Hemma igen

Det blev en ganska trevlig kväll faktiskt. Först lite mat på en italienskt restaurang, sedan köpte vi biobiljetter - det var premiär på en komedi som heter "27 dresses" - romaniskt komedi förstås med lyckligt slut. Underbart.

Innan filmen tog vi lite kaffe/te för att hålla oss vakna! Och det gick!
Kram


Filmkväll eller nej inte för mig

Nej inte för mig. Fast igår såg jag Amelie från Montmartre. Men i kväll ska Anna ha hit ett gäng (hoppas det inte är bara killar i alla fall...) och ha filmkväll. Så då ska Lena och jag i något läge lämna huset och helst aldrig komma tillbaka. Fast det har vi inte gått med på. Vi kanske äter något och kanske något mer, men vi vägrar hålla oss borta hela natten.

Helst skulle jag vilja vara med haha, för jag älskar filmer, men hallå - gubbe du är över femtio. Men jag försöker få med Lena på bio - det kanske kan gå! Vi får se.

Ha en superhelg alla och jag har inte riktigt fattat vilket håll man ska ändra klockan på i natt, men det brukar ju stå rätt på datorn på morgonen så det löser väl sig.

Snart är det den 1 april. Då ska jag lura er.

Amatörpsykologen

Det är roligt att ni uppskattar mig - eller det känns i alla fall så om man läser era kommentarer! Jag har några gånger fått kommentaren att jag borde jobba inom vården som psykolog. Det känns ju nästan som om jag gör det redan haha! Jag tror att det ibland kan vara lättare att göra "nytta" utanför vården, utan att tvingas följa dom regler som finns där. Att påverka utifrån.

Dessutom har jag ingen utbildning. Och ett annat arbete som jag trivs med. Så jag får nöja mig med att vara amatörpsykolog. Du behöver aldrig beställa tid om du vill prata med mig!

Här i skåne är vi utlovande sol och värme. En titt ut avslöjar regn, blåsigt och kallt. En liten tröst är att sommartiden startar i natt och det ska väl betyda något.

Kram

PS. Carita är hos sin pappa denna helg och har skrivit i sin blogg. Reklaminlägg haha. Nöjd nu Cookie?

Ensam är svag

Igår på radio hörde jag en professor som i hela sitt liv arbetat med personer som var självmordsbenägna. Han tyckte att vi måste lära oss mer om det, hur man upptäcker det, hur man talar med sådana personer.

Jag blev inte förvånad.

Det är ju egentligen samma sak när man talar om personer som mår dåligt. Även om dom inte funderar på självmord.

Respekt. Nummer ett. Behandla personer med respekt. Inte som ibland inom vården. Hej lilla vän vad är det för fel på dig. Kan vi i vita rockar lösa dina problem. Låtom oss tänka och ge dig ett svar.

Nej, man sitter ner på var sin sida av bordet, på lika villkor. Både läkare och den sjuke är forskare som gemensamt ska lösa problemen. Och den som mår dåligt är oftast den som kan bidra med mest.

Ensamhet och utanförskap. Dom två viktigaste orsakerna. Till allt. Man kan vara ensam även när man har fullt med människor omkring sig, till och med med människor som älskar en och bryr sig.

Man är ensam om man känner sig ensam. Att ingen förstår en. Om man känner sig utanför.

För att komma ur ensamhet behöver man någon. Så enkelt är det. Någon man litar på, någon som man vill prata med och någon som kan förstå det man pratar om.

Bli en vän.

Nu, nu, nu

Nu är det ett sånt väder som man bara måste rapportera om. Sol, sol, ingen vind. Och jag ska först jobba hemma och dema ett program via nätet för 3 it-nördar i Skara och sen åker jag till Helsingborg för att jobba vidare där.

Hoppas ni också ser möjligheterna. Och solen.

Är gräset grönare?

image97Ja vad säger ni. Kan man komma undan sina problem genom att ändra dom geografiska förutsättningarna? Är du rädd för att visa vem du är så kanske det är lättare nån annanstans. På en ort där ingen känner dig och du kan börja ett nytt liv med nya vänner.

Går det inte att slippa allt prat och påminnelser om sina misslyckanden genom att helt enkelt byta miljö?

Jag tror inte det. Ordspråket har ett syfte. Gräset är inte grönare på andra sidan. Det är samma sorts gräs. Bara att det är andra småkryp där. Men dom bits lika bra.

Nu menar jag inte att man ska stå kvar på samma plats hela livet, nej inte alls. Vad jag menar är att man inte ska tro att något är bättre på andra sidan staketet.

Det är så lätt att springa i stället för att stanna kvar och möta sina problem och det man är rädd för. Men någon gång måste man ändå stanna och ta itu med sina problem.
Ju förr - desto bättre - tror jag.

