
Jag brukar ha 60-80, fast dom bästa. Dom som är mest unika, hihi.
Det roliga var följande. Ni har alltså skrivit över 30 kommentarer till mig idag fastän jag har varit trist och tråkig (eller känt mig det i alla fall). Elvish hade på sina miljoner läsare fått mindre kommentarer än var jag har fått.
Vart vill jag komma. Jo ungefär som i verkliga livet så är det viktigare att ha några få riktiga vänner än massor av människor som bara snurrar runt omkring en och inte betyder nåt.
Jag värdesätter dom personerna som jag "pratar" med. Det kanske blir nån kommentar fram och tillbaka ibland två. Inte så att jag bara kommenterar för att få svar, men jag måste säga att jag uppskattar en dialog mer än att bara lyssna. Att få en reaktion är alltid roligt.
Jag vill ha vänner - inte en fan-club!
Bättre nu
Han berättade att dom hemlösas situation hade ändrats vad gäller bemötandet. Förr gick folk undan och försökte till varje pris undvika hemlösa och att prata med dom kom liksom aldrig på tal.
Nu är det inte så, föräldrar låter till och med sina barn gå fram och prata med en hemlös och inte så många går över på andra sidan gatan. Han tackade för det och menade på att det betyder mycket för de som är hemlösa, att de inte blir behandlade som missfoster.
Det måste vara ni som är unga som bidragit till att vi alla ändrat oss. Det är ju bra!
Tycker jag. Kram
Maia Hirasawa
Det var bra musik och vi fick kaffe och bullar. Artisterna ställde upp gratis och vi betalade villigt en hundring!
Maia på bild med Annas mobilkamera.
Hoppas ni får en bra avslutning på kvällen och en bra vecka. För min del blir det sparsamt med bloggande i början på veckan men det tar jag igen senare.
Kram.
Var tog jämställdheten vägen?
Det där med att man skall hålla sig till att vara kär i en i taget har nog blivit omodernt? Vid niotiden på kvällen förra lördagen blev flera hundra tusen tjejer kära i Björn Gustavsson. Ta hit honom, ge mig hans telefonnummer, vad ska han göra i morgon?
Men när ni väl får tag i en kille, då ska han fanimej vara trogen hela livet.
Jag bara undrar, haha, hur tänker ni?
Kyrkokultur
Jag måste erkänna att det är Annas idé... men jag hänger med förstås. Lite kultur skadar ju aldrig.
Meningen med livet
Ett pyttelitet fel som kanske många gör är att de ställer sig själva i centrum och frågar: Vad är meningen med mitt liv? Tänk om varenda myra skulle ställa sig den frågan? Då skulle det bli kaos i myrstacken.
Vi är alla en del av livet. Det låter kanske tråkigt men vår uppgift är faktiskt bara att leva vårt liv. Kanske har vi till och med någon sorts ansvar inför någon obestämd högre makt att leva livet så gott vi kan? Ansvar är jobbigt, vi skippar den delen.
Ska vi tänka på planeten, ekologi, klimat, kommande generationer, kanske våra barn? Det känns för stort.
Nu måste jag komma på något.... haha, jag har verkligen ingen aning om vad det kommer att stå på nästa rad!
Vi får bara en chans. När man blir äldre (nu talar erfarenheten!) så börjar tiden ticka mot sitt slut. Det gör att man mer kan värdesätta varje dag som går. Så är det också för dem som varit allvarligt sjuka, kanske nära döden, men klarat sig. Dagarna blir mer värdefulla. Livet kan uppskattas mer för vad det är - en lång följd av dagar!
Meningen med livet är faktiskt bara att du ska leva det. Vänta inte på något annat. Lev nu!
Se där, det var väl inte så svårt.
Lördagsbild
Och sedan lite blandade för dom som orkar och vill:
Det var från den tiden när Anna höll på med hästar, nu är det bara kompisar, killar, musik och datorn som gäller.
Idag ska jag göra en massa tråkarbete med bokföring och annat pappersarbete. Men ju mer man arbetar desto fler pauser kan man ta. Allt ont har ju något gott med sig.
Ett löjligt ordspråk. Eller är det så?
Fantasilöst men...
Många tror att Jesus var mexikan...
* Han hette Jesus
* Han var tvåspråkig
* Han blev alltid trakasserad av myndighetspersoner
eller kom han från Irland?
* Han gifte sig aldrig
* Han berättade alltid historier
* Han älskade att vara ute i landskapet
... eller nej, han var nog svart:
* Han kallade alla för 'broder'
* Han tyckte om gospel
* Han kunde inte få en rättvis rättegång
... eller vänta, han måste ju ha varit italienare
* Han gestikulerade med händerna när han pratade
* Han drack vin till varje måltid
* Han var säker på att hans mamma var oskuld, och hans mamma var säker på att han var Gud
... fanns Kalifornien redan på den tiden?
