Idag skall jag träffa en skattejurist hos min revisor och prata om skatterevisionen. Jag vill helst inte behöva betala allt jag äger (i stort sett) till skatteverket men på telefon sa han att det ser "svårt" ut. Jaja.
På eftermiddagen ska jag till en vän och titta på trav från en dansk travbana, där två av våra hästar startar. Och sen blir det ett besök på Jägersro där Lutfi Kjolgini har en hästauktion.

I morgon ska jag jobba hemma och förbereda några program till nästa vecka. Och på söndag kommer min syster ner från Stockholm. Då ska vi fixa några saker i Lund och titta på alternativa äldreboende för min morbror som just nu är på en minnesklinik i Lund för att utreda varför hans minne har blivit så dåligt. Antagligen en form av demens säger läkaren, men samtidigt sa han att hjärnan verkar vara okej på de prover dom tagit.

Ja - nej - nu måste jag ta tjuren vid hornen. Hejdå
kram

Varför heter det ensam är stark när ensam ofta är svag? Till och med i bibeln står det något som: Det är icke gott för människan att vara allena.

Kanske är det helt enkelt ett missförstånd. Det betyder kanske att ensam blir stark. Om man överlever.

Klart att ensamhet kan vara skönt ibland. Man kan längta efter stunder då man kan få vara ensam ett tag, men de flesta av oss vill hellre ha någon att dela saker med, att vara tillsammans med, att prata med. Att kramas med.

Så vem fan vill bli stark?
kram

Tycker orka det är ett jobbigt ord. Orkar knappt läsa det.

Men läser ofta om ork som inte verkar finnas. Jag orkar inte prata om det, jag orkar inte med detta, orkar inte, pallar inte men vad betyder det egentligen?

Det känns som om det är lite en trend. Att inte orka. Betyder det kanske: Jag vill inte för jag tycker inte det roligt. Eller handlar det om fysisk ork, psykisk ork? Ja jag vet inte för jag måste mer eller mindre varje dag orka göra saker som måste göras utan att jag egentligen varken vill göra dem eller "orkar" göra dem.

Jag tror att orka ibland är en undanflykt.

Är det meningen att vuxna ska orka mer än barn och ungdomar? Och i så fall varför?
kram

Edit: Tack för era svar o synpunkter och ja - det är lite så jag menar. Man skriver orkar inte men menar kanske att man inte har lust. Det är bara det att jag tycker det låter tråkigt när man säger: Jag orkar inte... om man inte menar just det!

Nu vet jag ju inte om det är sant, men det verkar logiskt. Vad har vi som skiljer oss från aporna?

Jo vi har ju fått förmågan att tänka. Förmågan att inse att vi inte räcker till. Vi människor är till och med så smarta att vi kan räkna ut vad andra människor tänker.

Jag tror inte aporna går omkring och bekymrar sig för morgondagen. Inte heller funderar dom på ifall dom är fetare eller fulare än andra apor. Apor kan nog bara tänka rakt fram liksom. Tänk så mycket smartare vi människor är.

Vi har ju utvecklats till nästa nivå. Men det tycks vara vårt öde att använda vår intelligens på osmarta sätt. När vi nedvärderar oss själv och oroar oss för att andra ser oss som dåliga, värdelösa och ointressanta personer så blir det nog ofta så att det blir självuppfyllande.

Om andra inte klarar av att trycka ner oss i skorna och se till att vi får leva ensamma och isolerade som vi förtjänar, så gör vi det själv. Våra tankar blir självuppfyllande.

Nej. Detta var bara ironi. Så är det väl inte?
Kram

Det känns som om denna dagen varit väldigt lång. Bilkörning, arbete och mera bilkörning. Sen har har vilat lite och sett på TV en stund, men det känns som om jag fortfarande är trötttttt.

Hoppas jag kan bli lite piggare nu när jag sätter mig framför datorn!
kram

Om man frågar någon vad som finns mellan svart och vitt brukar svaret bli grått. Kanske man ser likadant på sin tillvaro antingen är allt dåligt (svart), allt bra (vitt) eller har vi den grå vardagen därimellan.

Men det är ju fel. Svart har färgkoden 000000 i det hexadecimala RGB-systemet (hoppas det heter så haha) och vitt har FFFFFF men emellan dessa finns ju inte bara grått utan millioner färger.

Vad vill jag ha sagt med detta. Vet inte.

Kanske att vardagen inte måste vara grå?
Kram

Jag läste nånstans att det nu börjar poppa fram nätpsykologer som erbjuder olika slag av terapibehandling över internet och det är väl inte oväntat. I det fall jag såg var det så att patienten fick en uppgift och skulle mejla svaren. Att lösa en uppgift kan vara en form av behandling. Säkerligen kommer denna utveckling att fortsätta.

Jag får ibland, i rollen som vuxen, vara lite amatörpsykolog. Jag uppskattar det förtroendet.