Svaghet och styrka

Jag har hört eller läst det många gånger:

Jag vill inte gråta och visa min svaghet. Jag visar inget. Jag förtränger mina känslor. Jag är stark.

Fel, Fel, Fel.

Det är en styrka att kunna bearbeta sina känslor. Sina tankar. Analysera. Fundera. Gråta över något. Skratta åt sig själv. Prata om det.

Att försöka undvika ångest är mångas problem. Om jag inte äter mår jag bättre. Om jag stannar hemma kan ingen göra mig illa.

Tillfälliga lösningar.

Förståeliga men leder ingenstans.

För att kunna vara stark behöver man vilja. Energi. Och ibland hjälp eller stöd. Men det är värt det.

Stress

Ska iväg på flyget och lämna gäster och sedan jobba. Stress...

Vi hörs i kväll.

Mest ont i skallen

Det är sällan jag har ont i huvudet, men idag är en sån dag. Vi har varit i Halmstad på trav men utan framgång denna gång, men huvudvärken hade jag redan innan. Så det är inte det.

Men å andra sidan kommer det en ny dag i morgon. Utan huvudvärk!

Tack för alla era härliga kommentarer och att ni uppskattar det jag skriver. Eller det verkar så i alla fall...

Vill ni veta något mer om mig så bara fråga. Jag svarar. Jag vet att jag själv kommer med lite svåra frågor ibland så det är väl bara rätt om ni har chansen att ge igen. Men erbjudandet gäller bara tills i morgon haha.

Myrornas krig

Du är speciell. Köp den här så syns du i mängden. Gör så här så får du uppmärksamhet. Du är värd den här produkten. Var inte som alla andra.

Nu har forskarna som studerar myrornas gener upptäckt att det finns en härskarklass i myrstacken. Tidigare har man trott att alla myror hade lika stor chans att bli stackens drottning, men så är det inte. Dom myror som har de speciella generna har mycket större chans att bli drottning.

Tror ni att myrorna bryr sig?

Men vi gör det. Vi som ska föreställa att vara den verkliga härskarklassen, vi sliter som idioter för att skilja oss från mängden. Köpa produkter, förändra vårt utseende, göra saker som inte andra gör. För att synas. Märkas.

Och varför? För våra hjärnor har blivit felprogrammerade och virusangripna.

Så nu har jag gjort ett antivirusprogram. Så fort det bli möjligt att koppla era hjärnor till min dator så kan ni ladda ner det. Programmet rensar helt enkelt bort alla korkade tankar som lagrats i er hjärna. Till exempel att man måste vara vacker, smal och fräsigt klädd för att vara unik. Att man måste vara lycklig för att få ha ett liv.

Att det fungerar? Tro fan, jag har själv testat det.

Vägen

Jag har inte skrivit på ett tag om ätstörningar. Jag vet inte hur många tusen bloggar det finns på detta tema och det är sannerligen obegripliga sjukdomar.

Det värsta är att självsvält, bantning och överdriven träning till en början fungerar som ett sätt att bli något som man vill vara, smalare, uppmärksammad eller att man känner att man tar kontroll över sin kropp. Men det går inte att utan vidare säga stopp. Svälten och självplågeriet blir en livsstil och en sjukdom.

Efter ett tag börjar man må dåligt. Och förstår att det här kanske inte var så himla enkelt att hantera. Men den finns ingen avstängningsknapp. Ingen ångervecka.

Man förlorar en del av sin egen personlighet eftersom sjukdomen påverkar hur man tänker, hur man agerar och hur man ser sig själv. Man förlorar självkänslan eftersom man märker att man inte klarar av något annat än att fortsätta ha kontroll över ätandet. Detta tar så mycket av ens energi att allt annat blir omöjligt.

Ändå handlar det inte bara om mat. Det handlar om anledningen till att man började.

Det kanske går att äta sig frisk, men det tar lång tid eftersom sjukdomen är starkare än personen. Det är inte heller så lätt att tänka att man vill tillbaka till det liv man en gång flytt ifrån. Viljan att bli frisk grumlas kanske av att man inte direkt längtar tillbaka heller.

För att kunna bli frisk måste man vilja det. För att vilja måste man kunna se ett nytt liv i framtiden. Inte det man hade innan. Man måste orka se framåt och inte bakåt.

Det är okej att vara rädd och känna sig misslyckad. Någon annan väg finns inte.

Livet som Kent-fan

Blev väckt klockan 5 i morse - på påskafton!!! Då skulle Anna och hennes kompis köras till Malmö för att ställa sig i kön till Kent's spelning i Baltiska hallen i kväll. Jooo, dom har biljetter men det gäller att vara bland dom första för att få en ståplats framme vid scenen....