* Han klippte aldrig håret
* Han gick omkring barfota
* Han grundade en ny religion
Nej, jag skojar bara. Det är ju uppenbart att Jesus var en kvinna:
* Han blev tvungen att utfodra en stor mängd människor på kort varsel fast det var ont om mat
* Han försökte göra sin röst hörd bland massor av karlar som inte fattade ett dugg
* Till och med när han var död var han tvungen att stiga upp för att det fanns mer jobb för honom att göra...
Godmorgon
Först gjorde det bara lite ont men sen har det blivit liksom inte bättre. Kanske nån nerv som kommit i kläm eller något revben, vad vet jag. Men igår tänkte jag prova Zon (ni vet varför behandla hela kroppen när du vet var du har ont). Efter tre behandlingar med Zon fick jag ännu mer ont! Väldigt mycket mer ont.
Gick inte att ta ett andetag knappt! Men idag är det bättre. Eller åtminstone tillbaka som det var innan.
Jag tror att Zon inte passade för denna skada.
Jag påstod att Carita's bilder är lite konstiga. Hon vill inte riktigt synas. Kolla själv:
Carita kommenterade att hon skulle maila över en ny bild för att "klargöra läget"
Alltså, jag ger upp, haha.
Hoppas ni får en trevlig dag.
Vårkänsla
Hade jag bara haft en kamera...
Kram
Kärlek är till för att visas
Jag kan också känna att många upplever denna dag som en plåga. Alla som är ensamma och inte får någon ros. Dom som kanske inte tror att dom är älskade. Dom som inte har någon att slösa sin kärlek på.
Alla dom får en ros av mig här
Denna ros heter Opium.
Men sitt nu inte hemma och tyck synd om dig själv. Du är ju bäst! Visa att du älskar dig själv så kommer andra också att göra det.
Kram
Mindre kan vara mer...
Många av oss är vi ju lite så att vi vill att MÅNGA ska tycka att vi är bra. Vi vill vara populära och vi hatar tanken att det finns personer som inte gillar oss. Är det inte så?
Ni kanske har tänkt: Tänk om jag inte duger? Jag kanske inte är så bra?
Om man inte blir bekräftad om och om igen så tror man ibland att man är dålig och värdelös. Tänk att vara en kändis som alla gillar, det vore något.... Eller? Nej det är faktiskt inget att ha.
En riktigt god vän är mer värd än 1000 som bara tycker att du är bra.
En riktigt god vän är en som accepterar dig som du är och som inte ställer krav på mer än ärlighet. Som inte överger dig vad som än händer.
Odla dina vänner. Dom andra kommer och går oavsett vad du gör.
Kram
Motivationen
Jag skulle kunna sakna mitt tidigare liv för att jag var yngre då, andra skulle kanske önska att de inte gjort vissa beslut som de nu ångrar och så, men tiden kan ju inte vridas tillbaka.
Varför inte tänka ett steg vidare. Allt du saknar kan du inte få tillbaka, men du vänder tankarna framåt så finns det saker att göra. Tankar att tänka. Att sakna är en motivation. Ta tillbaka det du vill ha. Gör det du kan!
Sitt inte fast i en gammal dröm. Skapa dig en ny! Och gör en plan för framtiden.
Kram.
Jag lånade bilden av Mathilda och Zoey för den är så fin.Bloggledigt
Ha en trevlig kväll. Brukar ni kolla på House?
Änglar finns visst.
Innan du sover kan jag berätta att det finns änglar. Det kan du läsa om på Eleonors blogg.
Positiva besked
Hon har visserligen förlorat en njure men samtidigt en tumör på 4,2 kilo. Då ska man vara rätt nöjd om läkaren säger att man är frisk! Fast just nu är hon på rehabilitering eftersom hon behöver samla krafter. Men visst är det skönt när det händer bra saker.
Kanske skulle passa på att gå och köpa en trisslott också? Nej - Mats - inte utmana ödet!
Hoppas er dag är lika positiv...
Kram
En händelsehelg
Det har ju hänt en del. Vi fick en ny nationalidol i Björn Gustavsson, Susanna Kallur satte världsrekord, min låtsasdotter Anna var i Göteborg och delade ut flygblad mot Scientologkyrkan och jag har saknat en person.
På tal om scientologer, jag skulle passa som sektledare - men jag har inga bestämda åsikter. Och ingen sekt. Men annars. I min sekt skulle alla älska sig själv och leva ett bra liv. Nej, det heter nog inte sekt...
Idag kommer en ny gästblogg, men jag avslöjar inget. Och Tessie ska börja på intensiv-vecka.
Jag gillar måndagar (jag vet att det är onormalt, men hallå, jag är en gubbe!)
Dålig dag?
I dagens blogg-topp ligger en kille som kallar sig för Tobias - Grymt rolig person. Jag känner inte att jag klarar att konkurrera med honom just nu.
Jag har väl en dålig dag.
Dagen efter
Jag har alltid stora förväntningar på Melodifestivalen. Ett tag var det inte så, men jag tror det var det året när brandmännen var med - då kändes det som om allt var bra.
Nu känns det inte lika bra, men sådär OK. Jag hejade på Suzzie Tapper. När hon började sjunga tänkte jag att nej, den tanten kan vi ju inte skicka nånstans, men både hon och låten blev bättre efterhand. Men OK hon var kanske inte bäst ändå!
