Jag tror att jag är en rätt kass bloggare. Jag är ju alldeles för nöjd. Min syster har nyligen fått reda på att hon har en tumör i magen. Skatterevisorn håller på att bråka med mitt företag. Det hjälper inte, jag är likväl positiv och glad.

Jag är naturligtvis inte glad för tumören, men jag tror och hoppas på allt gott och att allt löser sig till det bästa.

Men hur gör man om någon man älskar eller tycker om behöver hjälp men inte vill ha din hjälp? Vi som är lite gamla och har egna barn (eller som styvpappa) har ibland problemet att dagens generation unga människor blivit ännu mer självständiga än vad vi var. Dom vill inte att föräldrarna lägger sig i deras liv. Dom vill göra sina egna misstag.

Idag finns ju all information på nätet. Alla kompisarna också. Är man ung så "vet" man allt och är det något man undrar över frågar man kompisarna eller Google.

Jag tror man missar något där. Information är inte kunskap. Erfarenheter kan inte ersättas med något annat.
Jag vill inte direkt säga att ungdomar på det sättet är rätt korkade (men jag tänker det).

Förresten. En gång hade jag orsakat en person dålig självkänsla. Vi kan kalla honom Kalle. Vi gjorde samma sak och jag lyckades bra men Kalle gick det inte så bra för. Vi skulle fortsätta samarbetet men det fungerade inte så bra eftersom Kalles självkänsla fått sig en törn.

Jag tänkte då att det kommer inte att fungera så bra om jag försöker peppa honom. Han kommer att känna att han är i ett underläge. I stället pratade jag med en annan person och bad denne hjälpa till. Denne ställde upp och berättade för Kalle hur bra han egentligen är på det han gör.

Det funkade den gången. Så tänk på det, om du vill hjälpa någon så kan det ibland vara bättre att gå en omväg för att komma fram.

Tänk vad bra jag är. Inte konstigt att jag är nöjd.
Kram