Beväpnade med sovsäck, extra kläder och en stor väska med gudvetvad. Det är ju storm och 0 grader ute. Och det var egentligen så att dom ville ställa sig i kö redan i går kväll - det fick vi alla fall stoppat. Och lika bra det för när jag lämnade av dom i morse satt det "bara" två stackars frusna tjejer i "kön".

Men just igår visade dom på "musikbyrån" på TV från AnnikaNorlin (Säkert!) konsert i höstas, där det var samma upplägg med köande och Anna - som då var blond och naturligtvis stod längst fram vid scenen - var med på TV ett antal gånger. Så då förstår ni att det inte var lönt att argumentera om minusgrader, storm och såna betydelselösa saker. Programmet går förresten i repris i kväll om nån gillar Säkert. Jag var faktiskt med på den konserten haha men höll mig lite mer i bakgrunden!

Jo jag gillar Kent också - men jag har ju ingen biljett, haha!

Påsksnaps

Nu har jag fixat en liten påsklunch till mig själv med snaps och allt. Men inte ens det gör att jag känner mig snyggare än Björn Gustavsson. Ja, okej då, men bara lite!

Nu måste jag städa ett rum som består av tre tusen femhunda miljoner papper som ligger prydligt uppdelade i olika högar på det bordet vi ska använda som matbord för våra gäster. Jag har pärmar men det finns inget tråkigare arbete än att sätta in papper i pärmar.

Jag funderar på att slänga skiten.

Jag skulle hellre vilja skriva om kärlek, känslor och göra filosofiska utlägg om betydelsen av ord men på något sätt är det som om jag saknar den inspirationen nu. Måste man vara olycklig eller må dåligt för att skriva något bra?
Kanske.

Fan, då mår jag ju bra! Eller så är det bara snapsen som har verkat!
Kram

Helgstart

Det har inte snöat här...än, bara regn. Oavsett om det är långfredag eller vardag så går vi alltid upp tidigt för att hästar och katter ska få mat. En katt saknades idag - undrar vad den är ute på för äventyr?

Sedan har jag fått stryk i kortspel av Lena. Det får jag nästan alltid - fast jag vann ett spel av tre idag och det är ju i alla fall tillräckligt för att jag ska ta det som en framgång haha.

Nu ska jag iväg och handla lite och sen tror jag att jag bara ska försöka njuta lite av ledigheten.
Och alla ni som kommit tillbaka från Blåkulla, ha en bra dag!

Och Emma - det går över, haha.

Ledighet... hjälp!

Oj - nu ska jag vara ledig några dagar. Hur ska det gå?

Det tråkiga är att det ska komma en massa snö och storm för annars finns det ju lite mer man kan hitta på. Nu är risken att vi i stället blir insnöade haha. Jo det är SANT. Varje gång det snöar lite ordentligt så kommer vägverket och plogar E6:an och infarten till vår gård blir till en snövall på 1-2 meter. Hur kul är det?

Men okej, vi har mat, vin och nej hjälp.... okej jag får låta bli att röka i morgon kanske.

Vi ska ha en massa gäster också, både göteborgare och stockholmare som ska komma och stanna här över helgen så det kommer säkert att bli roligt - fast ni ska veta att jag är bara social till en viss gräns. Tycker jag att det blir tråkigt och för mycket fyllesnack så går jag och lägger mig haha.

Så är det. Jag har för lite tålamod och är inte så bra på att göra ingenting :)
Kram

Jobb, arbete och sånt

Solen skiner men jag har alltför mycket att göra för att märka det... Och sen när jag är färdig så måste jag jobba med bokföringen. Och blir den nånsin klar så ska jag städa.

Men sedan... kommer jag nog att somna av utmattning :)
Kram

Mitt namn är Ström - om det kan vara till nån ledning

Igår skulle jag vilja haft han den där "ström" här. Vi hade väl en 20-30 strömavbrott. Konstigt nog bara i vårt hus. Alla grannarna hade sina lampor tända när vi satt med stearinljus. Mystiskt det där!

Jag satt lite vid datorn ändå, för med laptop har man ju ström ändå, men internet fungerade ju inte. Hittade lite gamla bilder i alla fall:

 Min mamma och min lillebror Nisse (min mamma dog 2005)

 Min syster Eva med mammas katt.

 Jag som 40-åring (oj vad länge sedan haha)

 Min mamma när hon var ung (ungefär 60 år gammal bild...)

Idag har vi en fin vinterdag (om man nu ska kalla det för vinter när det är påsk!)

Hoppas ni får en bra dag!

