Tankar om frihet
Äs kan ju vara många olika saker men några gemensam nämnare för de flesta tror jag är: Man vill inte gå upp i vikt. Man gillar inte sin kropp. Man är (tycker man) fet. Man har ett krångligt förhållande till mat.
Oavsett om man får behandling eller inte så är det inte så lätt att man har två val: Sjuk eller frisk? Äta 6 mål mat om dagen eller inte. Gå upp till sin målvikt eller inte? Gå till höger eller vänster?
Den ena vägen är ju stängd av de egna tankarna. Allt som innebär ökad vikt, större kropp och mer mat är ju tvärt emot vad en del av dig vill. Hur ska man kunna välja något som är tvärt emot vad man vill?
Det är svårt eller omöjligt.
Men om vi ser på det från en annan synvinkel. Om ett antal år. När du har blivit frisk. Vad har hänt då?
Jag tror att då har du gett upp. Du har gett upp kontrollen. Du har gett upp att försöka få den kropp du ville ha. Du har gett upp att ligga på en viss vikt. Du har gett upp att bara äta tillåtna maträtter.
Du har helt enkelt bara gett upp.
Men samtidigt som du gav upp så förlorade du det enda säkra du hade i ditt liv. Din bäste vän och din värste fiende i ett. Allt som du kämpat för dog. Du dog nästan också.
En period av sorg. Saknad av allt som tillhör åtstörningen. Tomhet. Ånger. Ångest. Förnekande. Acceptans. Och så småningom hopp och insikt om att livet går vidare även utan en ätstörning.
Hur tar man sig från A till B? Här är det varken geografi eller matematik det handlar om. Det är snarare att döda eller dödas. Stå eller falla.
Är du färdig med din äs? Är du beredd att ge upp? Att gå från sjukdom till sorg. Att bli fri?
Kram
Fängslande läsning. Du berör. Men om du visste vad jag funderat kring varför en man i din unga (:)) ålder har kommit att intressera sig för just äs - problematiken..Men jag tror att jag vet nu. Det är nog ingen slump att jag har kommit in på Sveriges, i särklass bästa klinik avseende äs. Och mannen som startade denna äs klinik för 20 år sedan har jag fått förmånen att ha som psykoterapeut. Det slår mig inte sällan hur lika ni två tänker och ser på saker ocg ting. Lite skrämamnde.
Och huruvida jag befinner mig i "sjukdomen kontra sorgen" du skriver om, kan jag GLATT (paradoxalt nog - jag vet) säga att jag är i det sistnämnda. Sorgen.
Jag antar då vidare att jag oxå "gett upp" utifrån din synvinkel och ditt sätt att se på saken..
Kram.J
Jag kan ju säga så här.. Idag är jag heeeelt slut.
Tack o hej, ha en bra kväll!
Tyvärr så är jag ju allergisk mot katter, så jag kan ju bara önska mig...Och gosa med alla jag träffar ute, för det klarar jag, skulle bara inte kunna ha nån hemma dygnet runt.
Visst är det kontrollen man måste släppa! Det som är svårt tycker jag är att när man har släppt kontrollen ett tag, det är då man hittar styrkan att ta tillbaka den. Har man då inte hittat något annat så är det rätt lätt att hamna på samma ställe igen...
Väldigt bra skrivet måste jag säga!
Jag förstår faktiskt inte vad du får allt ifrån, men du får till det på något sätt. Äsch nu blev det krångligt :P
hur vågar man börja fylla livet med någonting annat?
väldigt bra inlägg =)
och ja, jag måste ändra något... men det är som att spela memory.... vilket kort ska jag vända på? tänk om det är fel kort?
Bra skrivet Mats! Det var ett tag sedan jag var inne och läste på din blogg. Det är ju så att man måste ge upp, ge upp en trygghet man har byggt upp, en kontroll som känns stark. Men när man ger upp den, ger man upp mycket av det ens vardag kretsar kring. Och det är bra, det är bra att våga släppa saker och gå vidare, men svårt är det. Väldigt svårt. Och om man inte inser att man är sjuk, hur kan man då släppa det? :S KRAMAR!
