Grattis i alla fall!

Hej på er!

Idag tänker jag på Camilla som fyller 18. När jag lärde känna henne för cirka 3 år sedan blev vi goda vänner även om vi aldrig haft möjlighet att träffas. Camilla har haft stora problem, ja hela familjen har haft det, med sin psykiska hälsa. Det har inneburit att de (barnen) inte haft en chans till en normal uppväxt. Än värre blev det när farföräldrarna dog eftersom de var lite grand av en ställföreträdande trygghet i Camillas liv. Jag ska inte berätta om allt elände här men summan av kardemumman är att Camilla nu hamnar på rättspsyk när hon mest behöver en familj. Givetvis behöver hon även stöd och hjälp.

Jag gillar Camilla skarpt, hon är rolig och en underbar person som egentligen bara önskar att (snart, äntligen) få starta att leva ett normalt liv men hon kommer att klara av även detta hinder - det är jag säker på! Så jag tänker positivt och jag hoppas hon gör det med. Grattis på din dag milla!

kram mats


Tur och retur

Många undrar om jag slutat blogga – en högst befogad fråga! Jag kan bara svara att jag egentligen inte vet svaret. För mig är bloggen en öppning när jag har något att skriva om, när jag har tankar eller funderingar som jag vill dela med mig.

 

Just nu är det inte så – jag har fullt upp med arbete och alldagliga rutiner och annat som jag inte är intresserad av att skriva om. Mitt arbete med större dataprojekt är som en mardröm som aldrig lämnar en – även om det inte är lika hemskt. Hjärnan mal på med tankar om jobbet vare sig man sover, arbetar eller försöker koppla av. Inte så bra – men så är det bara.

 

Förra veckan blev det emellertid en längre paus då jag och Lena gjorde en bilresa ner till medelhavet tur och retur. Allt var bra utom den hemska trafiken i de större franska städerna!

Paris är inte så romantiskt i en bilkö, då var det bättre med en Italian Coffée vid medelhavets strand i en liten stad som heter Agde.

 

En sak är säker. Jag kommer tillbaka – när huvudet är lite ledigt!

Tack för att ni inte ger upp :)
kram


Blåsväder

När man har fler kommentarer än läsare är det nog hög tid att skriva något i bloggen. Det är väldigt mycket blåst och regn här nere i skåne den här veckan, en liten föraning om hösten känns det som. Jag är glad att jag för ett par år sedan började blogga eftersom det givit mig dels bloggvänner men också mer insikt i hur ni unga har det. För det är ju så, det finns knappt några i min generation (60+ nu haha) som har något större intresse av internet - om de ens har en dator!

Jag kommer ihåg att Anna tyckte att jag borde hålla mig ifrån bloggar och sånt, det passar inte för äldre... men på frågan om hon själv tänkte sluta när hon blev äldre fick jag inget svar! Alla kan ha glädje av de nya möjligheterna som internet ger. Jag tror att Facebook kanske har betytt att många "äldre" fått upp ögonen för det.

Inte så många kloka ord från mig idag, men i alla fall ett bevis för att jag fortfarande lever och har hälsan :)
Kram

Ingenting är omöjligt

Man kan inte göra ingenting. Alltså är ingenting omöjligt :)

Ofta verkar saker svåra eller rent av omöjliga. Ibland gör vi det svårare för oss själva genom att vi förstorar upp hur svårt eller omöjligt det är. Om redan det som är svårt är nästan omöjligt så blir ju det omöjliga ännu svårare...

Tiden styr allt detta tror jag.

Om vi kan förmå oss att göra det som är svårt ganska omgående så blir det omöjliga lättare om vi har tålamod att vänta tills det blir möjligt. Ibland är det omöjliga bara en serie av svåra saker?

Så börja med att inte skjuta upp det som är svårt alltför länge!
Kram


Idag blir jag 60

Varje ny dag blir mer och mer värdefull.


love to love ya

Under år som går samlar man erfarenheter. När man är nära 60 (6 dagar kvar!) så har man hunnit samla en hel del. Jag tycker ju om att skriva och hade jag haft mer tid och mer lust hade jag säkert skrivit en bok - eller åtminstone fler blogginlägg!