Jag som levde på den tiden när internet inte fanns kanske uppskattar det mer än ni som är unga och ser det som en självklarhet. Det är på gott och ont - som allt annat. Information är inte visdom. Kunskap ersätter inte erfarenhet.

Vänskap och kärlek på internet är bra men det ersätter ju inte närhet och det verkliga livets upplevelser. Det går bra att visa kärlek på nätet men det är kanske inte så smart att bli kär i någon baserat på det skrivna ordet. Däremot tror jag att man kan lägga grunden till en bra vänskap - och kanske kärlek - på det sättet. Om det finns ärlighet.

Mycket flum idag, men
Godmorgon!

... väder eller hur? Eller jag hoppas nu också har det alltså! Jag har varit ute en vända på vår andra hästgård och druckit kaffe, fotograferat och sen börjat på en ny hemsida till vår travtränare. Så något har jag gjort.

Men nu ska jag nog lata mig resten av dagen.
Kram

Godnatt alla, min normala sovtid har ju passerats, men man märker inte hur tiden går när man har det bra.

Sovgott eller nåt.
Kram

Idag har jag jobbat hemma. Vaknade vid 7 och efter kaffe och sånt (läs cigg) så kändes det som om det skulle bli en fin dag, mycket tack vare att det är strålande sol ute idag!

Henrik var här och jag hjälpte honom göra ett litet program som han skulle sälja in till sin kund. Lena åkte till Köpenhamn och trav och nu har jag satt in lite mat i ugnen.

Så det blir nog en bra dag resten med!
Kram

Sommaren börjar ta slut och hösten är väl mer eller mindre här. Det var lite så jag tänkte med min nya design haha! Det är bara en vecka kvar innan det blir full fart här med fyra fölston och 3 virriga fölungar som nu är mellan 4 och 6 månader gamla.

Tråkigt på ett sätt att vi bara har hästar här hemma under den mörka och blåsiga, regniga, snöiga årstiden, men det är ju som det är. Det är bara att gilla läget.

Vilken årstid är din favorit? Min är nog ändå sommaren. Bara att man slipper frysa är ju skönt!
Kram

Man läser ofta ordet kämpa i kommentarer. Kämpa på. Styrkekramar. Du är stark. Och så vidare.

Men hur gör man för att kämpa när man inte vill, när man inte kan, när man inte orkar?

Jag hade hoppats att när jag skrivit detta skulle få nån ingivelse från en högre makt. Att svaret helt enkelt skulle komma från någonstans i min hjärna. Men så lätt var det inte!

Vad menas med att kämpa? Kanske att inte ge upp? Att fortsätta med det man gör eller orka börja göra något som man inte har gjort innan. Det är väl att kämpa.

Att inte ge upp? Vad är det? Det handlar om hopp, tror jag. För att inte ge upp måste man hoppas och kanske tro att någonting kan bli bättre. Och det kan det väl alltid, men det gäller att se det. Att kunna se hopp någonstans borta vid slutet av något eller vid horisonten.

När man mår bra behöver man inte hopp. Då tror man att allt ordnar sig. När man mår dåligt behöver man hopp och jag tror inte att hoppet kommer från andra människor som peppar en, hoppet måste komma inifrån dig själv. När allt ser ut att vara hopplöst så gäller det att säga emot denna tanke. Kanske kan det ordna sig. Kanske blir det bättre. kanske kan jag klara det där som verkar så svårt och omöjligt.

Svårare är det inte att kämpa.
Kram

Edit: Jag menar givetvis inte att man ska låta bli att finnas där för andra. Bara att visa intresse är ju bra!

Hur går dina tankar egentligen? Tänker du bakåt eller framåt. Eller nu. Eller inte alls? Jag tror att det kan vara bra med en liten analys av hur det fungerar med tiden. Vi kan ta Mats och hans blogg som exempel! Jag hade som mest kanske ett hundratal läsare, när jag var flitig. Eller var jag bättre då? Nu har jag cirka 30 om dagen.

Över till exemplet. Hur kan Mats reagera på detta exempel:

1. Mats är paralyserad. Allt är svart. Hur kunde det gå så här. Jag har slarvat bort 70 läsare. Jag är dålig. Jag går och lägger mig i sängen.
Vad gör jag då? Jo jag ser bakåt i tiden. Det finns inget bra nu eller sen.

2. Mats är deprimerad. Vad gör jag för fel. Varför har jag inte 100 läsare om dagen. Hjälp! Vad ska jag göra?
Samma här. Fast jag funderar i alla fall på något.

3. Mats är orolig. Hur ska jag kunna få tillbaka alla dom där som inte läser min blogg? Vad ska jag skriva. Kan jag skriva över huvudtaget? Tänk om jag skriver något och inte får en enda kommentar? Eller om ingen läser.
Nu tänker Mats framåt, men han oroar sig för framtiden.