Vintern rasat in

Tack för allt stöd, nu kan jag ju fortsätta i min egen tro att åldern inte har så stor betydelse när man pratar med varandra. Många uppskattar tvärtom att få en vuxen synpunkt. Och det ju precis tvärtom också att det är väldigt bra för oss som är vuxna att få reda på hur ungdomar tänker.

Så det så!

Och nu snöar det igen. Igår tvingade Lena mig att sitta ute i solen och njuta av att prata skit med henne i nästan en halvtimme. Idag vill hon att jag ska bära tunga fodersäckar i snöstorm. Jag får hela tiden rätta mig efter både hennes vilja och vädret.

Jag har det inte lätt haha!
Kram

En läsarfråga

Jag fick en kommentar som jag nästan har väntat på...

Hanna
Du kanske borde börja ha konversationer med människor i din egen ålder och lägga ner tjejer i åldern som du skulle kunna va farsa åt?

Jag förstår hur Hanna tänker. Och det gör säkert ni också. Fula gamla gubbar ska hålla sig till fula gamla tanter. Jag kunde till och med varit farfar till vissa av dom som jag "konverserar" med. Ännu värre kanske.

Däremot håller jag inte med. Visst tycker jag att unga tjejer oftast är snyggare än tanter i min ålder men det är ju inget brott utan snarare rätt normalt tror jag.

Jag tror inte åldersskillnad spelar någon roll, det är ju inte tal om något förhållande. Kanske finns det till och med unga personer som uppskattar att kunna ha en dialog med en gubbe som jag!?

Mitt intresse för internet och bloggen har jag fått genom att hålla koll på vad min dotter sysslar med på nätet. Jo det finns säkert många skumma typer där, men det är ju faktiskt inte mitt fel.

Jag vet inte vad jag ska svara till Hanna. Ska jag behöva försvara mig?
Kram


Utbildning

Någon undrade om min utbildning. Jag tror jag ska berätta om det..

Jag har gått 9 år i grundskolan och två månader på gymnasium. Sedan började jag jobba. För mig fungerade inte högre utbildningar skolan eftersom jag tyckte att den typen av utbildning inte passade mig. Jag ville själv välja vad jag skulle studera och när jag ville göra det.

Jag ville hellre arbeta och hade turen att lära mig arbetslivet genom att vara i det. Jag hamnade i en bransch där jag kunde arbeta mig uppåt och samtidigt lära mig andra saker på fritiden. För min del har livet varit min skola och jag njuter av att ständigt lära mig nya saker.

Vissa saker styrs av ens personlighet men mycket annat beror på en själv. Jag tror man kan skapa sin egen framgång med vilja, envishet, ambition och att tro på sig själv.

Givetvis hade jag inte en aning i förväg om vad jag ville bli eller nåt sånt. Man får helt enkelt ta dom chanser man får och följa sitt inres röst. Det viktigaste för mig har varit att även när arbetet som man utför just då kanske är trist och föga inspirerande att ändå lära sig mer hela tiden och att träna på nya saker för att komma vidare.

Att avsluta saker som man påbörjat är svårt för alla. Lär dig det. Att göra saker som ska göras och inte vänta till sista minuten är svårt. Lär dig det också för det är först då som du efter avslutat arbete kan gå vidare till nästa nivå.

Eller så lutar du dig tillbaka och hoppas att det där drömjobbet bara dyker upp som genom ett mirakel...
Kram


Tomt i skafferiet

När jag började blogga var under en tid när jag behövde skriva av mig. På samma sätt som många andra. Då hade jag en massa tankar och funderingar som behövde komma ut. Nu har jag i stället en trevlig kontakt med många av er genom era bloggar och min egen. Men det känns annorlunda nu.

Kanske är det lättare att skriva när man inte har några läsare eller när man inte "känner" dom som läser? Eller är det kanske så att jag nu måste ta mer hänsyn så jag inte skriver något som inte stämmer för alla. Är jag kanske lite mer rädd för att göra bort mig? Kanske tiden inte räcker till för att filosofera. Eller är det tomt i hjärnan?

Haha, jag får fundera på det.

Jag är en sån person som faller tillbaka på logiken snarare än känslor. Det är därför jag tänker som jag gör. Jag vill som alla andra vara bra på det jag gör och det har visat sig i hur jag levat mitt liv både vad gäller mitt arbete och med bridgespelet. Men med mitt bloggande är det annorlunda. Jag ska förklara.

Jag vill inte att min blogg ska bli uppmärksammad. Och det förvånar mig själv. Men jag tror det beror på att jag funnit en annan mening med att jag finns här, nämligen att finnas till för er som läser detta. Jag har nog tidigare trott att man har vänner för sin egen skull - för att man ska må bra. Men nu tror jag tvärtom att man mår bra för att man kan vara en god vän.

