Nu är det vetenskapligt bevisat att man inte kan behandla ungdomar som "vanligt folk".

Ni vet ju att tonåringar och ungdomar är benägna att hitta på dumheter eller ta lite större risker. Prova droger, köra fort med pappas bil eller leva farligt i största allmänhet. Nu är det vetenskapligt bevisat också. Genom magnetröntgen av hjärnorna har man jämfört 10-åringar med 19-åringar och äldre.

Det visade sig att 19-åringarna reagerar mer för belöningar, kickar och eftersträvar det mer än vad man gör i andra åldrar.

Nästa undersökning gjorde man på råttor. Äldre och yngre råttor i olika grupper fick kokain på en speciell plats. De äldre kom tillbaka några gånger för att kolla om det fanns mer. Dom unga råttorna kom tillbaka betydligt fler gånger och har således bättre minne för var belöningarna finns...

Vad säger då detta?
Jo att man faktiskt inte kan behandla ungdomar med drogproblem på samma sätt som vuxna. Det krävs kanske en längre behandling eller att man hittar andra belöningar för att ersätta drogerna.

Så räkna med att dom unga rättorna nu har fått betydligt mer ost än dom äldre :)
Kram

Haha nu är det noll sociala Mats som skriver. Skattemyndigheten har gett mig en hel hop med nya frågor och en deadline som är nu... eller väldigt snart.

Så glöm att jag är här. Eller ja.. ni är kanske inte här heller?

Jag hade lust att slappa lite så jag satte mig på soffan (eller kanske jag låg ner) och så började den filmen. Usch - jag gillar verkligen inte skräckfilmer haha.

Så jag såg inte klart den.

Jag kan inte ta "vanlig" semester, typ X veckor borta från jobbet. Det fungerar inte i mitt jobb. Men däremot så kan jag varva ner och bara göra det nödvändigaste och göra det lite när jag vill. Kanske när det regnar haha.

I början av juli, från den 5e eller nåt, ska jag i alla fall jobba mindre. Ha mina egen variant av semester. Så om någon av er - dom trogna bloggläsarna som finns kvar - kommer till Skåne så hör av er. Här finns ju Köpenhamn och Falsterbo Horse Show och säkert en massa annat roligt. Så kom hit bara! Och hör av er.

Den här veckan har skatteverket varit vänliga nog att ge mig en massa extraarbete och jag kan bara säga en sak. Dom är elaka och inte särskilt bra på det dom sysslar med heller. En dålig kombination som ger mig en massa extra jobb.
Men annars är allt bra och jag försöker läsa era bloggar när jag hinner.

Kram och kom nu igen: Klimatförbättringar pleaze!

Det är ju det, men jag är tvungen att jobba för att inte halka efter. Midsommarafton var trevlig med både sill och snaps, jordgubbar och allt som hör till. Vi spelade roliga spel och dom flesta blve lite berusade - precis som det ska vara.

Nu måste jag fortsätta. Ha en bra dag på er! Kram

Tänkte i alla fall önska alla en glad midsommar - även om jag vet att inte alla får det. Men det är en sån dag när man ska försöka glömma alla problem och ha trevligt - så gör det. Ha det!

Vi har blivit bjudna till ett par som bor i London haha. Fast dom har en sommarstuga i Halland så det är dit vi ska. Och det är ju inte dåligt - bara att slippa sitta hemma.

Nu är det bara vädret som ska fixas också.
Kram

Kärlek för er är kanske inte samma sak som kärlek för mig. Inte så konstigt kanske - det beror ju mycket på ålder och vad man har upplevt hur man tänker om kärlek. Har man inte ens upplevt den, hur ska man då veta?

Ibland säger man kärlek och menar ingenting. Ibland menar man passion, förälskelse eller att man vill ha någon att älska - kanske man känner att livet saknar mening utan kärlek? Kanske.

Kärlek är när två (eller kanske fler) personer betyder mycket för varandra. Kärlek är att ge. Och givetvis även att kunna ta emot.
Kärlek är känslor men ännu mer dina handlingar.

Visa din kärlek.
Kram

Nu har jag varit lite dålig på att blogga igen, men det är inte för att jag inte vill eller inte har lust. Bara att jag haft så mycket annat att göra.

Men jag vill i alla fall berätta att jag mår rätt så bra, fast jag önskade att en viss person mådde bättre. Men jag kan inte göra så mycket.
Kram o trevlig helg.

Läste i Magda's blogg om hennes tankar om att man ofta ser saker i svart eller vitt. Bra eller dåligt. Gott eller ont. Jag tror att det är något man lär sig efterhand som man blir äldre (klokare?) att inte göra det. Det finns ju många fel man kan göra. Kanske fördomar, förutfattade åsikter. Förhastade slutsatser.

Om en person visar intresse för oss utgår vi ifrån att den personen är trevlig medan motsatsen kanske gäller för en annan som sitter i ett hörn och inte säger nåt och kanske inte ens tittar upp när vi går förbi. Men så är det ju antagligen inte. Eller kort sagt, man vet inte vad som är bra eller dåligt förrän man provat det eller lärt sig det.

Svårast är väl att inte tycka något är dåligt som verkar dåligt. Men ibland måste man ge sig själv en möjlighet att ändra uppfattning.

