Bara för att

jag älskar att leka med ordet - eller ord i största allmänhet så har jag tänkt skriva någon enstaka gång i en annan blogg. Oavsett om ni är intresserade eller ej så får ni adressen http://ordpavagen.blogg.se

kram

Tack för nu

Jag har bloggat från och till i nästan två år. Jag har läst en del bloggar och fått reda på mycket som jag inte visste innan. Det har varit bra. Men nu har jag tappat kontakten med de flesta eftersom jag inte prioriterar min blogg och det är ju inte så konstigt.

Jag kommer inte att ta bort min blogg, men sannolikt inte heller att skriva mer på ett tag. Kanske inte heller läsa och kommentera så mycket. Det betyder inte att jag inte bryr mig längre, bara att jag just nu känner att jag inte kan vara till så mycket glädje eller nytta för någon här. Jag kommer ändå att bevaka och hoppas ni skriver till mig om det är något eller om ni vill ha mina råd eller synpunkter. Har du skrivit något i din blogg som du vill att jag ska läsa eller kommentera så säg till. Våga det, jag gör det gärna. Eller maila.

Några av mina läsare har olika problem. Jag hoppas de löser sig och ni känner mig tillräckligt väl för att veta att jag inte ljuger när jag säger att ni är bättre än ni själva tror. Glöm bara inte att man måste börja nån gång för att det ska finnas ett slut. Och som sagt, skriv här eller mail om ni behöver råd eller prata med någon som mig.

Kram

Medaljens baksida

Alla vill vi ha det nu. Sol idag kanske regn i morgon. Vi vet att efter fylla kommer baksmälla, att vi blir fattiga i morgon om vi gör av med alla pengarna idag, att vi alltid får se medaljens baksida. Men vi gör det ändå.

Vi klättrar uppför berget för att nå toppen. Att bli som dom. De som är beundrade, har makten. Pengarna och lyckan. Inte funderar vi på vad vi ska göra när vi kommer dit. Det verkar dumt.

Varför gör vi det? Kanske är det vår natur eller så tror vi verkligen att vi själva kan bli bättre om andra tycker att vi är bättre? Är det inte så att vi i stället blir sämre om vi ska se ner på andra? Fast det måste man kanske inte.

I naturen är det ensamt och blåsigt på toppen. Så är det även för dem som hamnat där. Även den medaljen har en baksida. Men det bryr vi oss inte om - vi vill uppleva det. Om och om igen.

Kram


Släkten är värst

Min morbror (84) är faktiskt tokigare än jag. I somras skrev han sin fjärde diktsamling och verkade lika klok som vanligt, men nu när boken snart är tryckt har han blivit helt galen! Han tror att förläggaren ska stjäla hans dikter och publicera dem under sitt eget namn...

Jag lyckades skaka fram en bild på omslaget, där det tydligt står morbrors namn. Men nej, så lättlurad är inte min morbror...

- Han kan ju ha stulit mitt namn...

Bara så ni vet att det ligger i släkten :)

Jag och min morbror vid minneslunden på kyrkogården i Lund
Jag och morbror på kyrkogården i Lund (vid mammas grav).

Kram




  • December 2010
  • Oktober 2010
  • Augusti 2010
  • Juli 2010
  • Juni 2010
  • April 2010
  • Mars 2010
  • Februari 2010
  • December 2009
  • November 2009
  • Oktober 2009
  • September 2009
  • Augusti 2009
  • Juli 2009
  • Juni 2009
  • Maj 2009
  • April 2009
  • Mars 2009
  • Februari 2009
  • Januari 2009
  • December 2008
  • November 2008
  • Oktober 2008
  • September 2008
  • Augusti 2008
  • Juli 2008
  • Juni 2008
  • Maj 2008
  • April 2008
  • Mars 2008
  • Februari 2008
  • Januari 2008
  • December 2007
  • RSS 2.0

    Discover Lisa Ekdahl!