Om man frågar någon vad som finns mellan svart och vitt brukar svaret bli grått. Kanske man ser likadant på sin tillvaro antingen är allt dåligt (svart), allt bra (vitt) eller har vi den grå vardagen därimellan.

Men det är ju fel. Svart har färgkoden 000000 i det hexadecimala RGB-systemet (hoppas det heter så haha) och vitt har FFFFFF men emellan dessa finns ju inte bara grått utan millioner färger.

Vad vill jag ha sagt med detta. Vet inte.

Kanske att vardagen inte måste vara grå?
Kram

Jag läste nånstans att det nu börjar poppa fram nätpsykologer som erbjuder olika slag av terapibehandling över internet och det är väl inte oväntat. I det fall jag såg var det så att patienten fick en uppgift och skulle mejla svaren. Att lösa en uppgift kan vara en form av behandling. Säkerligen kommer denna utveckling att fortsätta.

Jag får ibland, i rollen som vuxen, vara lite amatörpsykolog. Jag uppskattar det förtroendet.

Jag som levde på den tiden när internet inte fanns kanske uppskattar det mer än ni som är unga och ser det som en självklarhet. Det är på gott och ont - som allt annat. Information är inte visdom. Kunskap ersätter inte erfarenhet.

Vänskap och kärlek på internet är bra men det ersätter ju inte närhet och det verkliga livets upplevelser. Det går bra att visa kärlek på nätet men det är kanske inte så smart att bli kär i någon baserat på det skrivna ordet. Däremot tror jag att man kan lägga grunden till en bra vänskap - och kanske kärlek - på det sättet. Om det finns ärlighet.

Mycket flum idag, men
Godmorgon!

... väder eller hur? Eller jag hoppas nu också har det alltså! Jag har varit ute en vända på vår andra hästgård och druckit kaffe, fotograferat och sen börjat på en ny hemsida till vår travtränare. Så något har jag gjort.

Men nu ska jag nog lata mig resten av dagen.
Kram

Godnatt alla, min normala sovtid har ju passerats, men man märker inte hur tiden går när man har det bra.

Sovgott eller nåt.
Kram

Idag har jag jobbat hemma. Vaknade vid 7 och efter kaffe och sånt (läs cigg) så kändes det som om det skulle bli en fin dag, mycket tack vare att det är strålande sol ute idag!

Henrik var här och jag hjälpte honom göra ett litet program som han skulle sälja in till sin kund. Lena åkte till Köpenhamn och trav och nu har jag satt in lite mat i ugnen.

Så det blir nog en bra dag resten med!
Kram

Sommaren börjar ta slut och hösten är väl mer eller mindre här. Det var lite så jag tänkte med min nya design haha! Det är bara en vecka kvar innan det blir full fart här med fyra fölston och 3 virriga fölungar som nu är mellan 4 och 6 månader gamla.

Tråkigt på ett sätt att vi bara har hästar här hemma under den mörka och blåsiga, regniga, snöiga årstiden, men det är ju som det är. Det är bara att gilla läget.

Vilken årstid är din favorit? Min är nog ändå sommaren. Bara att man slipper frysa är ju skönt!
Kram

Man läser ofta ordet kämpa i kommentarer. Kämpa på. Styrkekramar. Du är stark. Och så vidare.

Men hur gör man för att kämpa när man inte vill, när man inte kan, när man inte orkar?

Jag hade hoppats att när jag skrivit detta skulle få nån ingivelse från en högre makt. Att svaret helt enkelt skulle komma från någonstans i min hjärna. Men så lätt var det inte!

Vad menas med att kämpa? Kanske att inte ge upp? Att fortsätta med det man gör eller orka börja göra något som man inte har gjort innan. Det är väl att kämpa.

Att inte ge upp? Vad är det? Det handlar om hopp, tror jag. För att inte ge upp måste man hoppas och kanske tro att någonting kan bli bättre. Och det kan det väl alltid, men det gäller att se det. Att kunna se hopp någonstans borta vid slutet av något eller vid horisonten.

När man mår bra behöver man inte hopp. Då tror man att allt ordnar sig. När man mår dåligt behöver man hopp och jag tror inte att hoppet kommer från andra människor som peppar en, hoppet måste komma inifrån dig själv. När allt ser ut att vara hopplöst så gäller det att säga emot denna tanke. Kanske kan det ordna sig. Kanske blir det bättre. kanske kan jag klara det där som verkar så svårt och omöjligt.

