Idag flyttar Emma till sin egen alldeles egen lägenhet på 28 kvadrat. Det är både fantastiskt och skrämmande när man inser att man ska bo själv och klara allting på egen hand. Men grattis Emma, du fixar det.

Igår när Emma och jag hade en av våra normala filosofiska konversationer kom jag på en sak.

Vi tycker det är himla jobbigt när tiden går sakta. Vad segt det är att vänta och vänta. Men har ni tänkt på att de bästa ögonblicken är när tiden står stilla :)

Kram

Edit
Har feber o frossa och ont i huvuvdet, så jag går och sover tills det känns bättre. Eller försöker.