Vardagen är ibland en helgdag. Livet består ju av mest vardagar och inte så mycket fest, roligheter, semester och sånt.
Jag tror meningen med livet är att finna lycka i vardagen. Ta vara på dom små sakerna.

Kram

I Örebro har jag varit på bridgefestival tillsammans med en 4-5000 andra kortspelsfanatiker. Jag vet att många inte vet vad bridge är så här kommer en kort sammanfattning.

Man spelar fyra vid varje bord, fast man spelar i par (sitter mitt emot varandra). En giv består av att alla bjuder en eller flera gånger tills ingen vill bjuda mer. Högsta budet vinner då spelföringen och sedan gäller det att klara hem det man har bjudit för att få poäng.

I tävlingar är det många bord där alla spelar samma giv. Därför har man kortläggningsmaskiner som duplicerar korten.
Anna arbetade som kortläggare och lyckades tjäna ihop över 3000 kronor på 5 dagar så hon var helt nöjd!

Här en bild på Håkan som håller i "brickorna", en sorts plastfodral med givarna i fyra fack - ett till varje spelare.



I Örebro bor man på hotell eller på campingen som är jättestor. Spelet är på Conventum:



Denna bild är från första dagen men sedan var lokalen fullproppad för det mesta från morgon till kväll trots att Örebro hade 32 grader varmt under veckan.

En av dom roliga sakerna i år var jubileumsfesten på tisdagen med 1100 deltagare. Man hade engagerat artister från Örebro att uppträda.

Bland annat uppträdde Peter Flack (Hjalmar) och drog en förfärlig massa historier. Jag kommer ihåg en lite sådär till hälften och den är dålig haha.

Tre gubbar satt och pratade om sina respektive. Min fru är korkad säger den förste. Hon köpte 4 brödrostar bara för att det var rea på dom. Äh, sa den andre, min fru köpte en Mercedes och hon har inte ens körkort.
Det där var väl inget sa den tredje. Min fru packade ner kondomer till charterresan och hon har inte ens någon snopp!

Med lite feststämning och ett par glas vin skrattar man ju åt det mesta.



En annan artist som var där var Martin Stenberg.



Det var mycket populärt och lite genant för bridgeförbundet, för när Martin sen kom till sitt hotell hade han inget rum...
Så småningom löste det sig för det var bokat i namnet "Stenbeck"...

Det är mest äldre människor som spelar bridge men det finns ungdomar också. Reglerna för bridge är rätt svåra och det är väl därför många unga inte börjar med det - men det är lite tråkigt för det är ett väldigt socialt och trevligt spel.

Juniorlandslaget fick alla intäkter från returflaskor. Dom körde hårt i sin reklamkampanj:



Nu vet ni i alla fall lite mer om min semester. Mina resultat på bridgen var lite sämre än dom brukar vara, som bäst en femteplats - men nästa år ska jag vinna!

Kram

Har kommit hem efter min semester. Vill bara säga det!

Kramar

Nu är jag och Anna i Örebro på hotell och jag har lyckats få tag i internet i 24 timmar utan att behöva betala mer än för 8 eftersom dom gjorde fel.

Men det var lite jobbigt med bilresan och värmen. Men nu på kvällen är det ju skööönt!
Kram

Nu ska jag faktiskt ha semester en hel vecka. Jag ska åke till Örebro och spela bridge med min kompis Björn. Så jag kommer förmodligen inte att blogga så mycket - men man vet ju aldrig!

Må bra - det förtjänar ni.
Kram

Ibland skulle jag vilja skriva långa klagovisor. När saker inte blir som jag vill. När allt går emot mig. När jag inte ens kan vara till hjälp för någon. När allt är svart. När jag saknar någon.

Men jag klarar det inte. Det finns alltid något som säger att jag måste tro att det ordnar sig. Att allt blir bra.
Fast ibland skulle jag nästan hellre vilja vara pessimist. Fast nej - jag vet inte. Det blir väl inte bättre för det.

Jag fick den kommentaren häromdagen och det är faktiskt sant. För inte så många år sedan trodde man inom läkarvetenskapen att kropp och själ var två helt skilda delar av människan, men nu vet man bättre. Sanningen är att en optimist lever 7,5 år längre än en pessimist!

Och jag tror ni alla känner det, visst blir man mer sjuk om man tänker negativa tankar och tvärtom. Våra tankar påverkar vår fysiska hälsa och skratt har samma verkan som morfin - fast i lite lägre grad.

Varför kan man då inte tänka bara positiva tankar? Antagligen för att man envisas med att jämföra sin tillvaro med hur man vill att den ska vara. Varför händer detta mig? Och så vidare. Är detta meningen med livet?

Dalai Lama säger att meningen med livet är att vi ska söka lyckan. Men han säger inte att måste finns en obeskrivlig lycka varje dag utan vad som menas är att vi ska söka känslan att acceptera och vara nöjda med vår tillvaro.