Så från början är allt grått? Eller vinrött.
Kram

Idag är det Fanny som insprirerat mig att skriva. Jag vet inte vad ni kan om hästar? Antagligen en del. Hästarna har ju ögonen på sidan och det gör att dom kan se både framåt och bakåt. Inte så dumt kanske. Fast ni har nog sett också att när man vill att dom ska göra bra ifrån sig och fokusera på att springa eller trava så har dom ofta skygglappar - då kan dom bara se framåt och behöver inte tänka på vad som är bakom och vid sidorna.

Jag tror att vi människor också behöver skygglappar.

I stället för att se framåt - som vi borde göra - går vi och funderar på allt som ligger bakom oss. Varför gjorde vi så och tänk om vi hade gjort si i stället. Så vågar jag inte göra, tänk om det blir som när jag gjorde si. Tänk om det kunde vara som då och inte som nu. Varför är det så svårt?

Vårt tidigare liv blir som en enda stor bromskloss.

Så iväg till närmaste hästshop, inhandla skygglappar och se framåt i era liv.
Kram

Idag får jag äntligen jobba hemma. Efter alla andra dagars bilresande hitan o ditan för att besöka mina i och för sig snälla, trevliga och betalande kunder är det skönt att få sitta hemma och jobba. Man kan liksom lättare varva med lite pauser då. Detta är ju en typisk paus.

Dessutom är jag ensam hemma hela dagen så ingen kan kolla om jag ligger och snarkar i hammocken i stället för att tjäna pengar haha
Kram

Jag ska berätta om när jag var chef. Jag har ju varit det haha. I mina företag inom grossistbranschen i snittbommor så hade jag som mest 45 anställda utspridda lite överallt i landet. Hur bär man sig åt för att ha kontroll på allting när man är chef? Hur vet man att alla småsaker fungerar?

Svaret är att man kan inte det själv. Man får lära sig att ta hjälp av andra, delegera arbetet som det heter, och dessutom får man låta bli att bry sig om alla detaljer. Annars kommer man aldrig vidare. Man måste se helheten.

Här tror jag att man kan dra paralleller till sitt eget liv. Det är inte detaljerna som avgör om det går bra utan helheten. Om man hänger upp sig på detaljer så missar man så mycket annat som är viktigare.
Kram

Jag kom på en sak när jag pratade med Matilda. Det är ju det här med spegeln.

Varför är det så stora problem med den? Ju mer man tittar i spegeln desto värre blir det.

Dom som har ätstörningar är lite av perfektionister. Att kunna ta kontroll över mat och vikt är något som kan göras med en exakthet som varje hjärnkirurg skulle avundas. Inte en enda kalorijävel mer än vad som är bestämt får det vara för då rasar världen.

Och så spegelbilden. Ju smalare man blir desto fetare blir den äckliga personen i spegeln. Hur hänger detta ihop? Jag tror jag vet.

Det är detaljerna som gör det. Man kan inte se smalhet för bara fel. Om något blivit mindre så verkar ju annat större. Har man klämt i sig något som man inte borde ser ju magen ut som om man hade svalt en fotboll - jo men det gör den. Och är det inte magen så är det någon annan detalj som man absolut inte kan acceptera.

Ni har säkert sett den sketchen där någon ska såga av benen på en trebent pall, men lyckas aldrig för något ben blir alltid för långt eller för kort.

Så är det med spegelbilden också. Det finns något där, något som inte är perfekt. Plus rädslan att det ska bli ännu värre... Det finns bara ett botemedel, hårdare kontroll - mer perfektion. Man sågar och sågar och till slut försöker man såga av benen helt och hållet. Allt för att hitta en balanserad bild av sig själv. För att som snövit få höra av spegeln att du vackrast är.

Men den bilden är en dröm. Eller i varje fall overklig och omänsklig.

Det finns inte en spegelbild som kan göra dig rättvisa. Jag lovar, det kommer aldrig att gå.
Så ge upp det. Kram

Sunt förnuft, vad är det? Är det visdom, klokhet eller realism? Förståndighet? Eller bara nåt som vuxna har? Och när får man det i så fall?

Ordet förnuft är ju ett roligt ord. Vad är motsatsen? Man säger ibland att man tar sitt förnuft till fånga. Det betyder väl ungefär att man hindrar sig själv från att göra något dumt. Det förutsätter då att man kan analysera och värdera konsekvenserna av det man gör - eller tänker göra. Ofta går det med automatik.

Förnuftet säger många saker som är rätt självklara. Klappa inte ett lejon. Gå inte över gatan utan att kolla om det kommer bilar, osv. Vi undviker saker för att vi är förståndiga inte för att vi är rädda.

Ibland är det svårare saker. Det räcker kanske inte alltid med förnuft för att komma ur ett beroende. För att sluta röka. Jag vet att det är fel därför att förnuftet säger det, men det räcker inte med bara förnuft. Det behövs vilja eller motivation också.

Sunt förnuft borde ju därför vara att man på ett hälsosamt sätt låter bli att vara oförnuftig, Ordet sunt behöver ju inte förklaras, det betyder ju i detta sammanhang att det förnuftiga man gör är bra för kroppen eller själen.

Jag blev inspirerad av Linnea's blogg idag. Att verkligen tänka igenom saker och analysera för och emot ger en bra grund för att använda sitt sunda förnuft. Enkelt uttryckt säger Linnea att det inte finns något som ger henne samma kick som att svälta och ha kontroll över maten, men hon inser att förr eller senare måste hon ändå ge upp detta beroende om hon vill få ett normalt liv.

Det är sunt förnuft.