När man är tillsammans med en person under många år uppfattar man troligen att den andra personen förändras.
Det är så i många förhållanden och följden blir att man "glider ifrån" varandra. Man kanske känner att man själv är som man alltid har varit men att den andra personen har förändrats?

Men hur är det. förändras personer? Jag tror inte så mycket på det. Det som förändras är deras handlingar. Hur mycket de anstränger sig. Det som förändras är också hur vi uppfattar en annan persons handlingar. Och hur vi värderar dem. Tiden är kärlekens fiende om man inte anstränger sig för att visa sin kärlek.

Det är inte alltid lätt - men utgå inte ifrån vad du tycker att du ser hos din partner. Det som räknas är vad du själv gör. Mer kan du inte heller göra.

Lite samma sak är det med kärleken till dig själv. Du kan inte begära att du ska förändras för att du ska vara värd att älskas. Du kan förändra det du gör, det du tänker om det du gör och hur du i efterhand värderar dina handlingar. Men du kan inte bli en annan person.

Kram!


Du och de andra

Man brukar säga att allt vad man vill göra det kan man göra. Det stämmer ju inte riktigt, men det finns en tanke bakom det. Om man tror att det går så blir det lättare. Tror man inte på det, och inte vill göra det, blir det nästan omöjligt.

Jag tror det finns en parallell i hur man ser på sig själv. Är du en person som skapar din egen framtid eller låter du andra bestämma hur du ska vara och vad du ska göra? Jag menar inte att andra bestämmer åt dig utan snarare att du låter dig påverkas av andra. Vad andra tycker. Till och med av vad du tror att andra tycker.

Hur ska du kunna klara av att vara något eller göra något som andra inte tror att du klarar? Många kan bli fast i negativa tankar för att de har en låg självkänsla. D v s tror att det som kanske andra tycker är verkligheten. Är sant. Blir sant.

Så är det inte. Eller så borde det inte vara...

Det finns antagligen få människor som verkligen känner dig som du är. Eller hur? Jag tycker att endast dessa få personer har full rätt att tycka och tänka något om dig. Att döma dig. Och framför allt, du behöver bara bry dig om vad dessa människor anser. De som verkligen är dina vänner och känner dig väl - de som vet allt om dig. Eller nästan allt, för ingen vet väl allt om någon.

Vad andra tycker spelar egentligen ingen roll. Det är bara om du väljer det som det har betydelse. Det handlar ju om fakta och fördomar. Vet man inte allt så har man inte alla fakta. Då blir det man tycker en förutfattad mening och en sorts fördomar. Inte går väl du och dömer folk vid första anblicken? Nej, tänkte väl det :) Men då ska du inte heller acceptera det andra gör om de har förutsattade och kanske felaktiga uppfattningar om dig. Eller hur?

Så skåla för dina vänner och skit i dom som du inte känner!
kram
Mats

Sommaren

Det har blivit så sällsynt att jag skriver här att jag nästan glömt mitt lösenord. Tänkte i alla fall passa på och önska er läsare en skön sommar. En hur underbar sommar som helst!

Jag har det ganska bra. Ska fylla 60 år i sommar - jag vill helst inte. Vill inte ens tro det!

Det är lite skumt för man känner ju att kroppen blir äldre och lite krassligare. Men det är inget att gräva ner sig för - man får köra så länge det går :)
I slutet av månaden ska jag åka till Belgien och spela EM i bridge. Ska bli kul.

Jag hade jätteproblem med mitt mailkonto. Eftersom det hör till bloggen ville jag inte ta bort det så jag tog bort alla kontakter i stället. Inte så smart men jag kom inte på något annat sätt (:

Det innebär att jag inte längre har en enda person på msn och att alla mailadresserna är borta också. Så skriv gärna igen.

Kram
Mats

Lögn eller förbannad dikt

Fantasi, inbillning, tankar, drömmar och många andra ord har en sak gemensamt. Nämligen att motsatsen är verkligheten. Varför har då människan så många sätt att fly från det verkliga livet? Antagligen för att det behövs. Verkligheten är inte alltid som man vill ha den.