För det är väl en skillnad.
Kram

Om Mats

På ett förslag från Jonesy ska jag berätta lite mer om mig själv. Sånt som inte alla vet.

Vi bor på en bondgård i södra Skåne. Vi har fyra hästar och deras föl (ibland får dom inget) och lite varierande antal katter på gården. På sommaren har vi ibland hästarna på annat ställe, på betäckning eller bete.
Sedan hyr vi en annan gård där vi har träning av travhästar. Där har vi cirka 15 hästar till och dom tränas och några avdom tävlar på olika travbanor.

Lena sköter hästarna tillsammans med ett danskt par (Jörgen & Heidi) och det är jobb man har 7 dagar i veckan. Hästarna tar ju inte ledigt på helgen. Själv brukar jag hjälpa till med småsaker som att ge dom mat eller hjälpa till att ta dom ut och in mellan stallet och hagarna.

Mitt eget arbete är egentligen flera olika. Jag har ett it-företag och jobbar med programmering, affärssystem (som företag har till bokföring och försäljning o sånt), hemsidor och andra web-lösningar och andra konsultjobb när det finns någon som behöver hjälp med något som jag råkar kunna.

Jag arbetar dessutom med vår egen bokföring och därför blir det inte mycket fritid. På sommaren kan jag ibland vara lite mer ledig. Jag spelar halvdålig golf och brukar hellre följa med och kolla på Henrik som är golfproffs och spelar bättre - men hans humör är inte alltid det bästa!

Tidigare har mitt största intresse i livet varit bridge (ett kortspel). Jag har varit med i landslaget många år och fått resa jorden runt, nästan, och haft framgångar i EM, VM och OS. Jag har lagt ner det eftersom tiden inte räckte till allt. Jag har gett ut två tidskrifter och skrivit 11 böcker om bridge på svenska och engelska.

Också i mitt tidigare liv har jag haft ett antal företag i blomsterbranschen i Malmö, Västerås, Gävle och några andra platser. Som mest tror jag vi hade 45 anställda och jag är rätt glad att slippa alla bekymmer det innebär.

Mina intressen nu är filmer och bio, bloggen, musik (kan spela piano men gör det inte så ofta), familjen. Jag har inte många vänner privat, men däremot många vänner genom dom aktiviteter jag sysslat med under årens lopp.
Jag är inte social för fem öre, utom ibland om jag får lust att vara det.

Jag hatar telefonförsäljare och personer som inte kan ändra uppfattning när dom har fel.

Jag tycker om känslor och tycker om att prata om känslor. Jag är ödmjuk nu, men det var jag inte som yngre.
Snäll har jag alltid varit och andra människor har alltid utnyttjat mig för det. Men jag är fortfarande lika godtrogen varje gång. Det har jag ärvt av min mamma som dog för två år sedan.

Jag är nöjd med mitt liv och har nästan glömt alla gånger jag varit olycklig.
Jag gråter alltid i slutet av alla filmer som slutar lyckligt.

Ja detta var ju inte allt förstås, men jag ska inte skriva fler böcker...

Kram

Edit: Med anledning av Sofia's kommentar: Klart jag städar också men jag ville inte skryta med det.

Jag blev inte sjuk

Det hjälpte med vitlök haha, jag brukar bara pressa en klyfta och skölja ner det mer kaffe, saft eller vin eller vad som helst egentligen.

Jag måste klaga lite på vädret, bara lite. Det regnar och blåser och fyyyy vad det är tråkigt.

Sen får jag väl förklara också att jag fortfarande har mycket att göra så det blir ingen riktig tid över till att skriva några inspirerande inlägg i bloggen. Men jag antar att ni är glada bara av att få veta att jag lever...

Kram.

Vitlöksdag

Känner som om jag snart ska bli förkyld eller nåt så jag tänker nog klämma i mig en vitlöksklyfta. Allmänheten varnas endast på detta sätt.

Äckligt att äta rå vitlök, men det hjälper. Man vill ju inte bli en sån där gnällig man som är förkyld.
Kram

Att göra dåligt till bra

Jag kan ju berätta lite mer om ett av mina jobb, eftersom många kommenterat det haha.

Jag har fått ett tillfälligt jobb på ett företag. Situationen är katastrof. Det saknas pengar (nån miljon), leverantörerna är sura och vill inte lämna kredit. Personalen är sura och oroliga för sitt arbete. Dom som bestämmer är sura och skyller på varandra varför det har gått så dåligt. Kunderna börjar försvinna eftersom det inte finns varor.

Då hoppar solstrålen Mats in och hjälper till. Men hur?