Vilken låt tyckte du bäst om? Ifall du såg det alltså.
Hoppas ni läser Fanny's inlägg nedan också. Jag vet inte om ni tycker det är bra med gästbloggare, det vore bra om ni kommenterade hennes inlägg om ni läser det. Tack.
Gäst: Fanny - crash-night, Iris, livet och känslor
| Dagens gästbloggare är Fanny från Lund som enligt henne själv är Jason Diakité (alias TIMBUKTU) största fan. När jag läste detta inlägg på Fanny's blogg frågade jag om jag fick köra en repris, eftersom jag tyckte det var bra. Hoppas ni också finner det läsvärt. Fanny hittar ni också bland mina länkar. |  |
Det är en sömnlös natt inatt. Jag kan inte sova och tänkte bara sätta på datorn för att ladda min Ipod, men såklart fastnade jag lite här. Sitter med min lap-top i sängen och göttar mig men ögonlocken håller på att somna. Jag har varit hos Iris, en vän och spelat TV-spel, fyfan vad roligt det är!! Och tatt en snus och känt mig sjukt lugn, haha. Låter väldigt mycket som en kill-grej. Jag lovar att det är soft att bara få byta roll sådär lite. Nu menar jag inte bli en kille men köra lite annat här i vardagen och testa nya grejer! Jag och Iris styrde upp lite mat, pasta med tomatsås, det är ju gott och lätt, sen gjorde vi fruktsallad, med vitchoklad smält, hallon och det var muuumsigt! Så mätt jag blev. GOSH! men det var gott det med.
Jag har funderat på en grej nu hela veckan. När det gäller plaseboeffekt eller vad det heter. Typ när man tror att något ska hända av en viss sak,--> Tex att man blir full av alkohol.
Det var en kväll som jag och Iris var på Mejeriet, hon gav mig en snus för att lugna ner mig lite. Jag var helspänd för att Timbuktu skulle spela och allt. Jag kände mig sjukt yr efter 10 min ungefär och hon sa att man kunde spotta ut snusen efter 15 minuter ungefär om man vill. Så spottade jag ju såklart ut snusen jag var ju yr, så sa hon sen:"Det var ingen nikotin i den". Jag blev sjukt generad och började skratta som fan.
Tänk er.
Det var som jag hade inbillat mig.
Ett annat exempel, du får drinkar på en bar, under en hel kväll och du och dina kompisar bara roar er och så blir ni ju såklart sjukt fulla för ni får alla dom drinkarna gratis.
Nästa dag säger bartendern:"Det var ingen akolhol i dom där ni fick igår".
ASSÅ FÖRSTÅR NI VAD JAG VILL KOMMA FRAM TILL?!
Att du inbillar dig att du är tjock, så blir du tjock.
Tror du att du kommer misslyckas med en grej, så misslyckas du.
Tror du att du blir smal av att bara dricka massa vatten, så kollar du i spegeln, hm. Ja, man blir nog smal.
Säger du tvärtom. Flippar du en negativ grej till en positiv så går allt lättare mina vänner.
Jag är så sjuuukt snygg, jag duger som jag är, --> SÅ GÖR DU DET!
Så egentligen kan man inbilla sig allt. Jag kan bli yr på en nikotinfri snus och folk kan bli fulla på alkoholfria drycker.
Det är inte sant. Asså hör ni.
Det funkar ju faktiskt så!!
Hoppas ni lär något av mitt inlägg och förstår att vi inte kan fortsätta som vi gör.
Vi måste uppskatta vad vi har innan det är försent.
Och alla ni som tycker ni är tjocka. NI ÄR INTE TJOCKA.
Det är er hjärna som inbillar er det ju!
Det är ni ju inte. Säg tvärtom:"Jag är smal, alla andra tycker ju det"
... Hm..
Det finns logik i det jag säger. Det kan ni inte tycka annat om.
Så sjukt peppad jag blir av det här.
Det känns som en vändpunkt i mitt liv. Hoppas jag kan hjälpa er på traven.
Jag säger inte att det är lätt. Men den dagen ni kommer på dethär så ska jag lova er att ni kommer lyckas bara ni VILL, KAN, OCH TROR PÅ DET!
Tack för mig ! PEACE AND LOVE
FORTSÄTT, FORTSÄTTA!!!
/ Fanny.
Dagens rätt
Melodifestival. Jo, den måste man se. Gör inte alla det?
1sam, 2sam...
Ibland händer det. Men ibland blir det fel. Om man satsar allt på ett kärleksförhållande, vilket väl känns rätt från början, kan det visa sig att man hamnar som man brukar säga ur askan, i elden.
Ett förhållande kan ju dels innebära att man träffar andra vänner mindre, att man helt går upp i att vara sin partner till lags. Man märker det inte eftersom man är lycklig ändå.
Ibland tar det slut. Eller så kan man upptäcka att man behöver mer. Man behöver både vänner och kärlek. Ja, det var bara det jag ville säga: Var rädd om dina vänner.
