Grattis i alla fall!

Hej på er!

Idag tänker jag på Camilla som fyller 18. När jag lärde känna henne för cirka 3 år sedan blev vi goda vänner även om vi aldrig haft möjlighet att träffas. Camilla har haft stora problem, ja hela familjen har haft det, med sin psykiska hälsa. Det har inneburit att de (barnen) inte haft en chans till en normal uppväxt. Än värre blev det när farföräldrarna dog eftersom de var lite grand av en ställföreträdande trygghet i Camillas liv. Jag ska inte berätta om allt elände här men summan av kardemumman är att Camilla nu hamnar på rättspsyk när hon mest behöver en familj. Givetvis behöver hon även stöd och hjälp.

Jag gillar Camilla skarpt, hon är rolig och en underbar person som egentligen bara önskar att (snart, äntligen) få starta att leva ett normalt liv men hon kommer att klara av även detta hinder - det är jag säker på! Så jag tänker positivt och jag hoppas hon gör det med. Grattis på din dag milla!

kram mats


Tur och retur

Många undrar om jag slutat blogga – en högst befogad fråga! Jag kan bara svara att jag egentligen inte vet svaret. För mig är bloggen en öppning när jag har något att skriva om, när jag har tankar eller funderingar som jag vill dela med mig.

 

Just nu är det inte så – jag har fullt upp med arbete och alldagliga rutiner och annat som jag inte är intresserad av att skriva om. Mitt arbete med större dataprojekt är som en mardröm som aldrig lämnar en – även om det inte är lika hemskt. Hjärnan mal på med tankar om jobbet vare sig man sover, arbetar eller försöker koppla av. Inte så bra – men så är det bara.

 

Förra veckan blev det emellertid en längre paus då jag och Lena gjorde en bilresa ner till medelhavet tur och retur. Allt var bra utom den hemska trafiken i de större franska städerna!

Paris är inte så romantiskt i en bilkö, då var det bättre med en Italian Coffée vid medelhavets strand i en liten stad som heter Agde.

 

En sak är säker. Jag kommer tillbaka – när huvudet är lite ledigt!

Tack för att ni inte ger upp :)
kram


Blåsväder

När man har fler kommentarer än läsare är det nog hög tid att skriva något i bloggen. Det är väldigt mycket blåst och regn här nere i skåne den här veckan, en liten föraning om hösten känns det som. Jag är glad att jag för ett par år sedan började blogga eftersom det givit mig dels bloggvänner men också mer insikt i hur ni unga har det. För det är ju så, det finns knappt några i min generation (60+ nu haha) som har något större intresse av internet - om de ens har en dator!

Jag kommer ihåg att Anna tyckte att jag borde hålla mig ifrån bloggar och sånt, det passar inte för äldre... men på frågan om hon själv tänkte sluta när hon blev äldre fick jag inget svar! Alla kan ha glädje av de nya möjligheterna som internet ger. Jag tror att Facebook kanske har betytt att många "äldre" fått upp ögonen för det.

Inte så många kloka ord från mig idag, men i alla fall ett bevis för att jag fortfarande lever och har hälsan :)
Kram

Ingenting är omöjligt

Man kan inte göra ingenting. Alltså är ingenting omöjligt :)

Ofta verkar saker svåra eller rent av omöjliga. Ibland gör vi det svårare för oss själva genom att vi förstorar upp hur svårt eller omöjligt det är. Om redan det som är svårt är nästan omöjligt så blir ju det omöjliga ännu svårare...

Tiden styr allt detta tror jag.

Om vi kan förmå oss att göra det som är svårt ganska omgående så blir det omöjliga lättare om vi har tålamod att vänta tills det blir möjligt. Ibland är det omöjliga bara en serie av svåra saker?

Så börja med att inte skjuta upp det som är svårt alltför länge!
Kram


Idag blir jag 60

Varje ny dag blir mer och mer värdefull.


love to love ya

Under år som går samlar man erfarenheter. När man är nära 60 (6 dagar kvar!) så har man hunnit samla en hel del. Jag tycker ju om att skriva och hade jag haft mer tid och mer lust hade jag säkert skrivit en bok - eller åtminstone fler blogginlägg!

När man är tillsammans med en person under många år uppfattar man troligen att den andra personen förändras.
Det är så i många förhållanden och följden blir att man "glider ifrån" varandra. Man kanske känner att man själv är som man alltid har varit men att den andra personen har förändrats?

Men hur är det. förändras personer? Jag tror inte så mycket på det. Det som förändras är deras handlingar. Hur mycket de anstränger sig. Det som förändras är också hur vi uppfattar en annan persons handlingar. Och hur vi värderar dem. Tiden är kärlekens fiende om man inte anstränger sig för att visa sin kärlek.

