Haha, nu när det gär att blogga igen så har jag inte tid och inte lust heller. Men jag kommer tillbaka.

Nej inte för mig. Fast igår såg jag Amelie från Montmartre. Men i kväll ska Anna ha hit ett gäng (hoppas det inte är bara killar i alla fall...) och ha filmkväll. Så då ska Lena och jag i något läge lämna huset och helst aldrig komma tillbaka. Fast det har vi inte gått med på. Vi kanske äter något och kanske något mer, men vi vägrar hålla oss borta hela natten.

Helst skulle jag vilja vara med haha, för jag älskar filmer, men hallå - gubbe du är över femtio. Men jag försöker få med Lena på bio - det kanske kan gå! Vi får se.

Ha en superhelg alla och jag har inte riktigt fattat vilket håll man ska ändra klockan på i natt, men det brukar ju stå rätt på datorn på morgonen så det löser väl sig.

Snart är det den 1 april. Då ska jag lura er.

Det är roligt att ni uppskattar mig - eller det känns i alla fall så om man läser era kommentarer! Jag har några gånger fått kommentaren att jag borde jobba inom vården som psykolog. Det känns ju nästan som om jag gör det redan haha! Jag tror att det ibland kan vara lättare att göra "nytta" utanför vården, utan att tvingas följa dom regler som finns där. Att påverka utifrån.

Dessutom har jag ingen utbildning. Och ett annat arbete som jag trivs med. Så jag får nöja mig med att vara amatörpsykolog. Du behöver aldrig beställa tid om du vill prata med mig!

Här i skåne är vi utlovande sol och värme. En titt ut avslöjar regn, blåsigt och kallt. En liten tröst är att sommartiden startar i natt och det ska väl betyda något.

Kram

PS. Carita är hos sin pappa denna helg och har skrivit i sin blogg. Reklaminlägg haha. Nöjd nu Cookie?

Nu är det ett sånt väder som man bara måste rapportera om. Sol, sol, ingen vind. Och jag ska först jobba hemma och dema ett program via nätet för 3 it-nördar i Skara och sen åker jag till Helsingborg för att jobba vidare där.

Hoppas ni också ser möjligheterna. Och solen.

Ja vad säger ni. Kan man komma undan sina problem genom att ändra dom geografiska förutsättningarna? Är du rädd för att visa vem du är så kanske det är lättare nån annanstans. På en ort där ingen känner dig och du kan börja ett nytt liv med nya vänner.

Går det inte att slippa allt prat och påminnelser om sina misslyckanden genom att helt enkelt byta miljö?

Jag tror inte det. Ordspråket har ett syfte. Gräset är inte grönare på andra sidan. Det är samma sorts gräs. Bara att det är andra småkryp där. Men dom bits lika bra.

Nu menar jag inte att man ska stå kvar på samma plats hela livet, nej inte alls. Vad jag menar är att man inte ska tro att något är bättre på andra sidan staketet.

Det är så lätt att springa i stället för att stanna kvar och möta sina problem och det man är rädd för. Men någon gång måste man ändå stanna och ta itu med sina problem.
Ju förr - desto bättre - tror jag.

Jag har hört eller läst det många gånger:

Jag vill inte gråta och visa min svaghet. Jag visar inget. Jag förtränger mina känslor. Jag är stark.

Fel, Fel, Fel.

Det är en styrka att kunna bearbeta sina känslor. Sina tankar. Analysera. Fundera. Gråta över något. Skratta åt sig själv. Prata om det.

Att försöka undvika ångest är mångas problem. Om jag inte äter mår jag bättre. Om jag stannar hemma kan ingen göra mig illa.

Tillfälliga lösningar.

Förståeliga men leder ingenstans.

För att kunna vara stark behöver man vilja. Energi. Och ibland hjälp eller stöd. Men det är värt det.

Ska iväg på flyget och lämna gäster och sedan jobba. Stress...

Vi hörs i kväll.

Det är sällan jag har ont i huvudet, men idag är en sån dag. Vi har varit i Halmstad på trav men utan framgång denna gång, men huvudvärken hade jag redan innan. Så det är inte det.

Men å andra sidan kommer det en ny dag i morgon. Utan huvudvärk!

Tack för alla era härliga kommentarer och att ni uppskattar det jag skriver. Eller det verkar så i alla fall...

Vill ni veta något mer om mig så bara fråga. Jag svarar. Jag vet att jag själv kommer med lite svåra frågor ibland så det är väl bara rätt om ni har chansen att ge igen. Men erbjudandet gäller bara tills i morgon haha.

Blev väckt klockan 5 i morse - på påskafton!!! Då skulle Anna och hennes kompis köras till Malmö för att ställa sig i kön till Kent's spelning i Baltiska hallen i kväll. Jooo, dom har biljetter men det gäller att vara bland dom första för att få en ståplats framme vid scenen....