Svårare är det inte att kämpa.
Kram

Edit: Jag menar givetvis inte att man ska låta bli att finnas där för andra. Bara att visa intresse är ju bra!

Hur går dina tankar egentligen? Tänker du bakåt eller framåt. Eller nu. Eller inte alls? Jag tror att det kan vara bra med en liten analys av hur det fungerar med tiden. Vi kan ta Mats och hans blogg som exempel! Jag hade som mest kanske ett hundratal läsare, när jag var flitig. Eller var jag bättre då? Nu har jag cirka 30 om dagen.

Över till exemplet. Hur kan Mats reagera på detta exempel:

1. Mats är paralyserad. Allt är svart. Hur kunde det gå så här. Jag har slarvat bort 70 läsare. Jag är dålig. Jag går och lägger mig i sängen.
Vad gör jag då? Jo jag ser bakåt i tiden. Det finns inget bra nu eller sen.

2. Mats är deprimerad. Vad gör jag för fel. Varför har jag inte 100 läsare om dagen. Hjälp! Vad ska jag göra?
Samma här. Fast jag funderar i alla fall på något.

3. Mats är orolig. Hur ska jag kunna få tillbaka alla dom där som inte läser min blogg? Vad ska jag skriva. Kan jag skriva över huvudtaget? Tänk om jag skriver något och inte får en enda kommentar? Eller om ingen läser.
Nu tänker Mats framåt, men han oroar sig för framtiden.

4. Mats vill prestera. Nu måste det hända något. Nu ska jag minsann se vill att få fler läsare. Jag ska skriva dom allra bästa inläggen och susa runt på andra bloggar och kommentera som en liten igel.
Mats är överoptimist och lär få prestationsnångest.

5. Mats är som han är. Jaha, idag är det onsdag. Jag tror jag ska skriva ett inlägg i bloggen.
Mats lever i nutiden. Det som har hänt har hänt och vad framtiden bär med sig vet man inte.

Edit o svar: Detta är bara ett exempel. I verkligheten bryr sig Mats inte ett dugg om hur många läsare han har. Mer i så fall av de personer som läser och trivs på min blogg. Som jag sagt en gång tidigare, jag vill hellre ha ett fåtal goda vänner än en stor fan-club....

Alltså, inte för att det alltid är så lätt för Mats heller att leva i nuet, men visst är det bäst!?
Kram

Vill ni läsa min andra blogg? Klicka här

Nu känns det lugnare igen, anfallet har gått över! Ibland måste jag bara göra något. Jag ska inte ens försöka förklara hur jag tänkte, men det var aldrig meningen att överge er som är mina läsare och/eller vänner, bara att jag känner ibland att jag måste vara lite destruktiv innan jag kan återgå till att vara som vanligt.

Min andra blogg är bara en knäpp historia som gör det möjligt för mig att skratta en stund åt min egen humor. Alla behöver vi skratta ibland och det kvittar ju mig om andra tycker det är roligt så länge jag själv gör det!

Skratta är viktigt.
Kram

Länk till min andra blogg: Doctor Roads, legitimerad i filosofie medicin

Jag tror jag ska byta blogg, eller vad det heter. Starta en ny. Den sidan av mig som den här bloggen blivit är ju bara en av mina sidor, min snälla, vänliga, kärleksfulla och kanske bästa sida. Den som jag inte har delat med mig till så många innan för att jag inte tagit mig tid att göra det.

Allting har sin tid. Den här bloggen har gett mig mycket, bland annat nya vänner och också mer insikt i hur dåligt många mår av ätstörningar samt förklaringar till det. Jag har insett att jag inte kan rädda så många och att det inte finns särskilt många i den "friska" vuxenvärden som är beredda att lyfta ett finger för att hjälpa någon dom inte känner. Det är tråkigt men kanske inte förvånande.

Jag kommer naturligtvis inte att ta bort matspalats, men jag kommer inte att fortsätta skriva så mycket här heller som jag känner nu. Jag vill nog hellre skriva något annat, försöka vara rolig eller mer ärlig eller bara skriva för att det är roligt. Jag känner dock att det inte passar in i den här bloggen.

Så nu får jag fundera på hur jag ska göra!
Kram på er

Edit: Jag skrev kanske lite fel. Eller visste inte. Men nu vet jag. Jag ska ha en blogg till för mitt eget nöjes skull. Men okej jag skriver nog lite här med om ni nu vill det...

Ibland har man verkligen ingen lust att skriva något. Men med tanke på mina stackars läsares välbefinnande så ska jag i alla fall knåpa ihop ett inlägg.