Först måste man prata med alla och bilda sig en uppfattning om hur dåligt allt är. Men samtidigt inte hänga upp sig på allt skitsnack utan försöka förstå hur var och en kan arbeta bättre i framtiden. Sen kan man prata med de olika leverantörerna och göra en uppgörelse med dom. Dom vill ju hellre ha en del av sina pengar än inga alls. Och dessutom vill dom gärna fortsätta sälja sina produkter.

Sen kan man börja bestämma lite. Här behövs mer kommunikation inom företaget, kanske ett möte varje vecka där alla kan diskutera i stället för att gå omkring och tycka att alla andra gör ett dåligt arbete.

Att få alla att tänka framåt. Att göra en plan för företagets framtid. Att jobba för att få tillbaka förtroendet hos kunder och leverantörer. Och så får banken ställa upp med ett litet lån.

Så får det bli. Och om ett par månader visar det sig förstås att jag hade rätt. Företaget överlever.

Man måste tro på det man gör!

Tro på er själv ni också så blir allt mycket lättare.
Kram

En sån dag

Oj vad lite jag har att berätta. Bara håller på med olika jobb-projekt mest. Idag ska jag iväg och vara chef så då får jag morska upp mig lite och inte bara vara snäll!?

Men hoppas det blir en bra dag och att vi hörs sen.
Kram

Andraplats är bra

Haha, ni som följer med här i min lilla värld vet att jag varit på trav i Halmstad. Och vår lilla häst blev faktiskt tvåa.
Så det var jättebra (vi äger bara halva hästen, men ändå).

Det är extrakul när man som vi haft hästen ända sen den föddes. Mamman står i vårt stall och hon får väl också ha en extra morot i morgon bitti, haha.

Det var en rolig dag. Tack för alla hejarop förresten. Nu kan man ju leva på denna framgång ett tag.
Vi hörs i morgon.
Kram

Halmstad by night

I kväll ska jag och Lena åka på trav i Halmstad och kolla när vår häst (Beastar) startar där. Det blir förhoppningsvis väldigt roligt - fast ibland blir det galopp och då är det inte lika roligt haha.

Vädret är underbart och jag mår bäst - helt enkelt därför att jag översållad av arbete och projekt till höger och vänster. Det är faktiskt bra att ha mycket att göra så länge man bara känner att man hinner med det man måste.

Skickar med en bild på häst och kusk. Detta var efter hon hade vunnit ett stort lopp i Danmark i maj förra året!

image89

Beastar får en välförtjänt PUSS av Jörgen (tränare och kusk) efter nytt rekord och allting!

Osynlig kan snart synas

Är det en dödssynd att vara vanlig och normal? Om man är tjej och tonåring verkar det vara det. Det är den lägsta status man kan ha i den världen! Ungefär lika med att vara osynlig eller kanske ännu värre. Att vara normal är som att inte ens finnas.

I stället kan man försöka vara speciell. Prata lite konstigt, skriva lite underligt, ha kläder som är speciella, smycken, tatueringar, piercings, frisyrer, skor eller vad som helst för att synas, för att vara någon.
Eller så tränar man som en idiot och äter ingenting för att anorexia är i alla fall något som inte alla har! Det ger ju i alla fall en status.

Detta handlar bara om tjejer, en statuskamp mellan brudarna där killarna inte är mer än åskådare som inte fattar ett dugg. Föräldrarna har inte ens en susning.

Men som vanligt har jag en idé. Om du som tjej verkligen vill sticka ut och synas...

Var vanlig och normal - för det är ju ingen annan!
Kram

Promenad i parken

Med så fint väder som idag kunde inte ens jag hitta någon ursäkt för att bara sitta inne hela dagen. Jag ringde min kompis Björn som bor i Malmö och åkte in och hälsade på honom.

Vi tog en promenad i Slottsparken och fikade på en utomhusservering. Och frös inte ens ihjäl...

image88

Men nu är det snart kväll och man får väl kolla hur det går i melodifestivalen även om flickornas favorit inte ska medverka. Ha en trevlig kväll ni också!

Kram

Kvinnodag

Idag är det Internationella kvinnodagen. Då kan man få vara lite feminist. Här är min lista:

Jag hoppas att kvinnor...

inte alltid skall förtryckas så som sker i många kulturer
skall kunna våga gå ute utan att vara rädda
skall få samma villkor i arbetsliv och samhälle

men jag hoppas också att jämställdheten...

inte tar död på romantiken
inte gör att det pågår en maktkamp i varje hem
inte gör att vi tror att allting kan bli rättvist

Så, det var det. Nu blir jag en gubbe igen.

Omtanke och respekt

Det är bra att ha vänner. Hur vet man om en person är ens vän? Det låter ju enkelt, det är väl bara att kolla hur dom behandlar en? Jo lite så är det.