Jag gör en skillnad
Det är underbart att kunna strunta i vad andra tycker om en och göra precis som man själv vill. Det är något som jag unnar alla att kunna göra.
Jag märker att många uppskattar det jag skriver. Kanske inte så mycket det jag skriver i min blogg, men att jag läser och kommenterar deras blogg. Jag gör det om jag tror att jag kan göra en skillnad. Om min kommentar kan få någon att känna att en annan människa lyssnar och bryr sig så är jag nöjd.
Det ger mig nya impulser också och jag förstår saker som jag inte har tänkt på förut. Ibland blir man ledsen över det man läser, frustrerad över hur dåligt många mår och arg för att de vuxna i deras närhet inte klarar av att hjälpa till - eller ibland kanske inte får lov att hjälpa till.
Jag gör en skillnad. Och det gör du också.
Solen går alltid upp
Det kan inte vara sant. Det får inte vara sant.
Fast jag vet ju att det är så. Och att enda sättet att undvika det är ett sämre alternativ. Dö. Nej, usch!
En sak som jag är väldigt glad över är att jag är här och nu. Många som är i min ålder får aldrig vara med om allt det nya och roliga som internet har fört med sig. Dom är inte intresserade, eller så har dom ingen vana vid datorer och skyller på det. Men tänk er i framtiden, då kommer alla gamla och sjuka att ha datorn som sällskap.
Är inte det ganska bra?
You can also do it...
Gäst: Camilla (tungviktaren.blogg.se) om Svek
Jag hälsar ännu en gästbloggare välkommen. Camilla har nyss deltagit i bloggstafetten med sitt inlägg - Livet efter - som jag tycker är mycket tänkvärd. Ni hittar den på tungviktaren.blogg.se. Hennes inlägg nedan handlar om henne själv och hur hon fått bättre självkänsla genom att komma på... ja ni får läsa själv! |  |
Jag trodde länge att jag var ett offer på riktigt att jag gång på gång hade blivit sviken av så kallade vänner. Under många, många år har jag varit utan en bästa kompis att viska och fnissa med. Jag har gått miste om mycket såsom en riktigt ordentlig tonårsfylla, hångel på en parkbänk, långa eftermiddagar med fika på café. Jag kände mig inte välkommen, missanpassad, utstött av alla jag träffade. Efter att halva gymnasietiden hade gått upptäckte jag att det inte var alla andra som hade svikit mig, det var jag själv. 17 år gammal var jag när jag kom på detta att det var jag själv som hade stämplat mig själv som det eviga offret. Allt detta på grund av en serie händelser på mellanstadiet. De personerna svek mig förvisso också men hur skulle de kunna veta att jag ville vara med och leka när jag inte visade det själv? Min bästa kompis hade precis flyttat till ett annat land, jag visste inte ens om jag skulle våga fråga ifall jag fick leka med de andra. Ensam som jag var tog jag alltså på mig rollen som ett offer och ensam förblev jag i ett flertal år. Först nu när jag har lämnat skolan bakom mig där jag gång på gång har klivit in en roll av självömkning kan jag ta för mig.
Jag svek mig själv och gick miste om en del erfarenheter som många har men det har jag förlåtit mig själv. På sätt och vis har jag ju ändå fått andra erfarenheter som hindrar mig från att begå samma misstag igen. Nu ger jag inte längre upp och för första gången någonsin har jag aktivt börjat söka vänner som jag känner att jag kan lita på. Jag tror inte att de sviker mig, jag har slutat se mig själv som ett offer. Jag vet vem jag är och vad jag förtjänar. Mitt svek till mig själv gjorde att jag gav upp alltför lätt. När mina tankar vände hade jag fått hjälp att hantera den extremt låga självkänslan jag hade. En efterverkning av det svek som jag inte klarade av att hantera. Jag visste på ett sätt att jag hade en möjlighet att ta mig ifrån det här själv men det gjorde jag inte förrän för ett par år sen bara. Det jag vill säga är alltså att vi visst kan svika oss själva, jag ser det gång på gång hos andra människor som jag till sist såg det hos mig själv men det är aldrig försent att förlåta och gå vidare. Världen är hård, men sällan dömer någon annan dig så hårt som du själv. För tre år sedan hade den här texten sett helt annorlunda ut. Då hade jag riktat mina ord om svek till de jag hela tiden utsåg till syndabockar. Det är aldrig försent att göra upp med dina svikare om det så är andra eller du själv och börja om. Jag ger det här som en uppmaning till er att ta hand om er själva. Ni förtjänar det!
/Camilla, Tungviktaren
Datautbildning
Allt jag lärt mig under kanske 10 år, det tror dom nog att dom ska vara experter på om några timmar. Men dom hamnar i livets hårda skola. Vill man lära sig något gäller det att ligga i.
Henrik är golfpro (under säsongen). Ni kan kolla på hans hemsida om ni vill se hur han ser ut.
På tal om unga killar. Var finns dom här i bloggvärlden? Jag kollar på min länklista. Där hittar jag ett 20-tal eller fler som jag kanske glömt bort jättetrevliga tjejer/kvinnor men var är boysen?
