Alla vill vi ha det nu. Sol idag kanske regn i morgon. Vi vet att efter fylla kommer baksmälla, att vi blir fattiga i morgon om vi gör av med alla pengarna idag, att vi alltid får se medaljens baksida. Men vi gör det ändå.

Vi klättrar uppför berget för att nå toppen. Att bli som dom. De som är beundrade, har makten. Pengarna och lyckan. Inte funderar vi på vad vi ska göra när vi kommer dit. Det verkar dumt.

Varför gör vi det? Kanske är det vår natur eller så tror vi verkligen att vi själva kan bli bättre om andra tycker att vi är bättre? Är det inte så att vi i stället blir sämre om vi ska se ner på andra? Fast det måste man kanske inte.

I naturen är det ensamt och blåsigt på toppen. Så är det även för dem som hamnat där. Även den medaljen har en baksida. Men det bryr vi oss inte om - vi vill uppleva det. Om och om igen.

Kram