Dagens positiva är att hästen kom trea på V75, det var jätteroligt.

I övrigt har det varit en sån dag. Det har regnat precis hela dagen och ändå har vädret varit bättre än mitt humör.

Då vet ni ungefär....
Kram - och uppmuntra mig gärna, det är ni ju bra på!

Skippar dagens kundbesök eftersom jag fortfarande har ont efter tandutdragningen. Var i morse och kollade med tandläkaren som gav mig penicillin. Jag har ju jobb här hemma med, så då gör jag väl det i stället.

I morgon skall vår Beastar starta på V75, en stor händelse för Lena och dom andra här som jobbar med hästarna. I och med att vi har Björn Goop som kusk denna gången så blir det lite extra spännande för det också.

Själv är jag mest glad för att det ser lite ljusare ut för mina bloggvänner i Piteå, dom behöver alla mirakel. Dessutom har jag fått en ny vän som jag tycker det är roligt att prata med.
Kram

Jag får ibland frågor om varför jag bloggar. Varför jag lägger ner tid på att lyssna på och prata med er. Jag tror det är av samma anledning som många andra. Att blogga är roligt, bra och nyttigt och allt sånt.

Jag vet att det finns i alla fall några som tycker det är lite konstigt att en vuxen är intresserad av att prata med ungdomar om deras liv och problem. Men det är det väl inte. Jag tror att många föräldrars högsta önskan är att de kunde prata mer med sina barn.

Vuxna och barn är inte olika sorters människor! Jag tror att föräldrar oroar sig för mycket och glömmer hur det var när de själva var unga.

Får man inte respekt från de vuxna är det svårt att respektera tillbaka.
Flummigt inlägg, men jag har inflammation i underkäken - får skylla på det! Kram

Idag flyttar Emma till sin egen alldeles egen lägenhet på 28 kvadrat. Det är både fantastiskt och skrämmande när man inser att man ska bo själv och klara allting på egen hand. Men grattis Emma, du fixar det.

Igår när Emma och jag hade en av våra normala filosofiska konversationer kom jag på en sak.

Vi tycker det är himla jobbigt när tiden går sakta. Vad segt det är att vänta och vänta. Men har ni tänkt på att de bästa ögonblicken är när tiden står stilla :)

Kram

Edit
Har feber o frossa och ont i huvuvdet, så jag går och sover tills det känns bättre. Eller försöker.

Vissa dagar är bättre men denna är inte ens bra hittills. Huvudvärk. Till tandläkaren har jag redan varit och betalat för att bli plågad. Men - I guess - jag överlevde.

Nu sitter jag och tycker lite synd om mig själv och försöker göra lite arbete på ett program - men det går väl bara sådär.
Fast nu får det vara färdiggnällt - ska göra lite soppa och återgå till att tycka att livet leker.

Kram

Nu har jag gjort slag i saken. En kamera och hörlurar. Jag kommer något försenad in i 2000-talet haha. Men jag lovar ni ska slippa dagens outfit i fortsättningen. Men det kanske kan bli någon bild ibland i alla fall!

Och vilket bra ljud det blev med hörlurar. Varför har jag inte köpt det tidigare? Korkad eller?

  

Min första bild hihi



Här sitter jag och arbetar - när jag absolut inte kan komma på något roligare att göra...

kram till er - alla underbara människor!

Anna bloggar om statistik:
Självmord är två gånger vanligare bland män än kvinnor.  Ändå är det vi kvinnor som enligt statistiken är flest och mår sämst.

Anna vill inte avslöja sina teorier om varför det är så. Men jag vill fundera på det. Jag kan tänka mig att för någon som vill begå självmord med inte klarar det så imponerar männen med sin beslutsamhet...

Jag ser det nog tvärtom. Det är kvinnorna som vinner. I alla avseende. Kvinnor är bättre på av hantera ångest och smärta. Bättre på att söka hjälp och ta emot hjälp. Antagligen är statistiken när det gäller försök till självmord helt annorlunda men detta är ju i många fall ett rop på hjälp.

Vården är ju märklig. En bloggande tjej blev för bara några dagar sedan intagen på psyk efter ett självmordsförsök. Hon lyckades krångla sig ut dagen efter genom att sätta på fasaden. Väl hemma insåg hon att hon kanske ändå behövde hjälp några dagar till och åkte tillbaka till psyk.