Omtanke är ett ord. Men det behöver inte betyda att vänner får dig att må bra. Faktiskt. Ibland kanske en vän säger något till dig som får dig att må dåligt. Jag ska förklara.

Omtanke är att man vill någon väl. På lång sikt. En vän är någon som menar väl, även om det kan innebära att säga/skriva något som du inte håller med om eller uppskattar. Så är det ofta med barn och föräldrar.

Om någon säger något som du uppfattar negativt är ofta sammanhanget viktigt. Vill du av omtanke påpeka för en annan person något som du tycker den gör fel ska du knappast göra det i en folksamling utan hellre enskilt till den personen.

Respekt är ett annat ord. En vän respekterar att du är du och dina åsikter. Men ibland kolliderar omtanke med respekt. Du kanske tycker att dina föräldrar inte respekterar att du vill leva ditt liv som du vill, men deras ståndpunkt beror kanske på att dom har mer erfarenhet och vet att dina val är dåliga. Eller tror det.

Men respekt är viktigt. En person som inte först lyssnar på dig och väger in dina åsikter respekterar dig nog inte.
Alla är värda respekt. Även dom som inte tycker som oss.

Intresse/engagemang är också något. Någon som inte verkar intresserad och inte bryr sig är förmodligen inte heller en bra vän. Handling betyder alltid mer än ord.

Jämför dom här uttalanden så förstår ni kanske hur jag menar:

Jag har inte tid att träffa dig      - Jag har inte tid idag, kan vi ses i morgon
Du har fel (eller Jag har rätt)    - Jaså du tycker det. Det kanske också kan vara så här...

Jag vet att detta inte är så mycket nytt för många av er, men kanske ni som är lite yngre inte alltid vet vilka som är era riktiga vänner. Det som är en stor skillnad är om det gäller föräldrar/barn att föräldrarna visserligen ska vara vänliga mot sina barn, men i första måste dom ju vara föräldrar.

Och det är inte alltid så lätt - inte att vara barn heller haha!

Idag blir det en underbar dag i Skåne! Sol och lite värme (10 grader).
Kram

A New Feeling

Heter en av de hästar som vi har fött upp. Han kom etta igår i ett travlopp i Danmark. Lena blev extra glad eftersom det inte var förväntat och hon och hennes barn är delägare i hästen.

Det rör sig inte om pengar, men stolthet! Man blir alltid glad när det nån gång går bra - för oftast är det motgångar som gäller!

Här har jag en gammal bild på Feeling:

403698-87

Han är en rätt fin pålle!

Idag ska jag köra 20 mil till en kund i småland och är inte hemma förrän i kväll och då ska jag ut och äta med några av mina barn. Så det blir en lång dag men ändå kul.

Hoppas ni har en bra fredag!
Kram

Lägesrapport

Man kan inte bara arbeta. Man måste blogga också? Eller...

När man jobbar med programmering och support har man egentligen inga arbetstider. Man får arbeta när man vill och när det behövs. Å andra sidan kan man också ta ledigt när man vill (om man inte har någon chef). Så det är lite bra också!

Sen har jag ett extra jobb denna månad eftersom jag ska sköta ett företag som en vän till mig köpt "av misstag". Eller rättare sagt blev han lurad att skriva på. Så det har varit möte med advokat, bank och revisor o sånt. Men jag tror att jag kan rädda företaget så han kan fortsätta (eftersom han gärna vill det) men just nu fattas en halv miljon. Nån som har lite växel över, haha?

Tyvärr älskar jag mitt arbete, så jag tar inte ledigt så ofta som jag borde göra. Det är dumt!

Hoppas att ni alla har en bra kväll och att ni äter ordentligt (ni som inte brukar göra det, haha).

Kramar och tack! Jag förtjänar nog inte alla er, men jag låtsas att jag gör det!

Fantasilöst inlägg

Ibland måste man bara skriva ett nytt inlägg bara för att man är trött på det gamla, haha.

Jag har haft mycket att göra med jobbet och det blir nog samma sak hela veckan, men det är bra för jag behöver tjäna mycket pengar! Och så vill jag gärna läsa bloggar och kommentera.

Och då blir det inte tid att filosofera.
Kram

Skriv gärna till mig ändå. Jag har alltid tid att läsa :)

Längta är ett bra ord

Längtan. Vilket härligt ord. Inte som dröm, som kanske aldrig inträffar, eller plan (som är ett trist ord) . Jag fick inspirationen av Pialottas fina vårbilder.

När man längtar efter något är det ju något som man vet ska inträffa

Något positivt. Något bra. Man vill att tiden bara ska rusa iväg till det man längtar efter. Naturligtvis är det ofta tvärtom att det känns som om den dagen aldrig kommer, men den gör ju det!

