Long time not dead

Ju längre man väntar med något desto svårare blir det. Jag har ju inte bloggat på evigheters evigheter. Jag vet inte riktigt varför jag tappat stinget, men jag antar att varje sak har sin tid. Just nu är det annat som jag hellre vill göra och som är viktigare.

Ändå finns jag här, jag läser lite bloggar då och då och håller koll på vad som händer (lite i alla fall). I helgen hade Lena och jag fixat "öppet hus" på vår träningsanläggning för hästarna och det var kul, fast mycket jobb och dåligt väder. Men det kom en del människor i alla fall och de tyckte nog det var trevligt. Freja på ponnyn Pingo på bilden tyckte i alla fall det var kul!



Idag har jag tagit mig upp till Örebro via arbete i Göteborg och i morgon åker jag vidare till Stockholm för att kolla på trav på Solvalla och träffa min yngste pojke Martin som bor där. Och sen hem igen på torsdag!

Hoppas solen skiner på er! kram.

Alltid lika trevligt när du tittar in. :)



sv: jadå det ska jag göra.

Klart det är viktigare att leva livet än att blogga!Det ska ju inte bli något tvång utan något man gör när man känner för det :)

Det var ingen som mig muta

jag kunde bara inte sluta :)

Hej du

Jag har samma känsla att just nu så prioterar jag inte bloggningen...vet inte heller varför men jag tippar på att tiden inte räcker...må så gott

:)

Tack Mats! Oj, vad jag saknar dina inlägg. Men självklart gör du just det som du mår bra av i stunden. Bloggen finns ju alltid kvar! Och vi med!

like your blogg, vore kul om du uppdaterade oftare! :D

sv: det är oerhört svårt.men jag har stängt ut dom som ville hjälpa. o jag tror att jag kan klara det själv, om jag bara bestämmer mej. men det gör så jävla ont, o samtidigt är det så mkt lättare att fortsätta fly ist för att ta tag i det. men det håller ju inte, lix förr eller senare kraschar man. fast iofs tror jag inte att jag kommer leva så länge. frågan är om det är värt det, att försöka lösa allt med all smärta, eller om jag ska fortsätta fly och dö ung? jag vill inte bli ngn bitter gammal kärring.

sv: det är oerhört svårt.men jag har stängt ut dom som ville hjälpa. o jag tror att jag kan klara det själv, om jag bara bestämmer mej. men det gör så jävla ont, o samtidigt är det så mkt lättare att fortsätta fly ist för att ta tag i det. men det håller ju inte, lix förr eller senare kraschar man. fast iofs tror jag inte att jag kommer leva så länge. frågan är om det är värt det, att försöka lösa allt med all smärta, eller om jag ska fortsätta fly och dö ung? jag vill inte bli ngn bitter gammal kärring.

Gulleponny! Och ryttaren var inte sämre, hihi.