Va? Du har ju varken tagit tabletter eller har nya skärsår. Dig kan vi inte ta in...  Så det var bara att åka hem igen och ta ett antal tabletter och ordna nya färska sår. Sedan gick det bra att få komma in.
Kvinnor är smarta. Dom stoppar man inte så lätt när de vill något.

Citerar även från K:s blogg ett tänkvärt ord yttrar av den välkände Henry Ford (han med bilen)

Oavsett om du tror att du kan eller tror att du inte kan, så kommer du att få rätt.

Vad är det egentligen för skillnad och varför är det så? Haha nu är detta inget seriöst inlägg men en tanke.

Pojke -
Kärlek
Slut
Nästa kärlek

Flicka -
Kärlek
Slut
Tankar
Värdelöshet
Saknad
Dikter
Längtan
Tomhet
Svält
Rakblad

Känns som det går fel nånstans där på vägen?

Tack för era svar o kommentarer. Ska ta ett par dagars paus från att blogga nu. Kram

Vems fel är det när allt är dåligt? Skuld är tungt att bära och bara det faktum att man inte orkar vara glad och nöjd ger ju skuldkänslor. Det finns ju alltid dom som har det sämre.

I dom allra flesta fall finns känslor av skuld som ligger mycket djupare. Här är psykologerna duktiga (eller borde vara det) och även om jag i många år inte förstod vad barndomen har att göra med hur man mår nu - så förstår jag det bättre nu.

Barn tar nästan alltid på sig skuld när dåliga saker händer. Jag tror att många ungdomar som har problem inte förstår att problemen delvis har en orsak i att man bär en skuld inom sig, en skuld man inte borde ha.

Det var nog inte ditt fel.
kram

Jag vet att det är ganska vanligt med att "skära sig" när man mår dåligt. Men jag visste inte att det är så mycket som var 6:e kvinna som gjort eller gör det. Och som vanligt undrar man, varför kvinnorna och inte männen (i alla fall inte alls så många)?

Jag vill veta mer om detta. Det kan ju vara så att fler tjejer mår dåligt men är det så enkelt? Eller är det så att tjejer tar efter varandra och triggas av varandra mer än vad killar gör? Många varför?

Är det nån som vet eller tror något?
kram

Jag överlevde ett envist borrande i mina tänder utan bedövning! Haha - det var ju bra! Tack vare ert peppande antagligen!
Nu ska jag bara njuta av resten av dagen.

Beastar kom trea igår på travet - allt är solsken.
kram

Ibland har man inget att göra. Just nu var det en sån stund och då roade jag mig med att konstatera att jag faktiskt skrivit ganska många inlägg i den här bloggen.

Bara för att ge eventuellt nytillkomna tittare en chans att förstå hur jag tänker har jag skapat en ny kategori som heter

Kanske i repris

Det betyder att om ni vill följa mig bakåt i tiden och se vilka dumheter jag skrivit så har jag gjort det lite lättare för er. Ni slipper nämligen läsa en massa meningslösa inlägg!

Blir man ensam av att må dåligt eller mår man dåligt av att vara ensam? Hönan och ägget.

Att vara ensam känns inte bra - inte om det är hela tiden. Varför vill man vara ensam då? Man vill nog inte men det är självkänslan som får en att känna att man inte duger åt någon.

Fast allt det där är kanske bara undanflykter. Man vill vara ensam för att slippa ljuga, för att slippa berätta sanningen. Sanningen är... ja vad är den? Obeskrivlig? Knappast. Outhärdlig? Nej inte det heller.

Sanningen är en grund att stå på. Oavsett hur dålig man är så blir man inte bättre av att ingen annan vet sanningen. Tvärtom är det. En del av din sanning om dig själv är bara lögner och saker som du tror därför att du inte orkar säga emot. Och ingen annan gör det heller - för dom vet inte vad du tänker.

Oj - det här blev verkligen utsvävningar och jag har ingen aning om hur det ska sluta!

Men jag kan inte ljuga. Dom som inte kan acceptera dig som du är är inte värda ett skit!
Kram

Tack för era fantastiskt underbara kommentarer. Jag är egentligen både glad och inte. Jag känner ju att jag omöjligt kan vara allas vän och skriva intressanta inlägg på löpande band - men ändå är jag mest glad om jag bara kan ge någon en impuls eller tankeställare någon gång ibland.

Min dag idag består av att jag måste fixa saker för min morbror som hamnat på psyk-avdelning i Lund. Han är 81 år och väldigt förvirrad, men han har varit en underbar morbror så det blir att försöka peppa så gott det går och ha överseende med att han oroar sig för allting och frågar samma saker som förra gången.

