Det var länge sen jag skrev om kärlek. Tänkte påminna om den. Det är svårt att veta vad som är kärlek och vad som bara känns som kärlek. Ibland längtar vi efter den så mycket att vi tror vi hittat den så fort den bara visar ett litet tecken.

Vi söker ju alltid bekräftelse. Vill alltid att någon ska uppskatta oss och kanske älska oss. Vi vill kanske höra någon säga 'jag älskar dig'.

Men orden 'jag älskar dig' betyder inget. Egentligen.

För det är med handlingar som kärleken kan existrera. Säg inte att du älskar någon - visa det i stället.
Kram

Jag råkade lyssna på sommarprogrammet i P1 med Kajsa Bergqvist. Hon berättade något från sin resa till Malavi som FN-ambassadör. Malavi är ett av världens fattigaste länder med 1 miljon föräldrarlösa barn.

Bland annat träffade hon ett par som båda var HIV-smittade men hade fått ett barn som inte var smittat. Kajsa undrade hur de såg på framtiden (med tanke på barnet).

Vi mår bra idag och har mat så det räcker för idag, blev svaret.

Framtiden, den vi oroar oss så mycket för. Den finns inte i deras värld...

Kram

Jag glömde nämna en rolig sak. I veckan fick jag ett mail och en förfrågan om en intervju i en tidning som ges ut av de en organisation för ätstörda. Jag är tydligen lite unik eller något som bryr mig om deras problem. Alla vill veta varför!

Jag tror det var när min mamma dog och min syster blev sjuk i cancer. Jag har alltid jobbat som en galning och prioriterat bara det som känts viktigt för mig själv. Inte tagit mig tid att göra något för andra. Jag tror det är den tanken som slog mig - att göra mer för andra, att det är viktigt för att må bra själv.

Kram

Jag har inte glömt bloggen. Men jag har haft en del andra projekt som tagit upp min tid. Nu har jag inte heller så många läsare kvar, men det är ju sommar nu - jag får skärpa mig när det blir sämre väder :)

Ni kan få en titt på mitt projekt - och var gärna med där! Finns till och med tävling - haha det trodde jag aldrig att jag skulle skriva - men i alla fall!

http://www.ettbattresverige.nu

Kramar till alla!

Nu är det vetenskapligt bevisat att man inte kan behandla ungdomar som "vanligt folk".

Ni vet ju att tonåringar och ungdomar är benägna att hitta på dumheter eller ta lite större risker. Prova droger, köra fort med pappas bil eller leva farligt i största allmänhet. Nu är det vetenskapligt bevisat också. Genom magnetröntgen av hjärnorna har man jämfört 10-åringar med 19-åringar och äldre.

Det visade sig att 19-åringarna reagerar mer för belöningar, kickar och eftersträvar det mer än vad man gör i andra åldrar.

Nästa undersökning gjorde man på råttor. Äldre och yngre råttor i olika grupper fick kokain på en speciell plats. De äldre kom tillbaka några gånger för att kolla om det fanns mer. Dom unga råttorna kom tillbaka betydligt fler gånger och har således bättre minne för var belöningarna finns...

Vad säger då detta?
Jo att man faktiskt inte kan behandla ungdomar med drogproblem på samma sätt som vuxna. Det krävs kanske en längre behandling eller att man hittar andra belöningar för att ersätta drogerna.

Så räkna med att dom unga rättorna nu har fått betydligt mer ost än dom äldre :)
Kram

Haha nu är det noll sociala Mats som skriver. Skattemyndigheten har gett mig en hel hop med nya frågor och en deadline som är nu... eller väldigt snart.

Så glöm att jag är här. Eller ja.. ni är kanske inte här heller?

Jag hade lust att slappa lite så jag satte mig på soffan (eller kanske jag låg ner) och så började den filmen. Usch - jag gillar verkligen inte skräckfilmer haha.

Så jag såg inte klart den.

Jag kan inte ta "vanlig" semester, typ X veckor borta från jobbet. Det fungerar inte i mitt jobb. Men däremot så kan jag varva ner och bara göra det nödvändigaste och göra det lite när jag vill. Kanske när det regnar haha.

