Repriser i mitt liv
Bara för att ge eventuellt nytillkomna tittare en chans att förstå hur jag tänker har jag skapat en ny kategori som heter
Kanske i repris
Det betyder att om ni vill följa mig bakåt i tiden och se vilka dumheter jag skrivit så har jag gjort det lite lättare för er. Ni slipper nämligen läsa en massa meningslösa inlägg!
Svar: Jo men jag är rolig förstår du :)
Grymmaste bloggen i stan! ;)
Jo, jag vet, barn är grymt smarta (jag har jobbat på förskola i några år, främst 1-3 år, men lite 4-6, redan ett-åringar förstår så himla mycket mer än man tror, och kan dölja hur de mår eller inte, de är sjukt! Men barn är grymt smarta!) Ville bara påpeka att jag inte menade att mina föräldrar har gjort något fel! De har aldrig velat mig något illa och såklart inte gjort något som man kan säga leder till bulimi!! Och mamma har nog försökt klämma ur mig saker ibland, men envis var jag.. Och frisk, det blir jag! Jag tänker aldrig sätta mig i den situationen jag va i när de va som värst igen. Aldrig! Istället ska jag lära mig allt jag kan på vägen ur det! Just det att hitta något att ersätta det hela med är svårt, men jag hoppas nu att kbt ska ge mig verktygen att hantera alla känlslor. Däremot så får jag i mig den näring kroppen behöver nu (tror jag, men när jag får mod skall jag kolla det ordentligt hos läkare, idrotten i kombination med bulimin är väl inte allt för snällt mot kroppen), äter regelbundet och rätt så normala portioner! När de blir, så blir de för mycket. Svälten har jag slutat med! =)
Hoppas nu tandläkarn är snäll mot dig! Rädslor är till för att utmanas!
