Sanning eller konsekvens
Resultatet är ofta väldigt lätt att mäta. Ibland mäter vi framgången i vad andra tycker, exempelvis vi lagar mat som vi själva gillar men gästerna tycker inte om det. Ingen höjdare.
För det mesta är det emellertid vi själv som ser att något inte blev som vi hade tänkt det. Ska man ändå vara nöjd om man gjorde sitt bästa? Jag tycker det - men det är mycket svårare att tänka så. Framför allt är det nästan omöjligt att säga om man kunde gjort något ännu bättre.
Tänk om vi kan låta bli att grubbla över allt detta: Gjorde jag fel, kunde jag gjort på ett annat sätt. Varför blev det så här?
Jag vill tipsa om att se läget som det är och gör det bästa utav det. Man kan lära sig av sina misstag, men det finns ingen anledning att förebrå sig för dom. Utan misstag lär vi ju oss ingenting.
Ska vi vara glada att vi inte är felfria? Kanske - för vem skulle stå ut med oss då?
Kram
:)
Såg en kommentar du skrivit på en blogg: "Jag vet inte hur man ger upp - kan man det?"
De där orden slog rot i mig. På något sätt är det ett motto som passar mig perfekt just nu.
Jag antar att jag bara ville säga tack för att du överförde din tanke - till mitt huvud.
Hoppas jag kan se lika klart när jag "vuxit upp". Du lyckas alltid få en att tänka till en extra gång, tack för det. Kram
Detsamma! I efterskott. Eller för imorn. Eller både och. Välj själv! ;)
Förlåt Mats! :( Men jag typ.. du skriver så djupa inlägg och jag känner mig så dum när jag gång på gång skriver att jag inte riktigt fattar, eller jag fattar men på mitt eget sätt och det blir så svårt att förklara liksom. Men du har fått en überfin design och jag ska börja kommentera dina inlägg. Men då får du stå ut med skumma kommentarer. ;] Kram! ^^
Jag förstår hur du menar.
Grejen är att egentligen vill jag inte svälta.
Men allt detta tvång och skit som säger "börja svält".
Helst utav allt skulle jag bara vilja vara osynlig liksom :/