I början av juli, från den 5e eller nåt, ska jag i alla fall jobba mindre. Ha mina egen variant av semester. Så om någon av er - dom trogna bloggläsarna som finns kvar - kommer till Skåne så hör av er. Här finns ju Köpenhamn och Falsterbo Horse Show och säkert en massa annat roligt. Så kom hit bara! Och hör av er.

Den här veckan har skatteverket varit vänliga nog att ge mig en massa extraarbete och jag kan bara säga en sak. Dom är elaka och inte särskilt bra på det dom sysslar med heller. En dålig kombination som ger mig en massa extra jobb.
Men annars är allt bra och jag försöker läsa era bloggar när jag hinner.

Kram och kom nu igen: Klimatförbättringar pleaze!

Det är ju det, men jag är tvungen att jobba för att inte halka efter. Midsommarafton var trevlig med både sill och snaps, jordgubbar och allt som hör till. Vi spelade roliga spel och dom flesta blve lite berusade - precis som det ska vara.

Nu måste jag fortsätta. Ha en bra dag på er! Kram

Tänkte i alla fall önska alla en glad midsommar - även om jag vet att inte alla får det. Men det är en sån dag när man ska försöka glömma alla problem och ha trevligt - så gör det. Ha det!

Vi har blivit bjudna till ett par som bor i London haha. Fast dom har en sommarstuga i Halland så det är dit vi ska. Och det är ju inte dåligt - bara att slippa sitta hemma.

Nu är det bara vädret som ska fixas också.
Kram

Kärlek för er är kanske inte samma sak som kärlek för mig. Inte så konstigt kanske - det beror ju mycket på ålder och vad man har upplevt hur man tänker om kärlek. Har man inte ens upplevt den, hur ska man då veta?

Ibland säger man kärlek och menar ingenting. Ibland menar man passion, förälskelse eller att man vill ha någon att älska - kanske man känner att livet saknar mening utan kärlek? Kanske.

Kärlek är när två (eller kanske fler) personer betyder mycket för varandra. Kärlek är att ge. Och givetvis även att kunna ta emot.
Kärlek är känslor men ännu mer dina handlingar.

Visa din kärlek.
Kram

Nu har jag varit lite dålig på att blogga igen, men det är inte för att jag inte vill eller inte har lust. Bara att jag haft så mycket annat att göra.

Men jag vill i alla fall berätta att jag mår rätt så bra, fast jag önskade att en viss person mådde bättre. Men jag kan inte göra så mycket.
Kram o trevlig helg.

Läste i Magda's blogg om hennes tankar om att man ofta ser saker i svart eller vitt. Bra eller dåligt. Gott eller ont. Jag tror att det är något man lär sig efterhand som man blir äldre (klokare?) att inte göra det. Det finns ju många fel man kan göra. Kanske fördomar, förutfattade åsikter. Förhastade slutsatser.

Om en person visar intresse för oss utgår vi ifrån att den personen är trevlig medan motsatsen kanske gäller för en annan som sitter i ett hörn och inte säger nåt och kanske inte ens tittar upp när vi går förbi. Men så är det ju antagligen inte. Eller kort sagt, man vet inte vad som är bra eller dåligt förrän man provat det eller lärt sig det.

Svårast är väl att inte tycka något är dåligt som verkar dåligt. Men ibland måste man ge sig själv en möjlighet att ändra uppfattning.

Så från början är allt grått? Eller vinrött.
Kram

Idag är det Fanny som insprirerat mig att skriva. Jag vet inte vad ni kan om hästar? Antagligen en del. Hästarna har ju ögonen på sidan och det gör att dom kan se både framåt och bakåt. Inte så dumt kanske. Fast ni har nog sett också att när man vill att dom ska göra bra ifrån sig och fokusera på att springa eller trava så har dom ofta skygglappar - då kan dom bara se framåt och behöver inte tänka på vad som är bakom och vid sidorna.

Jag tror att vi människor också behöver skygglappar.

I stället för att se framåt - som vi borde göra - går vi och funderar på allt som ligger bakom oss. Varför gjorde vi så och tänk om vi hade gjort si i stället. Så vågar jag inte göra, tänk om det blir som när jag gjorde si. Tänk om det kunde vara som då och inte som nu. Varför är det så svårt?

Vårt tidigare liv blir som en enda stor bromskloss.