 

Vi behöver drömmar och fantasier för att komplettera verkligheten. Men jag tror det är farligt när vi gör över gränsen och börjar undvika verkligheten. Och livet. Man kan inte ersätta det verkliga livet helt och hållet med något annat. Varken spel, droger eller fantasier. Det kan gå ett tag men förr eller senare hinner verkligheten ifatt en.

 

Uppfinningsrika som vi är kommer vi människor på nya sätt att fly från verkligheten. En stor del av internet är en fantasivärld. En plats där man kan leva ett annat liv. Ett andra liv. Lite för bekvämt också. Det är alltför lätt att komma undan och alltför accepterat att göra det.

 

Jag har en teori. Vissa människor fastnar i tankar, drömmar, inbillning och fantasi. Jag tror en del av dem inte tror att de duger i det verkliga livet. De tror att livet måste vara som i drömmen eller att de själva måste leva upp till något som liknar deras fantasi för att de ska kunna bli älskade.

 

Så är det inte. Det är de som inte kan älska dig det är fel på. Du duger som du är.

 

 


Semester. Inte från bloggen denna gång utan på riktigt! Åker till solen i Teneriffa i morgon. Önskar att ni som fortfarande hälsar på här också får en skön vecka. Det borde vara dags för våren att hitta fram nu, här i skåne har det nästan varit 10 plusgrader någon dag i veckan.

Så töa upp - allt blir ljusare :)
kram

Förstå

Alla människor är ensamma. Outgrundliga. Oförståeliga.

Att visa förståelse kräver även respekt. För att förstå måste man också inse att ingen kan helt och fullt förstå en annan människa. Det kan därför vara irriterande när någon säger: Jag förstår dig.

För det gör man aldrig. Att förstå med respekt innebär att man också förstår att det inte går att förstå.

Om du vill förstå så fråga i stället. Visa intresse i stället för brist på respekt.
Kram

Liv och död

Jag finns här i bakgrunden. Tycker inte om snö och vinter just i år.

Jag har inte haft rätt inspiration för den här bloggen. Min diktskrivande morbror har gått bort, för en vecka sedan. Det bara hände. Han somnade in och vaknade inte mer, det kändes som ett bra sätt. Och han hade gjort allt han ville. Hans skrivarvänner skulle visst skriva om honom i SDS nu. Det blir bra.

Så har jag satsat lite på kortspel. Bridge. Jag har spelat det tidigare också, men lite mer nu. I sommar ska jag åka till Belgien och spela i veteranernas EM.

Jag har saknat många här. Men jag är inte borta för evigt. Kram!


Tro, hopp, kärlek

Dessa ord är vad människan kommit fram till på tusentals år. Därför tror jag de betyder något. Men vad?

Vad ska vi tro?
På vad ska vi hoppas?
Vem ska vi älska?

På den första frågan skulle kanske många svara Gud? Vilken Gud i så fall, det finns ju många religioner. Kanske bara en högre makt i största allmänhet? Min teori är att vi ska tro på oss själva. Tro att vi kan påverka. Tro att vi kan leva vårt liv. Tro på vår egen förmåga. Tro att det räcker om vi är oss själva.

Hoppet finns för att vi aldrig ska ge upp. I olika skeden av vårt liv hoppas vi att saker ska hända. Ibland egoistiska saker, som vi själva önskar. Ibland hoppas vi för andra. Hoppet överger oss aldrig om inte vi överger hoppet.

Vi bestämmer själva över kärleken, vi kan älska vem vi vill. Kärlek är att kunna älska. Alla förtjänar att bli älskade. Även du. Och jag. Kärlek är belöningen.

Inte för att jag tror mänskligheten kommer längre för att jag tycker detta. Men kanske jag.

Kram

Från Ä till A

Vägen dit är som en nysnöad landsväg
när det blåser storm.
Du är ensam i bilen
Värmesystemet krånglar
Du ser bara några meter framåt i snödrevet
Vägkanten kan vara här - eller där
Paniken är nära
Du ser inte vart du kör
Översnöade skyltar
Inga ljus från bilar eller hus
Du vet inte om du kommer fram
Kommer du att köra in i en snödriva
och frysa ihjäl?
Du vet inte om målet är värt resan

Jag hoppas att du åker i alla fall


Tigrinnor

Tänk dig att du är i Las Vegas med några tjejkompisar. Din man/kille är hemma och passar barnen eller städar eller kanske bara kollar på fotboll.