Det är inte alltid lätt - men utgå inte ifrån vad du tycker att du ser hos din partner. Det som räknas är vad du själv gör. Mer kan du inte heller göra.

Lite samma sak är det med kärleken till dig själv. Du kan inte begära att du ska förändras för att du ska vara värd att älskas. Du kan förändra det du gör, det du tänker om det du gör och hur du i efterhand värderar dina handlingar. Men du kan inte bli en annan person.

Kram!


Blinda

Många är synskadade. Några är blinda. Väldigt många är förblindade.

Du kanske kan se andra. Du kan se hur fina andra är. Deras goda sidor, intelligens, skönhet. Du kan också se deras dåliga sidor, naturligtvis, men dem har du ofta överseende med. Det goda går före.

Men vad händer när du ser dig själv? Är du förblindad? Ser du inte?

Det finns sjukdomar som gör att vi har svårt för att se oss själva som vi är. Svårt att se något gott, något positivt. Svårt att se något som gör oss värdiga att leva med andra, de andra som ju är bra, goda, duktiga.

Sjukdomen är psykisk. ÄS är ett exempel. Som sjuk så ser man det sjukdomen vill se. Vi andra ser något helt annat. Vi ser personens egenskaper och utseende. Både goda och dåliga sidor. Den som är sjuk ser bara fel. Bara negativt.

Det går inte att vänta ut en sådan sjukdom. Man måste kämpa emot den. Man måste öppna ögonen litet i taget. Man måste tänka utanför det mönster som sjukdomen tillåter en. Kanske behöver man hjälp att göra det. En del av hjälpen är att man försöker hjälpa sig själv.

Man måste försöka se.


Du och de andra

Man brukar säga att allt vad man vill göra det kan man göra. Det stämmer ju inte riktigt, men det finns en tanke bakom det. Om man tror att det går så blir det lättare. Tror man inte på det, och inte vill göra det, blir det nästan omöjligt.

Jag tror det finns en parallell i hur man ser på sig själv. Är du en person som skapar din egen framtid eller låter du andra bestämma hur du ska vara och vad du ska göra? Jag menar inte att andra bestämmer åt dig utan snarare att du låter dig påverkas av andra. Vad andra tycker. Till och med av vad du tror att andra tycker.

Hur ska du kunna klara av att vara något eller göra något som andra inte tror att du klarar? Många kan bli fast i negativa tankar för att de har en låg självkänsla. D v s tror att det som kanske andra tycker är verkligheten. Är sant. Blir sant.

Så är det inte. Eller så borde det inte vara...

Det finns antagligen få människor som verkligen känner dig som du är. Eller hur? Jag tycker att endast dessa få personer har full rätt att tycka och tänka något om dig. Att döma dig. Och framför allt, du behöver bara bry dig om vad dessa människor anser. De som verkligen är dina vänner och känner dig väl - de som vet allt om dig. Eller nästan allt, för ingen vet väl allt om någon.

Vad andra tycker spelar egentligen ingen roll. Det är bara om du väljer det som det har betydelse. Det handlar ju om fakta och fördomar. Vet man inte allt så har man inte alla fakta. Då blir det man tycker en förutfattad mening och en sorts fördomar. Inte går väl du och dömer folk vid första anblicken? Nej, tänkte väl det :) Men då ska du inte heller acceptera det andra gör om de har förutsattade och kanske felaktiga uppfattningar om dig. Eller hur?

Så skåla för dina vänner och skit i dom som du inte känner!
kram
Mats

Sommaren

Det har blivit så sällsynt att jag skriver här att jag nästan glömt mitt lösenord. Tänkte i alla fall passa på och önska er läsare en skön sommar. En hur underbar sommar som helst!

Jag har det ganska bra. Ska fylla 60 år i sommar - jag vill helst inte. Vill inte ens tro det!

Det är lite skumt för man känner ju att kroppen blir äldre och lite krassligare. Men det är inget att gräva ner sig för - man får köra så länge det går :)
I slutet av månaden ska jag åka till Belgien och spela EM i bridge. Ska bli kul.

Jag hade jätteproblem med mitt mailkonto. Eftersom det hör till bloggen ville jag inte ta bort det så jag tog bort alla kontakter i stället. Inte så smart men jag kom inte på något annat sätt (:

Det innebär att jag inte längre har en enda person på msn och att alla mailadresserna är borta också. Så skriv gärna igen.