Så iväg till närmaste hästshop, inhandla skygglappar och se framåt i era liv.
Kram

Idag får jag äntligen jobba hemma. Efter alla andra dagars bilresande hitan o ditan för att besöka mina i och för sig snälla, trevliga och betalande kunder är det skönt att få sitta hemma och jobba. Man kan liksom lättare varva med lite pauser då. Detta är ju en typisk paus.

Dessutom är jag ensam hemma hela dagen så ingen kan kolla om jag ligger och snarkar i hammocken i stället för att tjäna pengar haha
Kram

Jag ska berätta om när jag var chef. Jag har ju varit det haha. I mina företag inom grossistbranschen i snittbommor så hade jag som mest 45 anställda utspridda lite överallt i landet. Hur bär man sig åt för att ha kontroll på allting när man är chef? Hur vet man att alla småsaker fungerar?

Svaret är att man kan inte det själv. Man får lära sig att ta hjälp av andra, delegera arbetet som det heter, och dessutom får man låta bli att bry sig om alla detaljer. Annars kommer man aldrig vidare. Man måste se helheten.

Här tror jag att man kan dra paralleller till sitt eget liv. Det är inte detaljerna som avgör om det går bra utan helheten. Om man hänger upp sig på detaljer så missar man så mycket annat som är viktigare.
Kram

Sunt förnuft, vad är det? Är det visdom, klokhet eller realism? Förståndighet? Eller bara nåt som vuxna har? Och när får man det i så fall?

Ordet förnuft är ju ett roligt ord. Vad är motsatsen? Man säger ibland att man tar sitt förnuft till fånga. Det betyder väl ungefär att man hindrar sig själv från att göra något dumt. Det förutsätter då att man kan analysera och värdera konsekvenserna av det man gör - eller tänker göra. Ofta går det med automatik.

Förnuftet säger många saker som är rätt självklara. Klappa inte ett lejon. Gå inte över gatan utan att kolla om det kommer bilar, osv. Vi undviker saker för att vi är förståndiga inte för att vi är rädda.

Ibland är det svårare saker. Det räcker kanske inte alltid med förnuft för att komma ur ett beroende. För att sluta röka. Jag vet att det är fel därför att förnuftet säger det, men det räcker inte med bara förnuft. Det behövs vilja eller motivation också.

Sunt förnuft borde ju därför vara att man på ett hälsosamt sätt låter bli att vara oförnuftig, Ordet sunt behöver ju inte förklaras, det betyder ju i detta sammanhang att det förnuftiga man gör är bra för kroppen eller själen.

Jag blev inspirerad av Linnea's blogg idag. Att verkligen tänka igenom saker och analysera för och emot ger en bra grund för att använda sitt sunda förnuft. Enkelt uttryckt säger Linnea att det inte finns något som ger henne samma kick som att svälta och ha kontroll över maten, men hon inser att förr eller senare måste hon ändå ge upp detta beroende om hon vill få ett normalt liv.

Det är sunt förnuft.

Varför är det svårt att skiljas från saker. Eller annat. Hur kan det vara svårt att vara utan något bara för att man har haft det? Man vänjer sig fort vid något som är bra, men det tar längre tid att acceptera att det försvinner.

Tänk om det hade varit enklare - eller om man aldrig haft det. Eller vill man det? Kanske är ändå minnet av något bättre inget?

Skulle du hellre vara utan minnet av det du förlorat?
Kram

För trettio år sedan köpte jag min första PC, den hette ABC800 av fabrikatet Luxor. Den hade 64kb i RAM-minne.
Vet inte ens om det fanns hårddisk haha men det roliga är att en dator på den tiden var tom och innehållslös.

Om man ville ha några program i datorn fick man göra dom själv! Det var bara en svart skärm annars.

På den tiden hade jag precis startat eget som Blomstergrossisten och då var det ju roligt att göra egna program för att hålla reda på vad som såldes och skriva fakturor o sånt. Så det vara bara att lära sig.

Men tänk själv 64kb att jobba med. Det är som 1-2 procent av en mp3-låt! Men ändå ganska mycket i text räknat.
Och det kunde ändå bli rätt avancerade program.

Ha en myshelg i värmen.
Kram