Barasånivet

Nej, jag tror inte jag gått upp nåt alls. hade en liten tanke dipp lagom till julafton då jag skule vara ut matschema i några dagar. inge bra. Men jag har försökt komma igen de senaste dagarna nu.

Hellu! Har läst lite i din blogg och även den nya du skapat.
Hur kommer det sig att du är så intresserad av ätstörningar? att du så gärna vill hjälpa?

Det är bara en slump, genom att jag läste några bloggar och upptäckte två saker:

Dels att när jag gjorde några "vuxenförnuftiga" svar på bloggarna så uppskattades detta (det är man inte bortskämd med när det gäller ungdomar).

Dessutom att jag inte visste att detta problem var så stort och så svårt att komma ur.

Jag vill egentligen bara göra något eftersom jag blev bra bemött och tror att jag kanske kan göra en liten insats. Samtidigt förstår jag att det är ett oerhört komplicerat problem och att det inte går att lösa enbart med glada tillrop.

Jag förstår också att det verkar konstigt, men man kan ju vara konstig på ett bra sätt också!

Jo absolut kan det vara konstigt på ett bra sätt! :P
Det är ju inte många vuxna som inte har kompetensen som ens har ork att hjälpa..eller jag vet inte. Kanske är det ingen som vågar för de tror att vi ska gå sönder om de säger fel saker..men vi är människor vi med!

Jag tror du har rätt, många vågar inte ta kontakt med personer som det "är fel på". Man går hellre över på andra sidan gatan för att undvika dom.

Det brukar nog jag också göra ibland...