Vad längtar jag mest efter egentligen? Hemskt att behöva fundera, hihi, men det måste jag!

Just nu längtar jag efter att det ska bli sommartid. Jag tycker om när dagarna blir längre.

Vad längtar du mest efter?

Var är solen som jag beställt?

Alltså jag blir inte så lätt arg! Men nu vill jag ha sol och vår! Det ska inte blåsa, inte regna, inte hagla eller snöa.
Det ska vara sol, vindstilla och varmt!

Jag blir så trött och deppad av detta väder...

Jag behöver något bättre NU! Eller i alla fall i morgon.

Godmorgon

Så börjar en ny spännande vecka. Idag till Helsingborg och Mörarp för att jobba. I morgon skall jag ha ett möte med en advokat för att hjälpa en vän som blivit lurad att köpa ett företag som inte var värt något. På onsdag ..

Nej vi får nog ta en dag i sänder. Igår berömde jag vädret för tidigt haha, men jag är ju inte spåman!
Kram vi igen hörs sen!

Sol igen

Stormen verkar bedarra i Skåne och det ser ut att bli soligt och fint. Kanske är det så att man rent av ska lyfta häcken från arbetet och göra något roligare. Utflykt? Eller nåt. Först ska hästarna ut, sen ska vi se om vi kan få ut människorna också.

Var ska ni göra för något idag?

Fel i arvsmassan

Jag har upptäckt att jag har en gen som behöver lagas. Eller förnyas, bytas ut.

Ni märker det säkert även om ni inte känner mig. Jag vill inte att vissa saker ska ändras. Jag är för bekvämlig på något sätt. Om någon frågar mig om jag ska åka med på en resa, då tänker jag: Nej det låter jobbigt.
Och så kommer jag på alla argument emot att resa. Jag måste jobba. Vaccineras? Har inte tid. Det blir för dyrt.

Hur kan man vara så negativ?

Och det värsta är kanske att det inte bara är resor. Jag kan vara likadan annars också. Precis som om hjärnan är förprogrammerad till vissa saker. Ska du med ut och ta en öl brukar Lena fråga ibland. Hjärnan svarar nej, för jag brukar inte gå ut och "ta en öl". Eftersom jag inte gillar öl.

Men ska man inte ha rätt att tänka innan man svarar? Kan man lära sig det?
Kram

Dagens löpsedel

Läs tjejernas heta brev till Björn Gustavsson

Skojar dom? Antagligen inte. Jaaaa, jag vet att jag inte förstår det här, men när har det hindrat mig? Never.

Är det bra att bli kär i en stjärna? En roll som någon spelar. En söt bild. En som är med i TV? Jo jag förstår att det inte är kärlek (sån där för evigt) utan mer kom hit o va med mig en dag, natt, dejt eller nåt sånt. Men seriöst vilket skulle du välja. Ett eget liv eller att vara BG's pojkvän? Nej förresten, svara inte - jag blir bara deprimerad.

Jag bara undrar lite om det här med idoldyrkan. Leder det inte också till att vi hela tiden måste jämföra oss med idolerna. Konkurrera med dom. Nå upp till en massa ideal som inte ens finns. Jo det är klart.

Eller är det så att var och en bara tänker på sig själv? Men hur blir det så när flera tusen tjejer skall dela på en kille? Det sägs att killar tänker med .... har tjejerna också fått en sån nu?

Eller är jag bara för gammal :)
Kram

En dikt för någon

Jag var bara tvungen att skriva detta. Det är inte meningen att man ska förstå den. Jo kanske. Den handlar om föräldrar och barn.

Tårarna faller

Jag gråter när inger ser det

Gråter för dig

Du ger mig svek och lögner

Jag gråter men säger inget

Jag orkar knappt mer

men måste ju orka för dig

Tårarna faller

Men när du säger hur du
älskar mig

allt ont är borta på en sekund

tårarna faller
allt annat är glömt

Betyder ingenting alls
kärleken besegrar ju allt

Slut för nu. Kramar till alla.





  • December 2010
  • Oktober 2010
  • Augusti 2010
  • Juli 2010
  • Juni 2010
  • April 2010
  • Mars 2010
  • Februari 2010
  • December 2009
  • November 2009
  • Oktober 2009
  • September 2009
  • Augusti 2009
  • Juli 2009
  • Juni 2009
  • Maj 2009
  • April 2009
  • Mars 2009
  • Februari 2009
  • Januari 2009
  • December 2008
  • November 2008
  • Oktober 2008
  • September 2008
  • Augusti 2008
  • Juli 2008
  • Juni 2008
  • Maj 2008
  • April 2008
  • Mars 2008
  • Februari 2008
  • Januari 2008
  • December 2007
  • RSS 2.0

    Discover Lisa Ekdahl!