Beväpnade med sovsäck, extra kläder och en stor väska med gudvetvad. Det är ju storm och 0 grader ute. Och det var egentligen så att dom ville ställa sig i kö redan i går kväll - det fick vi alla fall stoppat. Och lika bra det för när jag lämnade av dom i morse satt det "bara" två stackars frusna tjejer i "kön".

Men just igår visade dom på "musikbyrån" på TV från AnnikaNorlin (Säkert!) konsert i höstas, där det var samma upplägg med köande och Anna - som då var blond och naturligtvis stod längst fram vid scenen - var med på TV ett antal gånger. Så då förstår ni att det inte var lönt att argumentera om minusgrader, storm och såna betydelselösa saker. Programmet går förresten i repris i kväll om nån gillar Säkert. Jag var faktiskt med på den konserten haha men höll mig lite mer i bakgrunden!

Jo jag gillar Kent också - men jag har ju ingen biljett, haha!

Nu har jag fixat en liten påsklunch till mig själv med snaps och allt. Men inte ens det gör att jag känner mig snyggare än Björn Gustavsson. Ja, okej då, men bara lite!

Nu måste jag städa ett rum som består av tre tusen femhunda miljoner papper som ligger prydligt uppdelade i olika högar på det bordet vi ska använda som matbord för våra gäster. Jag har pärmar men det finns inget tråkigare arbete än att sätta in papper i pärmar.

Jag funderar på att slänga skiten.

Jag skulle hellre vilja skriva om kärlek, känslor och göra filosofiska utlägg om betydelsen av ord men på något sätt är det som om jag saknar den inspirationen nu. Måste man vara olycklig eller må dåligt för att skriva något bra?
Kanske.

Fan, då mår jag ju bra! Eller så är det bara snapsen som har verkat!
Kram

Det har inte snöat här...än, bara regn. Oavsett om det är långfredag eller vardag så går vi alltid upp tidigt för att hästar och katter ska få mat. En katt saknades idag - undrar vad den är ute på för äventyr?

Sedan har jag fått stryk i kortspel av Lena. Det får jag nästan alltid - fast jag vann ett spel av tre idag och det är ju i alla fall tillräckligt för att jag ska ta det som en framgång haha.

Nu ska jag iväg och handla lite och sen tror jag att jag bara ska försöka njuta lite av ledigheten.
Och alla ni som kommit tillbaka från Blåkulla, ha en bra dag!

Och Emma - det går över, haha.

Oj - nu ska jag vara ledig några dagar. Hur ska det gå?

Det tråkiga är att det ska komma en massa snö och storm för annars finns det ju lite mer man kan hitta på. Nu är risken att vi i stället blir insnöade haha. Jo det är SANT. Varje gång det snöar lite ordentligt så kommer vägverket och plogar E6:an och infarten till vår gård blir till en snövall på 1-2 meter. Hur kul är det?

Men okej, vi har mat, vin och nej hjälp.... okej jag får låta bli att röka i morgon kanske.

Vi ska ha en massa gäster också, både göteborgare och stockholmare som ska komma och stanna här över helgen så det kommer säkert att bli roligt - fast ni ska veta att jag är bara social till en viss gräns. Tycker jag att det blir tråkigt och för mycket fyllesnack så går jag och lägger mig haha.

Så är det. Jag har för lite tålamod och är inte så bra på att göra ingenting :)
Kram

Solen skiner men jag har alltför mycket att göra för att märka det... Och sen när jag är färdig så måste jag jobba med bokföringen. Och blir den nånsin klar så ska jag städa.

Men sedan... kommer jag nog att somna av utmattning :)
Kram

Igår skulle jag vilja haft han den där "ström" här. Vi hade väl en 20-30 strömavbrott. Konstigt nog bara i vårt hus. Alla grannarna hade sina lampor tända när vi satt med stearinljus. Mystiskt det där!

Jag satt lite vid datorn ändå, för med laptop har man ju ström ändå, men internet fungerade ju inte. Hittade lite gamla bilder i alla fall:

 Min mamma och min lillebror Nisse (min mamma dog 2005)

 Min syster Eva med mammas katt.

 Jag som 40-åring (oj vad länge sedan haha)

 Min mamma när hon var ung (ungefär 60 år gammal bild...)

Idag har vi en fin vinterdag (om man nu ska kalla det för vinter när det är påsk!)

Hoppas ni får en bra dag!

Tack för allt stöd, nu kan jag ju fortsätta i min egen tro att åldern inte har så stor betydelse när man pratar med varandra. Många uppskattar tvärtom att få en vuxen synpunkt. Och det ju precis tvärtom också att det är väldigt bra för oss som är vuxna att få reda på hur ungdomar tänker.

Så det så!