Det är ju i många fall deras blotta existens som är skulden till mycket elände. Vad gör dom? Varför är dom inte här? Kram, nu måste jag städa fort som fan.
Gäst: Pialotta - Det svåra valet
Att berätta om svek kan vara svårt. Svårt att riva upp gamla sår. Särskilt för er som är unga och inte har lagt det bakom er. Pialotta vill dela med sig av denna historia.
Har du varit med om något i ditt liv, då du stått för ett svårt val?
Ett svek som du varit med om?
Jag satt i skuggan vid ett fönsterbord, men samtidigt mitt i samtalet.
Inga namn eller personangrepp i offentliga rum,
men bara känner så starkt för att ge mina ord utlopp för det här som kan påverka så enormt senare i livet.
Det började med att "spindlen i nätet" for till sin eviga resa till sitt "Lyckoland".
Utan någon som helst föraning om vad som skulle hända.
Bara packade sin resväska och smög bort utan någon som helst anteckning för oss som var kvar på stationen.
Lämnade över svåra beslut för en människa i både svår sorg och saknad efter en lång gemenskap.
Tre barn var av en särkullbarn (som levt sedan 1-års ålder med vederbörande).
Två barn som skulle dela på "nätets härskares" ryggsäck.
Ingen diskusion överhuvudtaget om särkullbarnets del i det hela alltså,
trots alla dessa år med nätinnehavarens samvaro och uppfostran.
Nåväl tankarna fanns inte så mycket på det heller för denne.
Enligt lagboken går allt till biologiska barn om inget annat är skrivit.
Med andra ord hade inte särkullbarnet något med det här att göra, trots denne stod mitt i allt eländet.
Nu blev det här minst sagt kaotiskt för att inte tala om hårda ord,
insmiskande och ett riktigt inferno för alla inblandade. För vem skulle få äran att stoltsera med segertrofen..
Vem skulle lyckas bryta isen och få den avgörande människan på fall och med det avgöra det hela..
Man gör ingen som helst skillnad på barn i detta läget, men eftersom en fastighet spelade huvudfiolen,
blev det till slut så. Val måste göras och det ganska så snabbt.
Tårar och bryderier speglade tillvaron i en tid som jag inte i min vildaste fantasi fanns.
Inte denna familjen, inte vår familj..
En godhjärtad människa med en massa spring ut och in i själen, orsakat av någon i närheten
med dålig "tajming" till det nyss inträffade ... jag blir så ledsen då jag tänker på det.
Till slut så stod valet klart och visst blev det ett val som alltid kommer att finnas där.
Två barn som båda slogs med sina rättigheter om att få köpa ett bardomshem som båda ville ha.
En kunde ju bara vinna slaget och det blev den yngste som vann. Ett val som aldrig skulle pågått alls.
Kommer inte köparna överrens så skulle absolut valet varit att sälja till helt oberoende köpare.
Ett arv, ett gammal släkthus.. visst hade det varit roligt om det fanns kvar i släkten, men till vilket pris..
Dessutom hade priset blivit något helt annat (mycket större summa,då huset ligger på stor tomt med havet som granne)
som alla berörda kunde dela på. Nu blev det inte så och detta "svåra val"
blev fallet för ovänskap och inte alls den trygga, självklara tillvaron som det fanns förut.
Vem får lida för det allra mest, jo beslutsfattaren som i sina tveksamheter bar på ett stort ansvar
mitt i sorg och bedrövelser, så klart. Då med en av barnen omlindande..
nästan med hot om inte denne fick gå ur striden med huvudet högt.
Skamligt med en människa som just mist en älskad person och inte var riktigt sig själv.
Visst var sorgen stor för alla i familjen efter en människa som alla följt i spåren så länge..
men det andra tog överhand.
Inget är som innan och såren går aldrig ur.. ärren finns alltid här.
Vi alla får leva med och finna oss i ledsamheter som skulle kunnat blivit nycklen till allas välfärd.
Njutit av det liv vi fått och familjen skulle kunnat vara helgjutna med varann i harmoni..
Det här med svåra val och välja det rätta är hur viktigt som helst.
Det kommer en dag i morgon oxså och vill vi vara med och känna solen värma oss..
Gör aldrig någon som helst skillnad på barnen.
Du får bära med ditt val, som många gånger inte är tillräckligt övertänkt, för alltid.
Ditt samvete mår inte alls bra och med det en farlig massa onödiga tvister och bekymmer.
Tro mej jag ser detta på nära håll i tid som otid.
Med detta tackar jag för ordet.. bara kände för att få ur mej lite ur mitt hjärtas skafferi..
Inget är som "vanligt", men för att orka gå vidare måste man förlåta misstagen. " Förlåt"
behöver ju inte menas att man godtar handlingen, utan bara att vi alla går vidare och gör så gott vi kan.
* Tjingeling för nu..
Tack Mats för din gästfrihet:-)
PS
Förklaring: Särkullbarn är när syskon har samma mamma men olika pappor.
