För dem som mår dåligt är ofta ett av problemen att de inte tycker om sig själv. Då hjälper det naturligtvis inte bara att säga: tyck om dig själv, du är bra! Så enkelt är det inte.

Om man inte klarar av att tycka att man själv är bra, att man själv har ett värde, kan man kanske inte heller tycka att andra saker är bra. Allting faller.

Jag tror inte man kan ta till sig ens att andra tycker att man är bra. Man litar inte på att andra tycker om en om man inte tycker om sig själv.

Så var börjar man? Finns det någon väg uppåt?

Jag tror att det finns ett sätt. Vi kan hjälpa dom som mår dåligt, lite i taget.

Vi kan visa att vi bara finns där, att vi bryr oss om personens öde. Det kan skapa en känsla som personen saknar (eller har för lite av) i sin normala omgivning.

Även om det bara blir en liten skillnad, så kan det leda till att den som mår dåligt kan börja uppskatta något och bry sig tillbaka.

Jag vet inte om någon förstår hur jag menar, men fråga gärna annars.
Det är kärlek att bry sig. Och alla mår bra av kärlek.