I morgon ska jag både gå i kyrkan och vara kulturell. Anna och jag ska på en konsert i Johanneskyrkan i Malmö och lyssna på bland annat Maia Hirasawa.

Jag måste erkänna att det är Annas idé... men jag hänger med förstås. Lite kultur skadar ju aldrig.

Mest för att det är lördag morgon och jag inte orkar varken göra eller skriva något roligt eller produktivt så letar jag efter fler bilder från vår gård. Här är infarten.



Och sedan lite blandade för dom som orkar och vill:

    

Det var från den tiden när Anna höll på med hästar, nu är det bara kompisar, killar, musik och datorn som gäller.

Idag ska jag göra en massa tråkarbete med bokföring och annat pappersarbete. Men ju mer man arbetar desto fler pauser kan man ta. Allt ont har ju något gott med sig.

Ett löjligt ordspråk. Eller är det så?

En repris från någonstans:

Många tror att Jesus var mexikan...
* Han hette Jesus
* Han var tvåspråkig
* Han blev alltid trakasserad av myndighetspersoner

eller kom han från Irland?
* Han gifte sig aldrig
* Han berättade alltid historier
* Han älskade att vara ute i landskapet

... eller nej, han var nog svart:
* Han kallade alla för 'broder'
* Han tyckte om gospel
* Han kunde inte få en rättvis rättegång

... eller vänta, han måste ju ha varit italienare
* Han gestikulerade med händerna när han pratade
* Han drack vin till varje måltid
* Han var säker på att hans mamma var oskuld, och hans mamma var säker på att han var Gud

... fanns Kalifornien redan på den tiden?
* Han klippte aldrig håret
* Han gick omkring barfota
* Han grundade en ny religion

Nej, jag skojar bara. Det är ju uppenbart att Jesus var en kvinna:
* Han blev tvungen att utfodra en stor mängd människor på kort varsel fast det var ont om mat
* Han försökte göra sin röst hörd bland massor av karlar som inte fattade ett dugg
* Till och med när han var död var han tvungen att stiga upp för att det fanns mer jobb för honom att göra...

Så här lite dagen efter så hoppas jag alla mår bra. Igår var en jobbig dag för mig. För nån vecka sedan var det en av våra hästar som blev lite knäpp när vi skulle ta in dom. Den blev rädd när jag skulle ta tag i den och reste sig lite på bakbenen. Då lyckades den sparka mig i sidan.

Först gjorde det bara lite ont men sen har det blivit liksom inte bättre. Kanske nån nerv som kommit i kläm eller något revben, vad vet jag. Men igår tänkte jag prova Zon (ni vet varför behandla hela kroppen när du vet var du har ont). Efter tre behandlingar med Zon fick jag ännu mer ont! Väldigt mycket mer ont.

Gick inte att ta ett andetag knappt! Men idag är det bättre. Eller åtminstone tillbaka som det var innan.
Jag tror att Zon inte passade för denna skada.

Jag påstod att Carita's bilder är lite konstiga. Hon vill inte riktigt synas. Kolla själv:



Carita kommenterade att hon skulle maila över en ny bild för att "klargöra läget"



Alltså, jag ger upp, haha.

Hoppas ni får en trevlig dag.

I vår trädgård är det fullt med gula och vita blommor som har fått för dig att det redan är vår. Hästarna går i hagen och letar efter grässtrån (dom åt ju dom som fanns redan i går...). Ute på fältet springer en flock med rådjur eftersom dom blev rädda när grannen kommer med sin hund.

Hade jag bara haft en kamera...
Kram

På min blogg är ju alla dagar lite av hjärtansdagar. Lena har fått kaffe på sängen, men det får hon ju alla dagar. Jag ska ge henne en puss senare också. När man har arbetar i blomsterbranschen (som jag har gjort tidigare) upplever man Alla hjärtans dag lite från andra sidan - som en helg skapad för att sälja mer produkter? Och blommorna är som dyrast eftersom denna helgdag är lika över hela världen.