Jag var tvungen att fråga Pialotta om det och tänkte att ni kanske inte heller visste...
Tack Pialotta (blogg: kaffebönan - finns bland mina länkar)
DS
Solsken
SOLEN skiner i Skåne och vi har just tagit in 4 leriga hästar i stallet. Och det blir raggmunk till mat.
Kort sagt. Livet leker. Hoppas ni har det lika bra hos er.
Sveket
Min rubrik idag handlar inte om missade kommentarer. Den handlar om det största och värsta som man kan råka ut för som levande varelse. Svek. Övergiven. Lurad. Tillintetgjord. Krossad. Förkastad. Det finns fler ord.
Vi har säkert också utsatt andra för det, något som kan kännas ännu värre när vi upptäcker det. Eller oss själva?
Ofta handlar det om kärlek som går åt olika håll. Svek kan vara så mycket. Lögner, rykten, vad som görs eller inte görs eller ibland bara tankar som tänkts - eller som vi glömt att tänka.
Alla svek samlas någonstans i oss, de vi utsatts för och de vi själva gjort. Och gör ont när vi tänker på det. Tills vi kanske kan avsluta det, förlåta och lägga det bakom oss. Ibland kan man det.
Konstigt nog gör det mindre ont när vi sviker oss själva, vi kanske tål det bättre? Eller så märker vi inte det så fort - det går liksom gradvis.
Vi ska prata mer om svek, för det bra att kunna prata om det.
Om du vill berätta om svek så skriv om det i din blogg eller maila det till mig så kan du få vara gästmedbloggade (eller nåt) på min blogg.
Vad har du samlat på?
Filmdags kanske
Jag letade upp fem filmer och nu har jag ingen aning om vilka som är bra. För jag tror inte att det blir av att jag ser på alla. Därför tänkte jag få lite tips av er om ni har sett någon/några av dem.
V for Vendetta med Natalie Portman/Hugo Weaving (han har mask för ansiktet i hela filmen!)
28 dagar senare
A beautyful Mind med Russel Crowe
Birthday Girl med Nicole Kidman/Ben Chaplin
Walk the Line med Joaquin Phoenix (handlar om Johnny Cash's liv har Alma sagt)
Som sagt, döm mig inte för hårt för min filmsmak (jag skulle ju egentligen bara ha den första för den hade min dotter beställt...)
Är det någon du rekommenderar (eller tvärtom)?
Kram
Cogito, ergo sum
Rubriken är ett citat som betyder "Jag tänker, alltså finns jag". Min morbror, Nils-Gösta, är författare och filosof och kan naturligtvis latin Han har skrivit ett antal diktsamlingar men är inte alls känd. Däremot är han stolt över att klarat sig genom livet utan att "ha behövt utföra något hederligt arbete"....
Själv hoppade jag av från skolan under det första året i gymnasiet. Skoltrött och började arbeta i stället. Men mitt intresse för att skriva har jag kanske ärvt från Nils-Gösta, om man nu kan ärva från sin morbror?
Självförtroende är enkelt uttryckt väl att man tror sig själv kunna klara av någonting. En uppgift. Ett liv.
Det märkliga är hur självförtroende, eller brist på det, yttrar sig. Dom som har ett verkligt bra självförtroende är inte dom som pratar om det. Ta en som Tiger Woods. Han säger ju inte att "den här tävlingen kommer jag att ta hem" utan snarare "det kommer att bli tufft att vinna för alla andra är så bra".
Den som utger sig för att vara bra har sällan ett grundmurat självförtroende. De försöker skapa en bild av att de är bra medan dom som verkligen har tron på sig själv kan klara av att i stället föra fram andra.
Så tror jag att det är.
Sen finns det ju dom som inte har självförtroende. Som inte tror de kan klara saker.
Självkänsla har, som flera av er påpekat, en helt annan mening. Självkänsla är i sig ett positivt uttryck men man kan säga låg självkänsla för att berätta motsatsen. Ordet självkänsla är besläktat med självkännedom, att veta saker om sig själv.
Självkänsla är medvetandet om sitt eget värde. Hur man uppfattar sitt eget värde med egna ögon.
Det säger sig själv att många som mår dåligt har en låg självkänsla. Vi människor har lätt att måla upp en bild av att vi inte duger. Vi tar åt oss intryck från media, samhälle, kompisar och den värld vi lever i och ser att vi inte är perfekta för att möta den världen, framtiden...
Vår känsla kan påverkas av både motgångar och intryck. Vi kanske har misslyckats i kärleksförhållanden, har problem i skola eller arbete, eller ser inte ut som vi skulle vilja se ut. Vi glömmer ibland att media styrs av pengar och vill sälja saker och idéer genom overkliga idealmänniskor.
Självförtroende och självkänsla är olika saker, men de hör ihop. Har man dålig självkänsla så leder det antagligen till ett dåligt självförtroende när man står inför livets olika uppgifter. Eller vardagliga saker.
Bättre självkänsla innebär att vi tror mer på att vi kan klara saker = bättre självförtroende.