Vi är alla bekräftelsenarkomaner. Därför är vi inte så lyckliga. Lyckan är faktiskt lättare att uppnå om vi hjälper andra människor att finna den än genom att söka den själv. Tänk på det.
Kram

Jag hade nästan glömt hur roligt det är att få så många kommentarer. Man borde fylla år oftare! Det är roligt att se några nya namn, men ni ska veta att jag inte har mer än sådär en 20-25 besökare per dag och då har ju dom flesta ju skrivit något! Jag hade fler besökare ett tag - men jag slarvade bort dom haha!

Tack och jo jag har haft en bra födelsedag (helg) även om man inte firar något särskilt våldsamt i min ålder. Vi var på min favoritrestaurang men så hade dom bytt ägare och servicen var skitdålig. Well, shit happens! Maten var okej i alla fall.
kram

Min födelsedag idag. 58 år. För ungefär 25 år sedan umgicks jag och min familj mycket med en annan familj och då kom vi på att Agneta var exakt lika gammal som jag, född på samma dag den 19 juli 1950 och på samma BB i Lund. Våra mammor har antagligen känt varandra! Hur ovanligt är det haha!

Jag ska fira min födelsedag genom att Lena o jag går ut och äter med mina barn, Martin och Henrik, samt Henriks Camilla. Och när det gäller presenter så kan jag avslöja att det vill man inte precis ha när man fyller så mycket!
Ha en bra dag ni med!
Kram

Som alla vet är jag där mystiske mannen som av någon konstig anledning bryr mig om personer som jag inte ens känner. Elaka tungor säger att det är mest småflickor och det är det väl av den anledningen att många unga tjejer mår väldigt dåligt i dagens samhälle. Så jag får väl erkänna då att jag är intresserad av tjejer :)

Jag vill tacka Cookie för att jag fick låna hennes bild av en rysk såpbubbla! Jo det är det! Cookie (Carita) har varit på semester i S:t Petersburg, antagligen för att hennes mamma kommer från Ryssland.

Häromdagen fick Cookie ett efterlängtat besked från ätstörningsenheten i Stockholm. Hon blev friskförklarad från sin anorexia. Äntligen, efter en tuff kamp mot sjukdomen fick hon ett kvitto på att hon var fri ifrån den. Hon behöver inte längre vara "den där tjejen med ätstörningar".

Anledningen till att jag också är stolt är att Cookie och jag, alltsedan vi träffades genom bloggen i början av året, har utvecklat ett kompisskap. För en farbror i min ålder är det stort att få vara kompis med en 13-årig tjej. Och jag vet att under den tiden hon var som mest ensam med sin sjukdom att jag på något kunde medverka att ge henne det mod och styrka som krävs för att bestämma sig för att hoppa av den berg-och-dalbana som anorexian är.

Cookie har inte bara blivit frisk, hon har också börjat leva som en tjej i hennes ålder förtjänar, med massor av kompisar och naturligtvis snart ännu fler killar, pojkvänner och sånt. Jag vill inte säga att hon blivit normal igen för hon är inte det. Hon är unikt bra!

Och hon är MIN kompis!

Vad är det som gör att livet är så svårt att leva. Tills man upptäcker att det inte är det. Någon gång i människan historia tog vi ett kliv ifrån djur till människa. Det visade sig antagligen att dom människor som hade förmågan att planera framåt bättre kunde överleva än de människor som liksom djuren tog dagen som den kom.

Men nu har vi liksom gått lite för långt. Vi inte bara planerar utan vi skräms av våra tankar om framtiden och är rädda för den. Rädda för att vi inte ska kunna leva upp till våra krav, drömmar, ideal. Rädda för vad andra ska tänka och säga om oss. Rädda för allt.

Jag vet inte hur vi ska undvika att tänka framåt - det går ju inte. Men på något sätt måste man hitta ett sätt att ta dagen som den kommer och inte ta ut dåliga saker i förtid. Det är svårt. Är man dessutom deprimerad och sätter allt det som är negativt framför det positiva ser man kanske inte ens bra saker för att dom dåliga skymmer utsikten.

Det finns ingen medicin som botar detta. Det är bara vi själva som kan - fastän vi kanske behöver hjälp - ändra på det som är fel. Jag vet inte hur man gör - men antagligen måste man säga emot när hjärnan vill få en att tro att allt är dåligt och inget är bra. Leta efter ljuset, sluta ställa krav på sig själv och på livet.

Lyckan kommer lyckan går. Var nöjd om det inte är värre än så.
Kram

Nu har jag varit ensamt hemma i snart två veckor. Första veckan var det bara skönt, men nu känner jag att jag snart kan stå ut med att Lena kommer tillbaka. Lagom eftersom hor gör det på lördag!

Har suttit för mycket vid datorn under dom här veckorna. Arbete och avkoppling - allt är vid datorn nu för tiden. Kanske kan man skylla på vädret men egentligen är det ju ens eget fel. Gör nåt då!
Okej, okej - jag ska!

Fast inte nu.
Kram

Jag pillar lite här och om det ser konstigt ut så får ni blunda eller nåt.
Kram

Hörde på radion idag att bönder är mer intelligenta än industriarbetare. Man tycker kanske att böndernas jobb är enkelt men förklaringen ligger i att omväxling håller hjärnan i trim. Så alla ni (vi) som sitter vid datorn för jämnan, räkna med att hjärnan så småningom stänger ner dom delarna som inte används.