Jag kan också känna att många upplever denna dag som en plåga. Alla som är ensamma och inte får någon ros. Dom som kanske inte tror att dom är älskade. Dom som inte har någon att slösa sin kärlek på.

Alla dom får en ros av mig här



Denna ros heter Opium.

Men sitt nu inte hemma och tyck synd om dig själv. Du är ju bäst! Visa att du älskar dig själv så kommer andra också att göra det.
Kram

Måste bara tacka alla er. Det är väldigt inspirerande att ha er som läsare. Ni skrattar åt mina dåliga skämt och tycker att min vardagsfilosofi någon gång kan inspirera er. Därför blir ni nog aldrig av med mig, haha.

Många av oss är vi ju lite så att vi vill att MÅNGA ska tycka att vi är bra. Vi vill vara populära och vi hatar tanken att det finns personer som inte gillar oss. Är det inte så?

Ni kanske har tänkt: Tänk om jag inte duger? Jag kanske inte är så bra?
Om man inte blir bekräftad om och om igen så tror man ibland att man är dålig och värdelös. Tänk att vara en kändis som alla gillar, det vore något.... Eller? Nej det är faktiskt inget att ha.

En riktigt god vän är mer värd än 1000 som bara tycker att du är bra.

En riktigt god vän är en som accepterar dig som du är och som inte ställer krav på mer än ärlighet. Som inte överger dig vad som än händer.

Odla dina vänner. Dom andra kommer och går oavsett vad du gör.
Kram

När jag läste Mathildas blogg så kände jag en sak. Hon har ju råkat ut för en olycka och gått igenom tre operationer med sitt knä och väntar troligen på en fjärde. Hon har problem att få hjälp med behandling för andra problem. Hon har verkligen rätt att sakna sitt tidigare liv.

Jag skulle kunna sakna mitt tidigare liv för att jag var yngre då, andra skulle kanske önska att de inte gjort vissa beslut som de nu ångrar och så, men tiden kan ju inte vridas tillbaka.

Varför inte tänka ett steg vidare. Allt du saknar kan du inte få tillbaka, men du vänder tankarna framåt så finns det saker att göra. Tankar att tänka. Att sakna är en motivation. Ta tillbaka det du vill ha. Gör det du kan!

Sitt inte fast i en gammal dröm. Skapa dig en ny! Och gör en plan för framtiden.
Kram.

 Jag lånade bilden av Mathilda och Zoey för den är så fin.

Idag har gett mig själv lite bloggledigt. Men jag var ju tvungen att skriva det här så jag skulle veta om det....

Ha en trevlig kväll.  Brukar ni kolla på House?

Nu har jag sett sista delen på 'Om ett hjärta'. Tänk att det fortfarande är måndag, det var en lång dag detta.

Innan du sover kan jag berätta att det finns änglar. Det kan du läsa om på Eleonors blogg.

Tänk att saker oftast ordnar sig. Den saknade personen har hört av sig och min syster som blev opererad för cancer ringde och berättade att hon var helt friskförklarad.

Hon har visserligen förlorat en njure men samtidigt en tumör på 4,2 kilo. Då ska man vara rätt nöjd om läkaren säger att man är frisk! Fast just nu är hon på rehabilitering eftersom hon behöver samla krafter. Men visst är det skönt när det händer bra saker.

Kanske skulle passa på att gå och köpa en trisslott också? Nej - Mats - inte utmana ödet!

Hoppas er dag är lika positiv...
Kram

Ibland undrar man. Jag skrev ett inlägg som jag först tyckte var roligt, men sen när jag läste igenom det igen så kom jag på att det nog inte var så bra.

I dagens blogg-topp ligger en kille som kallar sig för Tobias - Grymt rolig person. Jag känner inte att jag klarar att konkurrera med honom just nu.