4. Mats vill prestera. Nu måste det hända något. Nu ska jag minsann se vill att få fler läsare. Jag ska skriva dom allra bästa inläggen och susa runt på andra bloggar och kommentera som en liten igel.
Mats är överoptimist och lär få prestationsnångest.

5. Mats är som han är. Jaha, idag är det onsdag. Jag tror jag ska skriva ett inlägg i bloggen.
Mats lever i nutiden. Det som har hänt har hänt och vad framtiden bär med sig vet man inte.

Edit o svar: Detta är bara ett exempel. I verkligheten bryr sig Mats inte ett dugg om hur många läsare han har. Mer i så fall av de personer som läser och trivs på min blogg. Som jag sagt en gång tidigare, jag vill hellre ha ett fåtal goda vänner än en stor fan-club....

Alltså, inte för att det alltid är så lätt för Mats heller att leva i nuet, men visst är det bäst!?
Kram

Vill ni läsa min andra blogg? Klicka här

Nu känns det lugnare igen, anfallet har gått över! Ibland måste jag bara göra något. Jag ska inte ens försöka förklara hur jag tänkte, men det var aldrig meningen att överge er som är mina läsare och/eller vänner, bara att jag känner ibland att jag måste vara lite destruktiv innan jag kan återgå till att vara som vanligt.

Min andra blogg är bara en knäpp historia som gör det möjligt för mig att skratta en stund åt min egen humor. Alla behöver vi skratta ibland och det kvittar ju mig om andra tycker det är roligt så länge jag själv gör det!

Skratta är viktigt.
Kram

Länk till min andra blogg: Doctor Roads, legitimerad i filosofie medicin

Jag tror jag ska byta blogg, eller vad det heter. Starta en ny. Den sidan av mig som den här bloggen blivit är ju bara en av mina sidor, min snälla, vänliga, kärleksfulla och kanske bästa sida. Den som jag inte har delat med mig till så många innan för att jag inte tagit mig tid att göra det.

Allting har sin tid. Den här bloggen har gett mig mycket, bland annat nya vänner och också mer insikt i hur dåligt många mår av ätstörningar samt förklaringar till det. Jag har insett att jag inte kan rädda så många och att det inte finns särskilt många i den "friska" vuxenvärden som är beredda att lyfta ett finger för att hjälpa någon dom inte känner. Det är tråkigt men kanske inte förvånande.

Jag kommer naturligtvis inte att ta bort matspalats, men jag kommer inte att fortsätta skriva så mycket här heller som jag känner nu. Jag vill nog hellre skriva något annat, försöka vara rolig eller mer ärlig eller bara skriva för att det är roligt. Jag känner dock att det inte passar in i den här bloggen.

Så nu får jag fundera på hur jag ska göra!
Kram på er

Edit: Jag skrev kanske lite fel. Eller visste inte. Men nu vet jag. Jag ska ha en blogg till för mitt eget nöjes skull. Men okej jag skriver nog lite här med om ni nu vill det...

Ibland har man verkligen ingen lust att skriva något. Men med tanke på mina stackars läsares välbefinnande så ska jag i alla fall knåpa ihop ett inlägg.

Dagens positiva är att hästen kom trea på V75, det var jätteroligt.

I övrigt har det varit en sån dag. Det har regnat precis hela dagen och ändå har vädret varit bättre än mitt humör.

Då vet ni ungefär....
Kram - och uppmuntra mig gärna, det är ni ju bra på!

Skippar dagens kundbesök eftersom jag fortfarande har ont efter tandutdragningen. Var i morse och kollade med tandläkaren som gav mig penicillin. Jag har ju jobb här hemma med, så då gör jag väl det i stället.

I morgon skall vår Beastar starta på V75, en stor händelse för Lena och dom andra här som jobbar med hästarna. I och med att vi har Björn Goop som kusk denna gången så blir det lite extra spännande för det också.

Själv är jag mest glad för att det ser lite ljusare ut för mina bloggvänner i Piteå, dom behöver alla mirakel. Dessutom har jag fått en ny vän som jag tycker det är roligt att prata med.
Kram

Jag får ibland frågor om varför jag bloggar. Varför jag lägger ner tid på att lyssna på och prata med er. Jag tror det är av samma anledning som många andra. Att blogga är roligt, bra och nyttigt och allt sånt.

Jag vet att det finns i alla fall några som tycker det är lite konstigt att en vuxen är intresserad av att prata med ungdomar om deras liv och problem. Men det är det väl inte. Jag tror att många föräldrars högsta önskan är att de kunde prata mer med sina barn.

Vuxna och barn är inte olika sorters människor! Jag tror att föräldrar oroar sig för mycket och glömmer hur det var när de själva var unga.

Får man inte respekt från de vuxna är det svårt att respektera tillbaka.
Flummigt inlägg, men jag har inflammation i underkäken - får skylla på det! Kram