Du finns där inne...
Jag har själv upptäckt många saker sedan jag började blogga.
Många, främst tjejer tror jag att jag bestämt kan säga, har inrättat sitt liv efter vad omvärlden ska tycka. Är jag smal, snygg, tillräckligt attraktiv?
Först trodde jag att man gjorde detta för att killarna ska tycka om dom. Men det tror jag inte längre. Snarare verkar det vara för att det finns andra tjejer som "sätter press" och "snackar". Precis som om det vore en tävling? Eller så har man fått för dig att man måste vara smal och vacker för att vara nöjd med sitt liv.
Om man inte mår bra så kan tydligen "att ta kontroll över maten" vara ett sätt som man jämställer med att ta kontroll över sitt liv. Att bli bättre är samma som att bli smalare. Träna mer, äta mindre.
Detta leder i sin tur ibland till olika ätstörningar där man inte kommer ur det hela och där både kroppen och hjärnan påverkas. Kroppen blir svagare och hjärnspöket som säger fortsätt, fortsätt, blir starkare.
Detta är hur jag uppfattar ätstörningar.
Jag tror att de flesta som har dem innerst inne vill bli friska, men det är oerhört svårt att på egen hand ta sig ur sjukdomarnas grepp. Man måste försöka finna sitt eget jag, därinne bakom sjukdomens falska ansikten. Man måste finns sitt värde innan man orkar ta en kamp mot sjukdomen.
Orka med att leta efter dig själv! Du finns där inne.
Kram
PS.
sara: svarat till dig på en kommentar. har inte din mailadress
anonym: har gjort ett försök, men varför är du anonym?
å, låter bra! :) jobbar som pers. ass. själv?
haha, har faktiskt bara personer jag diggar på min lista. men ibland slår det lite slint. hämnd kallas det också. fult personlighetsdrag, men det finns där ändå. .)
Klokt sagt :) Du förstår väldigt bra hur det ligger till med ätstörningar trots att du inte upplevt det själv. Blir glad att du inte dömmer och sätter sjukdomen på en kant.
Mycket handlar om just kontroll, när mycket är i en enda tjorv så känns det oftast som om maten håller en lite i schack. Men det stämmer tyvärr bara delvis.
Härligt att tiden gjort dig visare och att du vill förstå. Det är en rik erfarenhet att kunna förstå från alla vinklar av livet. kram
Kloka ord, en än gång...
Ursäkta men just nu är jag bara fullkomligt under ytan. Får inte ur mig så mycket vettigt nu.
Det kommer en bättre kommentar såsmåningom hoppas jag. Förlåt.
hahaa! det var det elakaste jag hört på länge! uppiggande
Dina inlägg och kommentarer borde verkligen delas ut som obligatorisk litteratur under livskunskapsundervisning. Du slår verkligen huvudet på spiken så hårt ibland!
Tror att det kan finnas också en tredje dimension på det där med ätstörningar. På ett plan kan det tyckas vara killarnas åsikter som man anpassar sig till, på ett annat tjejernas, och deras konkurrens.
På ett tredje plan tror jag att det också är ens alldeles egna åsikter om sig själv.
För mig var det nog så iaf. Jag brydde mig inte så mycket om vad andra tyckte om min kropp, mer än att jag kände mig triggad av att folk kommenterade hur smal jag var. Inte heller jämförde jag mig med andra tjejer för att vara attraktiv/"bra" i deras ögon, eller killars. Det var väl mer så att mitt låga självvärde tvingade mig att hitta något sätt göra mig själv okej i mina egna ögon.
Och detta, i kombination med att hela samhället visar upp smalhet som något bra, gjorde att viktnedgåg blev ett hyfsat enkelt sätt att bevisa för mig själv att jag "var något". Att bara vara trodde jag ju inte räckte.
Så bisarrt att annars smarta tjejer väljer något så urbota korkat för att bevisa att de duger något till. Tur att hjärnan ändå slår tillbaka ibland, och klarar av att fördriva demonerna igen.
klokt sagt!
Varför ska det ta så lång tid för andra människor att fatta att deti nte handlar om bantning eller likande.
God Morgon!
God morgon ...Ha en bra dag
Du har så rätt, det är det som oftast triggar en att svälta eller banta.
Men det kan också ha med hormonerna att göra, de sa min behandlare. Men din uppfattning är nog mer korrekt!
bra skrivet ! /sofia