Jag har väl en dålig dag.

Skidor på TV. En av dom få sporter jag brukar se med ett öga på. Tonfisksallad till mat.

Melodifestival. Jo, den måste man se. Gör inte alla det?

Ensamhet kan vara jobbigt, tråkigt, rena döden faktiskt. Även den som har många kompisar och vänner kan känna sig ensam, längta efter mer. Kanske kärlek (rätt ofta faktiskt).

Ibland händer det. Men ibland blir det fel. Om man satsar allt på ett kärleksförhållande, vilket väl känns rätt från början, kan det visa sig att man hamnar som man brukar säga ur askan, i elden.

Ett förhållande kan ju dels innebära att man träffar andra vänner mindre, att man helt går upp i att vara sin partner till lags. Man märker det inte eftersom man är lycklig ändå.

Ibland tar det slut. Eller så kan man upptäcka att man behöver mer. Man behöver både vänner och kärlek.  Ja, det var bara det jag ville säga: Var rädd om dina vänner.

Jag är nog ganska stolt över mitt liv. Kanske inte för hur jag har levt det, men för vad jag har åstadkommit. Min bästa sida tror jag är att jag kan omsätta intryck och erfarenheter till vanligt sunt förnuft. En annan viktig del av mig är humor. Jag älskar att vara rolig och nio gånger av tio är det bara jag själv som uppskattar det, men det är viktigt att kunna se det roliga i saker och ting. Att kunna se på sig själv med en glimt i ögat. Jag lovar.

Det är underbart att kunna strunta i vad andra tycker om en och göra precis som man själv vill. Det är något som jag unnar alla att kunna göra.

Jag märker att många uppskattar det jag skriver. Kanske inte så mycket det jag skriver i min blogg, men att jag läser och kommenterar deras blogg. Jag gör det om jag tror att jag kan göra en skillnad. Om min kommentar kan få någon att känna att en annan människa lyssnar och bryr sig så är jag nöjd.

Det ger mig nya impulser också och jag förstår saker som jag inte har tänkt på förut. Ibland blir man ledsen över det man läser, frustrerad över hur dåligt många mår och arg för att de vuxna i deras närhet inte klarar av att hjälpa till - eller ibland kanske inte får lov att hjälpa till.

Jag gör en skillnad. Och det gör du också.

I morse kom jag på det. Eller så råkade jag bara tänka det. Om två år och några månader fyller jag 60 år.
Det kan inte vara sant. Det får inte vara sant.

Fast jag vet ju att det är så. Och att enda sättet att undvika det är ett sämre alternativ. Dö. Nej, usch!

En sak som jag är väldigt glad över är att jag är här och nu. Många som är i min ålder får aldrig vara med om allt det nya och roliga som internet har fört med sig. Dom är inte intresserade, eller så har dom ingen vana vid datorer och skyller på det. Men tänk er i framtiden, då kommer alla gamla och sjuka att ha datorn som sällskap.

Är inte det ganska bra?

Nu ska jag städa lite här på mitt hemmakontor. På förmiddagen får jag besök av Henrik, min äldste son, och hans kompis Lukas. Dom har fått för sig nu att lära sig programmering och tror att det är lätt, haha.

Allt jag lärt mig under kanske 10 år, det tror dom nog att dom ska vara experter på om några timmar. Men dom hamnar i livets hårda skola. Vill man lära sig något gäller det att ligga i.

Henrik är golfpro (under säsongen). Ni kan kolla på hans hemsida om ni vill se hur han ser ut.

På tal om unga killar. Var finns dom här i bloggvärlden? Jag kollar på min länklista. Där hittar jag ett 20-tal eller fler som jag kanske glömt bort jättetrevliga tjejer/kvinnor men var är boysen?

Det är ju i många fall deras blotta existens som är skulden till mycket elände. Vad gör dom? Varför är dom inte här? Kram, nu måste jag städa fort som fan.