Kram
Mats

Lögn eller förbannad dikt

Fantasi, inbillning, tankar, drömmar och många andra ord har en sak gemensamt. Nämligen att motsatsen är verkligheten. Varför har då människan så många sätt att fly från det verkliga livet? Antagligen för att det behövs. Verkligheten är inte alltid som man vill ha den.

 

Vi behöver drömmar och fantasier för att komplettera verkligheten. Men jag tror det är farligt när vi gör över gränsen och börjar undvika verkligheten. Och livet. Man kan inte ersätta det verkliga livet helt och hållet med något annat. Varken spel, droger eller fantasier. Det kan gå ett tag men förr eller senare hinner verkligheten ifatt en.

 

Uppfinningsrika som vi är kommer vi människor på nya sätt att fly från verkligheten. En stor del av internet är en fantasivärld. En plats där man kan leva ett annat liv. Ett andra liv. Lite för bekvämt också. Det är alltför lätt att komma undan och alltför accepterat att göra det.

 

Jag har en teori. Vissa människor fastnar i tankar, drömmar, inbillning och fantasi. Jag tror en del av dem inte tror att de duger i det verkliga livet. De tror att livet måste vara som i drömmen eller att de själva måste leva upp till något som liknar deras fantasi för att de ska kunna bli älskade.

 

Så är det inte. Det är de som inte kan älska dig det är fel på. Du duger som du är.

 

 


Semester. Inte från bloggen denna gång utan på riktigt! Åker till solen i Teneriffa i morgon. Önskar att ni som fortfarande hälsar på här också får en skön vecka. Det borde vara dags för våren att hitta fram nu, här i skåne har det nästan varit 10 plusgrader någon dag i veckan.

Så töa upp - allt blir ljusare :)
kram

Förstå

Alla människor är ensamma. Outgrundliga. Oförståeliga.

Att visa förståelse kräver även respekt. För att förstå måste man också inse att ingen kan helt och fullt förstå en annan människa. Det kan därför vara irriterande när någon säger: Jag förstår dig.

För det gör man aldrig. Att förstå med respekt innebär att man också förstår att det inte går att förstå.

Om du vill förstå så fråga i stället. Visa intresse i stället för brist på respekt.
Kram

Liv och död

Jag finns här i bakgrunden. Tycker inte om snö och vinter just i år.

Jag har inte haft rätt inspiration för den här bloggen. Min diktskrivande morbror har gått bort, för en vecka sedan. Det bara hände. Han somnade in och vaknade inte mer, det kändes som ett bra sätt. Och han hade gjort allt han ville. Hans skrivarvänner skulle visst skriva om honom i SDS nu. Det blir bra.

Så har jag satsat lite på kortspel. Bridge. Jag har spelat det tidigare också, men lite mer nu. I sommar ska jag åka till Belgien och spela i veteranernas EM.

Jag har saknat många här. Men jag är inte borta för evigt. Kram!


Tro, hopp, kärlek

Dessa ord är vad människan kommit fram till på tusentals år. Därför tror jag de betyder något. Men vad?

Vad ska vi tro?
På vad ska vi hoppas?
Vem ska vi älska?

På den första frågan skulle kanske många svara Gud? Vilken Gud i så fall, det finns ju många religioner. Kanske bara en högre makt i största allmänhet? Min teori är att vi ska tro på oss själva. Tro att vi kan påverka. Tro att vi kan leva vårt liv. Tro på vår egen förmåga. Tro att det räcker om vi är oss själva.

Hoppet finns för att vi aldrig ska ge upp. I olika skeden av vårt liv hoppas vi att saker ska hända. Ibland egoistiska saker, som vi själva önskar. Ibland hoppas vi för andra. Hoppet överger oss aldrig om inte vi överger hoppet.

Vi bestämmer själva över kärleken, vi kan älska vem vi vill. Kärlek är att kunna älska. Alla förtjänar att bli älskade. Även du. Och jag. Kärlek är belöningen.

Inte för att jag tror mänskligheten kommer längre för att jag tycker detta. Men kanske jag.

Kram

Från Ä till A

Vägen dit är som en nysnöad landsväg
när det blåser storm.
Du är ensam i bilen
Värmesystemet krånglar
Du ser bara några meter framåt i snödrevet
Vägkanten kan vara här - eller där
Paniken är nära
Du ser inte vart du kör
Översnöade skyltar
Inga ljus från bilar eller hus
Du vet inte om du kommer fram
Kommer du att köra in i en snödriva
och frysa ihjäl?
Du vet inte om målet är värt resan

Jag hoppas att du åker i alla fall


Om

Min profilbild

Mats

RSS 2.0