I eftermiddag får vi besök från Stockholm och i kväll ska två av våra hästar starta på Jägersro. Har ni intresse av trav så spela 20 kronor vinnare eller plats på Beastar i lopp 9 haha! Det ska jag göra.

Men mest kommer jag att gå och vara rädd. I morgon ska jag till tandläkaren och jag har haft tandläkarskräck sedan jag var ungefär 15 år. Jag har redan löständer i överkäken och är jättenervös att jag ska få det nertill också. Usch.

Hoppas ni genom detta förstår att jag bara är en vanlig person, normalt bra kanske!
kram

PS efter tandläkarbesöket onsdagmorgon kommer jag att vara lycklig igen!

Detta är viktigt tror jag. Vi vill älska och vi vill älskas. Jag brukar säga att kärlek är att ge och kanske detta kan förklara varför.

Det finns kärleksfulla personer som hatar sig själv. Varför? Ibland kan anledningen vara att kärlek inte räcker.

Om du älskar och ger kärlek till någon som inte kan eller vill ta emot din kärlek - det kan vara en vän eller en medlem i familjen eller bara någon. Då kanske du känner att din gåva, din kärlek, inte är värd något. Du vill ge av hela ditt hjärta men ingen vill ta emot och besvara din kärlek.

Vad är du då värd?

Det är lätt att tro att du är värdelös, men det är mycket fel. Du kan älska och ge kärlek. Du kanske svämmar över av kärlek som du vill bara ge bort, men den tas inte emot, uppskattas inte. Det är inte dig det är fel på.

Allra värst är det kanske om en nära vän dör eller rent av begår självmord trots din kärlek. Vad är den då värd - din kärlek? Det är inte kärleken det är fel på - det måste finnas möjlighet att ta emot den.

Att ta emot kärlek kan vara svårt om du inte anser att du värd den. Det innebär inte att du inte kan älska, bara att du inte kan älska dig själv och alltså inte kan förstå att någon annan kan göra det.

Att kunna älska. Ge kärlek. Utan att kräva något. Detta är det finaste en människa kan göra och det gör, i mina ögon, dig värd att älskas tillbaka. Det gör dig värd att älska dig själv och låta dig älskas av andra.

Skriv upp det om du har dåligt minne....
kram

Min vän Milla har det jobbigt nu. Jag vet att ni kanske redan läser hennes blogg men jag vill ändå berätta.

Jag ska inte berätta allt sådant som ni kan läsa i hennes blogg, men jag undrar varför dom sociala myndigheterna inte är tvungna att hitta ett vettigt boende åt en tjej på 15 år som är i princip ensam. Trots de stora problemen klarade Milla av att komma in på den linje hon ville i Piteå till hösten, men nu vet hon inte ens om hon får gå där om hon kanske tvingas bo på ett behandlinghem på grund av att familjehem saknas.

Dåligt soc...

Hur är det egentligen? Föräldrar, vuxna och barn, ungdomar.

Vuxna ska bry sig om men inte lägga sig i. Vuxna ska veta men inte fråga. Vill barn ha hjälp säger dom till... Eller?

Jo, det gör dom kanske ibland, men inte alltid. Det är svårt att be om hjälp, särskilt när man är i begrepp att snart bli vuxen själv och tycker att man borde kunna lösa sina egna problem.

Jag tycker vuxna ska visa respekt. Men det går inte att respektera lögner och undanflykter. Och jag har själv varit ung haha och vet att man inte vill berätta allt.

Ja - det blir väl inte bättre, men jag tror det sämsta vore om vi gav upp. Vi som är vuxna måste få vara det och ni som ännu inte är det får ta den smällen....

Jag fick nyss en fråga av Carro: Jobbar du med ätstörningar? Jag svarade ju naturligtvis nej - men på ett sätt gör jag ju det bara genom att vara intresserad och engagerad. Jag tror det behövs att fler människor förstår vad det handlar om.

Att aldrig vara nöjd, att aldrig kunna acceptera sin kropp, att aldrig kunna vara som alla andra.

Men nu ska man ju aldrig säga aldrig - för det finns alltid ett tillfrisknande även om det ibland ligger bortom horisonten.

Jag tror inte att det måste börja med att man återtar normalvikten. Det är oftast så att det finns orsaker som ligger bakom att en person väljer att svälta och skada sig själv. Antagligen mår man dåligt redan när man börjar, men det finns ju också fall där man börjar med en önskan att bli smalare och vackrare och sedan hamnar i fällan.