Hur får man bättre självkänsla? Några möjligheter (annars blir detta en hel bok...)
* Bry dig mer om dina egna värderingar än om vad andra tycker
* Tänk på dina positiva egenskaper och lyft fram dom
* Fundera på saker som du kan göra bättre i stället för sånt du gjort fel
* Förlåt dig själv för dina misslyckanden och ta lärdom av dem för framtiden
* Se framåt. Idag är första dagen i resten av ditt liv. Vad vill du åstadkomma
Du tänker, alltså finns du. Hur kan du förbättra din självkänsla?
Skillnaden mellan drömmar och en plan är bara att drömmen inte är tidsbestämd
Lyssna nu
Det verkar som om många uppskattar mina kommentarer. Det är bra. Jag ska därför avslöja ett mycket hemligt knep som jag använder och som ni också kan använda för att bli en bättre....
Lyssnare. Ibland ser man kommentarer som visar att man man egentligen inte läst inlägget. Vad är det för mening med det? Klart att ett "kämpa på" eller "jag tänker på dig" alltid uppskattas men framför allt så....
Läs och begrunda. Tala om att du läser och att du bryr dig om personen och vad personen skriver.
Många ropar i öknen. Dom vill bli hörda. Lyssna!
Varför är detta så viktigt då? Helt enkelt därför att många skriver sanningen i sin blogg, men vågar inte vara ärliga i det verkliga livet. Och sanningen är alltid värd att lyssna på.
Kram
Länka inte till min blogg!?
Vad jag vill säga är att jag tror inte alla dessa kommentarer blir besvarade eller kanske ens lästa av Kenza? Och då faller ju lite av själva idén, tycker jag. Det låter kanske konstigt nu men jag vill bara berätta att jag INTE vill ha många besökare eftersom jag då inte skulle hinna med att intressera mig för dom som är här.
Jag vill inte bli någon blogg-kändis. Jag vill lyssna och prata, filosofera och diskutera. Kanske inspirera. Men jag har ju också familj, gård, egna företag, djur och annat som tar tid och därför är jag rädd för att fastna för mycket framför datorn. Något som ni säkert alla vet att man kan göra!
Ord som vi inom en snar framtid ska prata om är självförtroende och självkänsla. Helt olika faktiskt. Fundera på dom så återkommer jag snart. Eller berätta hur ni ser på dom orden och vad de innebär för dig.
Prestera mera
Det är jättebra att man har höga krav på sig själv när det gäller:
Ärlighet, ödmjukhet, tålamod och så vidare. Alltså EGENSKAPER
Det är väldigt dumt att ha höga krav på saker man ska prestera:
Betyg, arbete, äta, hinna med och så vidare. Alltså SAKER SOM MAN SKA GÖRA
Lustigt nog innebär detta att man inte heller ska kräva att man klarar av att vara tålmodig, ärlig, etc men man ska ju naturligtvis ha den målsättningen.
Jaha, säger ni, varför är det så? Och hur fan vet jag det?
Goda egenskaper är aldrig fel. Så långt kan ni säkert hålla med. Men varför skulle det vara fel att vilja ha bra betyg eller något annat? Nej, fel är det först om man ställer för höga krav och inte kan uppfylla dom.
Då blir det ett misslyckande som kan leda till ångest (prestationsångest).
Ha gärna höga mål framför dig men att ställa krav som du bara i bästa fall kan leva upp till är inte i ditt eget intresse. Du är väl bara en människa?
Hoppas ni förstår att det här rådet faktiskt kan göra ert liv lite enklare.
Kram
Realism
Jo idag blir det ordet realism. Det innebär för min del att jag inser att jag inte har tid att varken underliga eller speciella inlägg på bloggen. Tack förresten för alla era roliga kommentarer.
Michis och ni andra som har lösenord. Ni slipper mina svar, men haha ni slipper också mina synpunkter som jag ju aldrig kan hålla för mig själv.
Och Egoina, visst tänker vi lika. Det borde i och för sig vara mer skrämmande för dig än det är för mig, haha.
Idag ska jag åka till Helsingborg vid 10 och jobba och när jag kommer hem väntar skatteverkets brev med kompletterande frågor så då kommer jag troligen att vara i ett allmänt chocktillstånd resten av dagen.
Eller surrealism (torrt, jag vet, Alma)
Kram
Och så levde dom lyckliga i alla dagar
Tror ni på sagan? Det gör inte jag. För mig är lycka något mer tillfälligt eller kortvarigt som man inte bör sträva efter att ha alltid. Tänk dig själv, om du alltid upplevde den högsta lycka du känner till... det skulle ju inte gå, eh - det hade blivit för mycket.
Lycka är en känsla som kan komma till en med något man ser, hör eller upplever. Och som sedan går över tillbaka till det normala. Som kanske blir ett minne.
I ett ögonblick, en stund
lyckan kommer, lyckan går
våra dagar med någonting
är mycket bättre än ingenting
Jaja, det är ju bara vad jag tycker.