Ja det var kanske lite förenklat, men är ni intresserade så får ni lyssna på dagens sommarprogram i P1.

Nu ska jag snart ändra min design här. Hjärnan får vänta...
kram

Först ett ord om politik. När Olof Palme talade i Almedalen så var alla tysta och lyssnade. Andäktigt till och med. I dagens politik är det många som talar, men ingen som lyssnar. Tyvärr.

Idag har jag blivit intervjuad hihi. Audrey har ringt från "de ätstördas organisation" och ska skriva om ämnet "Styrka" i nästa nummer av medlemstidningen 'Insikt'. Finns visst inte så medlemmar, men det borde kanske finnas fler. I alla fall så har jag sagt vad jag tycker. Nej haha jag avslöjar inget!

Pialotta tycker att jag kanske borde söka in på nån proffsutbildning så jag kan hjälpa folk på riktigt! Jag är för gammal och dessutom måste jag erkänna att jag tror det behöver finnas någon som ser på vården utifrån. Även om jag inte kan hjälpa någon på ett proffessionellt sätt så kan jag visa att jag bryr mig. Dessutom tror jag att det behövs vuxna som vill försöka förstå och respektera ungdomar utan att vara tvungna till det.

Ibland önskar jag att fler gjorde det. Exempelvis alla de föräldrar som tror att deras barn är "änglar" som man alltid kan lita på. Och alla de som inte kan ta diskussionerna med sina tonårsbarn eftersom de känner sig verbalt underlägsna och inte "orkar"... Ja, det var bara några exempel.

Kram o ha en fin söndagskväll

Edit: Jag menade inte för gammal som i åldern snart 58 utan mer för gammal som i bekväm och att jag trivs för bra med det jag gör nu.

Några tycker att jag i mitt senaste inlägg förenklar problemet för mycket, tror jag.

Det går ju inte att helt plötsligt bara börja tro att man duger när man kanske under en väldigt lång tid har intalat sig själv att man inte gör det. Det går inte bara att "stoppa bandet".

Jag förstår att det känns så. Så kan man ju inte göra. Inte kan man förändras så?

Men tänk efter. Jag påstod att dom tankarna det gäller här är dina egna, de signaler som du sänder ut till dig själv är antagligen baserade på saker som du upplevt, saker som andra har sagt om dig och sånt som du själv har bestämt dig för att: Så är det nog.

Jo. Det går att stoppa bandet. Och jag kan berätta när du kommer att göra det. Exakt när.

Du kommer att göra det när du är så trött på att vara dålig, misslyckad, värdelös att du inte orkar vara det längre. Då kommer du att "ge upp" att försöka vara den person du tror andra vill att du ska vara.

Då kommer du att resignera och vara som du är och strunta i vad både du själv och andra tycker om det.
Det är ingen gissning eller teori. Det är bara så.

Varför bär vi alltid med oss allt ont som hänt oss. Allt dåligt som andra sagt oss. Alla oförrätter vi drabbats av och alla misslyckanden vi nånsin haft? Varför gör världen så mot dig?

Jag tror inte det.

Jag tror det är vi själva, kanske du också, som gör det. När vi inte förmår att genast slå bort något dåligt så tar det en plats i vårt medvetande.

När vi vaknar på morgonen så börjar vår inre röst snabbspola allt vad hjärnan säger om oss. Du kan inget, orkar inget, kan aldrig avsluta något du påbörjar, duger inte som vän till någon annan. Du är helt enkelt värdelös...

Vi behöver inte ens höra den rösten, för vi vet vad den säger.

Jag har sagt detta innan, men det förtjänar att upprepas varje dag: Du kan stoppa det bandet när du vill. Du behöver inte känna så här en enda dag till. Inte en sekund längre.

Bara du bestämmer dig för att du duger som du är

Jag är bara en vanlig person. En människa som gör fel och misstag, som skattar ofta och gråter ibland, som behöver kärlek och omtanke, som oroar mig för framtiden, som ofta är ensam och ibland inte passar in. Som inte är perfekt på något sätt.

Och som undrar vad det är för typer som läser min blogg utan att kommentera...

Jag har varit ensam hemma i en vecka nu eftersom Lena är i Roslagen och arbetar och Anna, som ska gå på gymnasiet i Göteborg till hösten, nu flyttat till sin pappa i Lindome. Jag är ensam med katterna!

Det är skönt på många sätt att ha hela huset för sig själv. Äta när man vill och vad man vill, själv få bestämma över TV'n och sånt. Just nu har jag varit i Vellinge och hyrt 3 filmer som jag ska se i helgen (tack för tipset Emma).

Och naturligtvis, jag kan jobba så mycket jag vill haha. Jag vet att jag är en arbetsnarkoman, men det beror på att mitt arbete faktiskt är min hobby - så roligt är det!

Och nu önskar jag er en trevlig helg. Denna bild fötjänar en repris tycker jag!

Ska bara spöka lite. Det är underbart att ni finns!

Jo, jag menar dig!