Ett evigt kämpande

Man läser ofta ordet kämpa i kommentarer. Kämpa på. Styrkekramar. Du är stark. Och så vidare.

Men hur gör man för att kämpa när man inte vill, när man inte kan, när man inte orkar?

Jag hade hoppats att när jag skrivit detta skulle få nån ingivelse från en högre makt. Att svaret helt enkelt skulle komma från någonstans i min hjärna. Men så lätt var det inte!

Vad menas med att kämpa? Kanske att inte ge upp? Att fortsätta med det man gör eller orka börja göra något som man inte har gjort innan. Det är väl att kämpa.

Att inte ge upp? Vad är det? Det handlar om hopp, tror jag. För att inte ge upp måste man hoppas och kanske tro att någonting kan bli bättre. Och det kan det väl alltid, men det gäller att se det. Att kunna se hopp någonstans borta vid slutet av något eller vid horisonten.

När man mår bra behöver man inte hopp. Då tror man att allt ordnar sig. När man mår dåligt behöver man hopp och jag tror inte att hoppet kommer från andra människor som peppar en, hoppet måste komma inifrån dig själv. När allt ser ut att vara hopplöst så gäller det att säga emot denna tanke. Kanske kan det ordna sig. Kanske blir det bättre. kanske kan jag klara det där som verkar så svårt och omöjligt.

Svårare är det inte att kämpa.
Kram

Edit: Jag menar givetvis inte att man ska låta bli att finnas där för andra. Bara att visa intresse är ju bra!

Kommentarer
Postat av: Mikaela

PRECIS!

vad gör man när man ständigt kämpar, lever inte livet, det ända man gör är att kämpar.

men om man inte orkar kämpa längre?

alla säger... du är stark, du orkar kämpa, när varje andetag gör ont, man lever på hoppet, att allt ska bli bättre, det blir ju inte det?

den frågan levde jag med i år, jag gör det fortfarande.

men jag har en helt underbar vän - som jag delar allt med, utan henne, skulle jag inte sitta här idag, det är bara så.

det är nästan så att jag skryter om henne, det är HON som är min framtid.

förrut, om jag skulle titta frammåt, allt var bara svar, som i en mörk svart tunnel.

jag kännde, NU SLÄPPER JAG ALLT.

egentligen vet jag inte varför jag inte gjorde det... eller jo det vet jag.

jag var beredd på att försvinna en dag, var så förberedd, men då träffade jag "den underbara vännen" hon räddate mitt liv, jag öppnade mig och berättade allt, det är därför jag sitter här idag.

och jag vill så gärna hjälpa dom andra, som har det svårt, men det finns inget sätt att göra det på, egentligen.

jag lever fortfarande på hoppet, men jag ser en ljus framtid!

jag har dåliga dagar, då jag gråter mig till söms, men...

jag tänker "livet går vidare" "den underbara vännen" finns, det är det som gör att jag lever!

2008-08-28 @ 17:15:48
URL: http://mikaaelaaa.blogg.se/
Postat av: Milla

Men det är ju det att jag har sagt till han men förstår ändå ingenting längre.

2008-08-28 @ 18:15:24
URL: http://doden.blogg.se/
Postat av: K

Jag vet att Nu ä nu och jag vet att det är jag som har satt mig i situationen och jag vet att det är jag som måste ta mig ur den. Men en liten stund måste jag få va ledsen, annars är jag snart tillbaka på ruta ett, där jag låtsas som ingenting och sitter där och låtsasler och snart faller det igen. Nej, jag är ledsen, arg och förvirrad och rädd. Men det betyder inte att jag ska fastna där. Jag kämpar varje sekund, vad det nu är?? Jag har inte gott o köpt en jättegodispåse, jag har inte brett 15 mackor idag. Jag hetsäter inte idag. Men jag har ätit min mat. Så nåt gör jag rätt i alla fall. Jag har försökt kolla upp när några ska på after work imorgon, jag ska jobba imorgon. Jag har inte grävt ner mig helt. (Nu menade jag inte att låta arg på dig, för det är jag inte, inte på dig, förlåt, det är bara bra att du påminner mig, jag är bara arg och besviken på annat).

2008-08-28 @ 18:17:34
URL: http://pavagigen.blogg.se/
Postat av: K

Och nä, hopp kommer nog inte ifrån någon annan (eller för egen del är jag säker på det, visst kan man luras en stund o tro det, men inte länge). Däremot så är det väl underbart om folk vill stötta o visa att de finns där och tror på en och tycker att man duger som man är, även om man inte lyckas, men då ska ju denna person finnas kvar när det blåser också, annars ä det ju ganska meningslöst. Andra personer kan ju hjälpa en att finna hopp, genom att man kanske kan se saker på andra sätt med deras hjälp, och få sig en tankeställare eller påminnelse då o då. Kramp i fingrarna..

2008-08-28 @ 18:38:03
URL: http://pavagigen.blogg.se/
Postat av: K

Eller glöm det att finnas kvar när det blåser. De kan man ju aldrig kräva av någon.

2008-08-28 @ 19:01:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback










RSS 2.0