Oavsett hur man blivit sjuk så finns det en väg tillbaka, men tyvärr är den lång och svår att klara på egen hand och just ensamheten är gemensam för alla som tvingas ljuga sig fram för att dölja att man inte äter eller kanske spyr upp maten som kroppen trots allt kräver.

Det enda som hjälper är tyvärr att förstå att det du eftersträvar inte finns.
Smal - som du ser det - kan inte existera.
Smal - som du ser det - är död.

Hoppas du hellre väljer livet - det är åtminstone inte omöjligt.
Kram

Nu är jag glad igen!!!

Det finns ju ingenting som egentligen är värt att gräva ner sig för. Jo jag vet - det är lätt att säga. Men många av er betyder något för mig och oavsett om det är en bra eller en dålig dag så är vänskap något viktigt och bra.

Jag vet att jag inte är nån skönhet eller så
om du lämnar mig kan jag väl det förstå
Vad har jag att ge dig som ingen annan har
jag är ingen särskild, men du är underbar

Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om

Jag har lite mycket annat att tänka på just nu. Jobb, trassel och annat. Trött är jag med! Så därför är jag varken särskilt aktiv med bloggen eller med att läsa bloggar.

Men jag kommer tillbaka med nya krafter! Det gör jag ju alltid...
Kram

I två dagar har jag inte haft något internet. Det har bara inte fungerat.

Man blir ju desperat haha. Men nu går det igen. Har ny dator och alla mina länkar är borta så skriv och kommentera så jag inte glömmer er!
Kram

Vardagen är ibland en helgdag. Livet består ju av mest vardagar och inte så mycket fest, roligheter, semester och sånt.
Jag tror meningen med livet är att finna lycka i vardagen. Ta vara på dom små sakerna.

Kram

I Örebro har jag varit på bridgefestival tillsammans med en 4-5000 andra kortspelsfanatiker. Jag vet att många inte vet vad bridge är så här kommer en kort sammanfattning.

Man spelar fyra vid varje bord, fast man spelar i par (sitter mitt emot varandra). En giv består av att alla bjuder en eller flera gånger tills ingen vill bjuda mer. Högsta budet vinner då spelföringen och sedan gäller det att klara hem det man har bjudit för att få poäng.

I tävlingar är det många bord där alla spelar samma giv. Därför har man kortläggningsmaskiner som duplicerar korten.
Anna arbetade som kortläggare och lyckades tjäna ihop över 3000 kronor på 5 dagar så hon var helt nöjd!

Här en bild på Håkan som håller i "brickorna", en sorts plastfodral med givarna i fyra fack - ett till varje spelare.



I Örebro bor man på hotell eller på campingen som är jättestor. Spelet är på Conventum:



Denna bild är från första dagen men sedan var lokalen fullproppad för det mesta från morgon till kväll trots att Örebro hade 32 grader varmt under veckan.

En av dom roliga sakerna i år var jubileumsfesten på tisdagen med 1100 deltagare. Man hade engagerat artister från Örebro att uppträda.

Bland annat uppträdde Peter Flack (Hjalmar) och drog en förfärlig massa historier. Jag kommer ihåg en lite sådär till hälften och den är dålig haha.

Tre gubbar satt och pratade om sina respektive. Min fru är korkad säger den förste. Hon köpte 4 brödrostar bara för att det var rea på dom. Äh, sa den andre, min fru köpte en Mercedes och hon har inte ens körkort.
Det där var väl inget sa den tredje. Min fru packade ner kondomer till charterresan och hon har inte ens någon snopp!

Med lite feststämning och ett par glas vin skrattar man ju åt det mesta.



En annan artist som var där var Martin Stenberg.



Det var mycket populärt och lite genant för bridgeförbundet, för när Martin sen kom till sitt hotell hade han inget rum...
Så småningom löste det sig för det var bokat i namnet "Stenbeck"...

Det är mest äldre människor som spelar bridge men det finns ungdomar också. Reglerna för bridge är rätt svåra och det är väl därför många unga inte börjar med det - men det är lite tråkigt för det är ett väldigt socialt och trevligt spel.

Juniorlandslaget fick alla intäkter från returflaskor. Dom körde hårt i sin reklamkampanj:



Nu vet ni i alla fall lite mer om min semester. Mina resultat på bridgen var lite sämre än dom brukar vara, som bäst en femteplats - men nästa år ska jag vinna!

Kram