Ragtime
En kommentar
Camilla
Jag måste erkänna att jag gillar din blogg för du har sannerligen underliga inlägg :)
Jamen är det inte så? Jag är ju en minoritet i bloggvärlden.
Jag är en kille/man och det är väl 95% tjejer som bloggar.
Jag är över 50 år vilket inte så många bloggare kan skryta med.
Till detta kommer alla mina egenskaper (och allt min mamma lärt mig?).
De flesta bloggar handlar väl om upplevelser eller materiella ting. Jag skriver nog allra mest om känslor och erfarenheter. Att det blir lite underligt beror på att jag försöker vara rolig också. Jag tror att min blogg kan sägas vara ärlig men inte särskilt seriös.
Kanske borde jag använda 'Kategorier' men jag har inte riktigt fått kläm på hur jag ska dela upp mina knäppa inlägg på ett vettigt sätt. Dessutom vet jag inte riktigt om det är någon mening med det. Vad tycker du? Som det är nu får du helt enkelt förvänta det oväntade om du vågar dig hit.
Jag skriver precis som många andra för min egen skull. Som avkoppling. Men jag skriver också för de läsare som kommer tillbaka och vill ha en kontakt eller dialog genom bloggen eller bara se vad jag skrivit.
Jag tycker inte om reklamen och kommersialiseringen av bloggen.
Jag skriver bara om andra bloggar som jag tycker är värda lite extra uppmärksamhet.
Och då menar jag inte bloggen och innehållet utan personen bakom bloggen.
Kram
PS Till Olessia
Jag hoppas detta besvarar din fråga: Jag tycker om vissa av dina tänkvärda inlägg. Därför tittar jag in i din blogg lite då och då, men de allra flesta av dina inlägg handlar om saker som inte intresserar mig.
Ni frågar Mats
Jag har fått ett tips att många som läser min blogg är väldigt blyga. Dom har en massa frågor som dom inte vågar fråga. Antagligen är dom lite kära i mig.
Eftersom jag är så smart har jag räknat ut vilka frågor det är och gjort en liten intervju med mig själv.
Fråga: Mats, du är ju nästan för bra för att vara sann. Finns du på riktigt?
Svar: Konstig fråga. Tror ni att det är en dator som skriver det här? Så långt har tekniken inte kommit. Datorer är inte SÅ smarta.
Fråga: Finns det såna som du i lite yngre modell, typ 15-25 år, och som är lite snygga också.
Svar: Nej
Fråga: Är du mycket rik? Eller alltså har du gott om pengar?
Svar: Nej, men jag har många hästar. Ungefär 15 som tuggar hö och 300 i min bil.
Fråga: Har du MSN eller har du haft det när du var yngre?
Svar: Nej det tror jag inte, men Röda hund och mässlingen har jag haft när jag var liten.
Fråga: På en skala 1-10 hur snygg är jag? Skall jag förstora brösten?
Svar: Skicka en bild på din mamma, så får du svaret inom en vecka. Kan jag inte svara får du tillbaka din mamma.
Fråga: Vad är det första du lägger märke till hos en tjej?
Svar: Om hon kan stava? På riktigt: Ögonen och (cencurerat)
Fråga: Jag funderar på att flytta ihop med min pojkvän. Ska jag det?
Svar: Nej, vänta tills du träffat honom IRL.
Fråga: Jag funderar på att färga håret ... igen. Ska jag det, tycker du?
Svar: Vet inte.
Fråga: Hur känns det när man blir gammal?
Svar: Svårt för mig att veta. Jag tror det kommer att kännas som att bli förkyld, ungefär.
Om andra bloggar
Bloggkommentatorerna är en blogg som liksom en del andra ser som sin uppgift att recensera andra bloggar. Naturligtvis inriktar dom sig på såna bloggar som många läser.
Jag tänkte göra tvärtom. Skriva om några bloggar som knappt ingen läser.
E är en tjej som har anorexia och hon skriver i sin blogg Edagbok
E kämpar med sin sjukdom men sista veckan har hon lyckats vända sin inställning. Jag citerar ett kort stycke från hennes blogg:
Ännu en dag avklarad och ett steg närmare friskheten.
Jag ska fortsätta hålla demonen/tyrannen (eller vad man nu ska kalla den) borta!
Nu ska jag ta plats.
Jag ska känna mig stolt och värdig att leva ett liv fritt från sån här skit.
En tjej som inte har lyckats vända sjukdomen är .oOo. Hennes blogg heter Flickan i spegelbilden.
.oOo. har ännu inte kunnat ta steget att söka hjälp, hon vågar inte. Hon tror inte att det finns någon som vill hjälpa en tjock och äcklig person...
Naturligtvis är hon inte tjock, men det är hennes falska jag, anorexiaspöket som talar.
Vad jag vill ha sagt med detta är att det finns massor av bloggar som jag tycker är mer intressanta och viktiga än dom som dom flesta läser. Har ni lust så släng gärna iväg lite stöd åt dessa tjejer, för dom behöver det.
Anorexian lever på att ta kontroll. De som är sjuka behöver andra intryck. Bara ett vänligt ord räcker.
Kram