Och nu snöar det igen. Igår tvingade Lena mig att sitta ute i solen och njuta av att prata skit med henne i nästan en halvtimme. Idag vill hon att jag ska bära tunga fodersäckar i snöstorm. Jag får hela tiden rätta mig efter både hennes vilja och vädret.

Jag har det inte lätt haha!
Kram

När jag började blogga var under en tid när jag behövde skriva av mig. På samma sätt som många andra. Då hade jag en massa tankar och funderingar som behövde komma ut. Nu har jag i stället en trevlig kontakt med många av er genom era bloggar och min egen. Men det känns annorlunda nu.

Kanske är det lättare att skriva när man inte har några läsare eller när man inte "känner" dom som läser? Eller är det kanske så att jag nu måste ta mer hänsyn så jag inte skriver något som inte stämmer för alla. Är jag kanske lite mer rädd för att göra bort mig? Kanske tiden inte räcker till för att filosofera. Eller är det tomt i hjärnan?

Haha, jag får fundera på det.

Jag är en sån person som faller tillbaka på logiken snarare än känslor. Det är därför jag tänker som jag gör. Jag vill som alla andra vara bra på det jag gör och det har visat sig i hur jag levat mitt liv både vad gäller mitt arbete och med bridgespelet. Men med mitt bloggande är det annorlunda. Jag ska förklara.

Jag vill inte att min blogg ska bli uppmärksammad. Och det förvånar mig själv. Men jag tror det beror på att jag funnit en annan mening med att jag finns här, nämligen att finnas till för er som läser detta. Jag har nog tidigare trott att man har vänner för sin egen skull - för att man ska må bra. Men nu tror jag tvärtom att man mår bra för att man kan vara en god vän.

För det är väl en skillnad.
Kram

På ett förslag från Jonesy ska jag berätta lite mer om mig själv. Sånt som inte alla vet.

Vi bor på en bondgård i södra Skåne. Vi har fyra hästar och deras föl (ibland får dom inget) och lite varierande antal katter på gården. På sommaren har vi ibland hästarna på annat ställe, på betäckning eller bete.
Sedan hyr vi en annan gård där vi har träning av travhästar. Där har vi cirka 15 hästar till och dom tränas och några avdom tävlar på olika travbanor.

Lena sköter hästarna tillsammans med ett danskt par (Jörgen & Heidi) och det är jobb man har 7 dagar i veckan. Hästarna tar ju inte ledigt på helgen. Själv brukar jag hjälpa till med småsaker som att ge dom mat eller hjälpa till att ta dom ut och in mellan stallet och hagarna.

Mitt eget arbete är egentligen flera olika. Jag har ett it-företag och jobbar med programmering, affärssystem (som företag har till bokföring och försäljning o sånt), hemsidor och andra web-lösningar och andra konsultjobb när det finns någon som behöver hjälp med något som jag råkar kunna.

Jag arbetar dessutom med vår egen bokföring och därför blir det inte mycket fritid. På sommaren kan jag ibland vara lite mer ledig. Jag spelar halvdålig golf och brukar hellre följa med och kolla på Henrik som är golfproffs och spelar bättre - men hans humör är inte alltid det bästa!

Tidigare har mitt största intresse i livet varit bridge (ett kortspel). Jag har varit med i landslaget många år och fått resa jorden runt, nästan, och haft framgångar i EM, VM och OS. Jag har lagt ner det eftersom tiden inte räckte till allt. Jag har gett ut två tidskrifter och skrivit 11 böcker om bridge på svenska och engelska.

Också i mitt tidigare liv har jag haft ett antal företag i blomsterbranschen i Malmö, Västerås, Gävle och några andra platser. Som mest tror jag vi hade 45 anställda och jag är rätt glad att slippa alla bekymmer det innebär.

Mina intressen nu är filmer och bio, bloggen, musik (kan spela piano men gör det inte så ofta), familjen. Jag har inte många vänner privat, men däremot många vänner genom dom aktiviteter jag sysslat med under årens lopp.
Jag är inte social för fem öre, utom ibland om jag får lust att vara det.

Jag hatar telefonförsäljare och personer som inte kan ändra uppfattning när dom har fel.

Jag tycker om känslor och tycker om att prata om känslor. Jag är ödmjuk nu, men det var jag inte som yngre.
Snäll har jag alltid varit och andra människor har alltid utnyttjat mig för det. Men jag är fortfarande lika godtrogen varje gång. Det har jag ärvt av min mamma som dog för två år sedan.

Jag är nöjd med mitt liv och har nästan glömt alla gånger jag varit olycklig.
Jag gråter alltid i slutet av alla filmer som slutar lyckligt.

Ja detta var ju inte allt förstås, men jag ska inte skriva fler böcker...

Kram

Edit: Med anledning av Sofia's kommentar: Klart jag städar också men jag ville inte skryta med det.