Har funderat lite mer på det ämnet, med vad proffessionella pratare borde göra i frågor om sekretess.

För att kunna berätta om svåra och kanske livsavgörande saker för en annan människa krävs ett stort förtroende. Jag anser att det är vården och de anställda där som måste skapa detta förtroende. Jag antar av era svar att detta inte sker.

Först och främst bör dom väl upplysa om vad som gäller. Man bör ha rätt att veta vad som eventuellt kommer att föras vidare till föräldrar eller andra personer inom vården.

Om en person berättar om självmordstankar eller ännu värre planerar självmord kan det ju vara svårt att behålla den hemligheten. Men om man är psykolog är det väl ens yrke att utvärdera risken, är detta en person som verkligen kommer att begå självmord eller bara en person som har svårt att finna mening med livet?

Som det är nu tror jag det är lättare att tala om sina problem som anonym eller kanske skriva om dem i din blogg, men det leder ju inte alltid till att man får den hjälp man behöver. Det finns ju dessutom risken att man får fel hjälp eller att situationen förvärras.

Om du har samtal med kurator, psykolog eller liknande så fråga vad som gäller. Det är din rättighet att veta. Det är tryggare för dig att veta. Dessutom kanske du ger en signal att denna information bör ges till alla.

Det är inte heller så bra om du undviker att berätta saker för att du oroar dig för att någon ska få veta. Jag hoppas att de som är utbildade på detta ska kunna bättra sig och inte vända sig till andra med information om dig om de inte anser det vara absolut nödvändigt. Om detta sker tyder det på att deras utbildning inte är tillräcklig.

Ännu värre är det förstås om man inte söker hjälp alls på grund av att man inte tror man kan lita på den man ska prata med.

Jag tror att utbildningen är dålig faktiskt när det gäller just barn och ungdomar. All psykvård exempelvis går ju i stort sett ut på att ge barn samma behandling som vuxna och det förstår ju alla med sunt förnuft att det är skillnad.

Våga prata om detta, om inte vården kan skapa ett förtroende så får du hjälpa till. Fråga! Det är ju ditt liv och din hälsa det gäller. Du måste vara en del i din egen vård och våga vara det. De som försöker hjälpa dig vill säkert väl, men de behöver mer hjälp och en del av den hjälpen kan du bidra med.

Detta är bara mina tankar, jag kan ha fel om saker förstås, men det kommer ni säkert att berätta för mig!

kram