Du har 100 miljoner eller mer på banken och landar i Las Vegas på Casinots tak med din privata helikopter. I förväg har du bokat en hel våning för en diskret privat fest. Ägaren till Casinot ställer upp med personal och lyxig mat och dricka. Dessutom till varje tjej 5 unga män som kommer att passa upp er och lyda varje vink från er.

Allt kommer att ske med absolut diskretion. Varken pressen eller någon annan vet att du är här eller vad som sker på denna våning. Det är bara en vanlig fest. Du är i Las Vegas med några vänner.

Ni spelar obegränsat upp till en miljon och har en trevlig kväll med mat och dryck. Dina tjejkompisar försvinner så småningom in i de privata rummen, antagligen tillsammans med någon sexig man. Nu är frågan. Tar du helikoptern och åker hem eller stannar du kvar och följer dina vänners exempel.

Åker du hem? Då är du inte Tiger Woods :)

Back in track

Det var underbart att vara ledig och fint väder på Teneriffa. Massor av mat på lyxhotell (mat och valfria drycker var helt gratis = ingick i resan!). Tyvärr hade kamerans batteri laddats ur på ditvägen :)

Nu är man hemma och kallt är det, men bra i alla fall. Kram

Teneriffa

Ifall någon tittar in så kan ni glädjas åt att jag antagligen sitter i solen från och med söndag eftermiddag :)

Bara för att

jag älskar att leka med ordet - eller ord i största allmänhet så har jag tänkt skriva någon enstaka gång i en annan blogg. Oavsett om ni är intresserade eller ej så får ni adressen http://ordpavagen.blogg.se

kram

Tack för nu

Jag har bloggat från och till i nästan två år. Jag har läst en del bloggar och fått reda på mycket som jag inte visste innan. Det har varit bra. Men nu har jag tappat kontakten med de flesta eftersom jag inte prioriterar min blogg och det är ju inte så konstigt.

Jag kommer inte att ta bort min blogg, men sannolikt inte heller att skriva mer på ett tag. Kanske inte heller läsa och kommentera så mycket. Det betyder inte att jag inte bryr mig längre, bara att jag just nu känner att jag inte kan vara till så mycket glädje eller nytta för någon här. Jag kommer ändå att bevaka och hoppas ni skriver till mig om det är något eller om ni vill ha mina råd eller synpunkter. Har du skrivit något i din blogg som du vill att jag ska läsa eller kommentera så säg till. Våga det, jag gör det gärna. Eller maila.

Några av mina läsare har olika problem. Jag hoppas de löser sig och ni känner mig tillräckligt väl för att veta att jag inte ljuger när jag säger att ni är bättre än ni själva tror. Glöm bara inte att man måste börja nån gång för att det ska finnas ett slut. Och som sagt, skriv här eller mail om ni behöver råd eller prata med någon som mig.

Kram

Medaljens baksida

Alla vill vi ha det nu. Sol idag kanske regn i morgon. Vi vet att efter fylla kommer baksmälla, att vi blir fattiga i morgon om vi gör av med alla pengarna idag, att vi alltid får se medaljens baksida. Men vi gör det ändå.

Vi klättrar uppför berget för att nå toppen. Att bli som dom. De som är beundrade, har makten. Pengarna och lyckan. Inte funderar vi på vad vi ska göra när vi kommer dit. Det verkar dumt.

Varför gör vi det? Kanske är det vår natur eller så tror vi verkligen att vi själva kan bli bättre om andra tycker att vi är bättre? Är det inte så att vi i stället blir sämre om vi ska se ner på andra? Fast det måste man kanske inte.

I naturen är det ensamt och blåsigt på toppen. Så är det även för dem som hamnat där. Även den medaljen har en baksida. Men det bryr vi oss inte om - vi vill uppleva det. Om och om igen.

Kram


Tidigare inlägg



RSS 2.0

Discover Suzzie Tapper!