Minnen
Detta är lite en fortsättning på det förra inlägget. Ifall du vill läsa det först.
Ju äldre man blir desto fler minnen har man (även om man som äldre inte kommer ihåg dem :)
Kanske värdet av livet kan mätas i hur man upplever sina minnen? Om man har svårt att uppskatta sina goda minnen och mest tänker på de dåliga är det troligen också svårt att se positivt på framtiden. Varför? Därför att man förväntar sig att saker ska bli som man minns.
Om något gick dåligt så förväntar man sig att det går dåligt även nästa gång.
Ett bra exempel kan man se med hästar. De har ett bra minne och är livrädda för nya saker och för saker som hänt där de tidigare blivit skrämda.
Vi människor borde kanske kunna övervinna våra fobier och vår skräck genom att vår hjärna är smartare än hästens - men det är kanske inte alltid en fördel att kunna tänka mer. Tvärtom så kan det vara en ond cirkel när vi inte tycker att vi kan se en lösning på problemet - eftersom vi tycker att vi som är såå smarta borde kunna det.
Kanske är en del av det att skaffa fler bra minnen. Att överleva tills de goda minnena uppväger de dåliga.
Hoppas ni kan tro på det om ni behöver det.
Mats
Livet i det långa loppet.
Äldre människor är normalt rädda för att livet en dag ska ta slut, men har accepterat det. De lever kanske med en tacksamhet för varje dag. De kan uppskatta livet.
Vissa unga människor kan inte det. Är det kanske så att livets värde ökar när man redan har levt det? (Eller det mesta av det.)
Kanske är det så för att man har lättare, när man blir äldre, att minnas bra saker som hänt än dåliga. Kanske är det att man som äldre inte funderar så mycket på framtiden. Man får se först om den kommer.
Jag tänke att jag skulle säga det även om det kanske är självklart. Är man ung kan det vara bra att veta att livet blir värt mer och mer ju äldre man blir. För så är det ju.
Matskram
Kaffepaus
Vi kommer inte att ha några hästar hemma på gården i höst. Det har blivit för dyrt och olönsamt att föda upp travhästar, åtminstone för tillfället. Dessutom tänker Skatteverket ta det mesta av mina pengar så det gäller att spara lite nu.
Mina barn mår bra, verkar det som. Martin ska efter ett sabbatsår återuppta arkitektutbildningen. Henrik kombinerar sitt golfspel med arbete och har flyttat ihop med Camilla som läser till lärare. Anna bor hos sin pappa i Göteborg och börjar andra året på gymnasiet (Portalen) och är upp över öronen kär i sin isländske pojkvän som varit här hela sommaren.
Min syster har efter tre operationer och strålning plötsligt blivit friskförklarad från sin cancer och är lycklig som få, tyvärr blir hennes man Bosse allt sämre, han har haft MS i många år och kan snart inte klara sig själv. Min tokige morbror som väl är 85 påstår att hans minne blivit bättre genom ett plåster och han har precis gett ut sin elfte diktsamling.
Ja - sånt är läget!
Rutiner är bra!
Jag läser era bloggar - hoppas ni vet det
kram
