Jag har snart skrivit i den här bloggen i ett helt år. Först ville jag att många skulle läsa den, men eftersom jag inte har tid att läsa många bloggar så skriver jag nu mer för att hålla kontakten med dem jag "fastnat" för. Det är sällan mer än 20 som besöker min blogg nu för tiden!

Jag har pratat med min syster Eva ett par gånger och nu först börjar hon känna sig lite bättre, igår kunde hon äta något lite fast föda för första gången. Två köttbullar och 10 makaroner berättade hon stolt.

Jag är inte så bra på att skicka julkort, men annars skulle alla ni som läser min blogg få ett!
kram

Glöm inte

ni inte ska tro att jag glömt bort er...

Jag har haft en lugn helg och sedan arbetat mycket. Igår kväll träffade jag Björn, en bridgekompis. Angående Eva, min syster så vet jag inte så mycket mer än att hon har feber och är trött och att det är något fel som dom inte kan hitta. Men jag hoppas det ordnar sig med det.

I lördags träffade jag förresten Alma för första gången på länge. Vi skulle iväg och fotografera hos en av mina kunder. Det hade Alma glömt haha, men det resulterade i att jag fick mormors pannkakor och sylt till frukost samt att jag fick umgås en stund med Alex (lite drygt ett år) som av någon anledning skrattar åt allt jag gör...

Kram

Min syster får fira sin födelsedag på intensivavdelningen på Karolinska sjukhuset, men hon mår i alla fall bättre.
Själv ska jag försöka ha en lugn helg i ett regnigt skåne. Hoppas vädret är bättre hos er! Ha en skön helg!

Kram

Min syster Eva opereras idag och vi har inte fått något besked ännu hur det gått (går). Det är tredje operationen på mindre än ett år, vilket är väldigt jobbigt. Särskilt jobbigt för Bosse, hennes man, som själv har MS och bara kan sitta hemma och vänta vid telefonen.

Hoppas att det gått bra, men det har tagit längre tid än beräknat så man blir ju orolig...

Update: Operationen är gjort och tog väldigt lång tid, men min syster lever. Nu ska hon vara kvar på sjukhuset flera veckor och sedan få strålning. Men okej, det måste ju gå.

Uppdatering fredag kväll: Ny operation idag också..., verkar i alla fall ha gått bra, men jag hoppas få veta mer snart.
Tack för allt stöd - det är skönt att veta att ni finns.

Tidigt i morgon bitti åker jag till Göteborg för att jobba där i tre dagar. Roligt med lite omväxling. Jag hoppas mitt mobila internet fungerar som det ska, har inte riktigt testat det än. Men ha det bra tills vi hörs.

Kram

Vi behöver ibland uppmärksamhet. Ibland kräver vi det. Hur vet vi vilka som är våra vänner bland de som uppmärksammar oss? Vi vill ju helst veta vilka som är våra vänner.
Den eviga frågan, hur vet vi det? Vad är vänskap? Vad är en vän?

Är det de som hör av sig. Som vi kan lita på? De som visar att de bryr sig?
Vi värderar andra personer utifrån det vi tror att de tänker om oss och vad de gör som vi ser eller vet om.

Vi utgår från oss själva, men vänskapen kräver att känslor är besvarade.

Det är skillnad på vän och vänskap. Vänskap är ett förhållande, vän är en person. Kanske finns det i vår omgivning personer som är våra vänner men inte kan visa det. Av respekt eller rädsla för att bli förkastade.

Den viktigaste kunskapen är att vi vet var vi har den andra personen. Oavsett om det gäller en vän eller bara en annan människa. Att vi inte behöver oroa oss för vad han/hon tänker om oss. Det ger en viss trygghet och vi kan vara oss själva. Vi vet hur mycket av oss själva vi ska lämna ut.

Låt oss också se på det från andra sidan. För att någon ska kunna visa var de står måste vi ju ge dom chansen. Bara om de också kan känna sig trygga med oss kan ju vänskapen blomstra.

Lär känna dina vänner och visa var du står. Ge andra människor en trygghet.
Flumflum morgonfilosofi

I min värld har det inte så stor betydelse om mina vänner kommer ihåg min födelsedag eller hör av sig titt som tätt. Det som är viktigt är att jag vet att de finns och att dom är som de är, med sina fel och brister.

Och dom vet att jag är en enstörig typ som helst vill att dom inte hör av sig för ofta...
Kram

Nu jäklar snöar det längst ner i södra skåne. Antar att det betyder att det snöar överallt...  Jag kan inte hitta min mössa heller så det blir till att frysa om öronen, för jag måste ut nu och ge hästarna kvällsmat.

Ha en trevlig helg. Kram

Inom bridgespelet finns termerna KRAV och OKRAV. Bridge är ett kortspel om ni inte vet det haha! Krav är det när man avger ett bud som medspelaren måste svara på. Om man bjuder ett okrav får medspelaren lov att passa.

I vår vardag har vi många krav på oss. Vem sätter dem? Jag tror att de flesta kan hantera omvärldens krav, men det är mycket svårare att leva upp till sina egna krav.

I mitt fall exempelvis så tycker jag det är roligt att blogga. Men ibland tycker jag inte att jag har något speciellt att komma med och då hoppar kravgeneralen fram och säger: Skriv inte om du kan skriva något bra. Varför ska du göra bort dig?
Göm dig under skrivbordet i stället och hoppas att ingen ser dig.

Okrav är faktiskt mycket bättre. Passa och ta det lugnt. Det kommer andra dagar.

Du kan ändå aldrig bli så bra som du skulle önska. Varför inte behandla dig själv som du behandlar andra?
Ta dig som du är.
Kram

Jag ska ta lite paus från datorn på kvällarna ett tag, dels för att jag får ont i ryggen av att sitta så mycket och dels för att det är skönt att vila lite ibland. Men det blir väl inte så länge kanske.

Bara så ni vet att jag kanske inte är här så mycket. Maila om du vill.
Kram

Och jo - det är nog rätt att killar också kan skriva om sina känslor men det är ju inte så att många gör det. Jag tror att det är lite synd faktiskt - vi skulle nog behöva vara bättre på det.

Jag hade inget att göra så jag har läst lite bloggar, bara surfat runt lite på måfå sådär. Fast alltså inte på modebloggar haha för dom begriper jag mig inte på.

Men vad som jag är imponerad av är hur bra tjejer/flickor/damer/fruar? är på att skriva om vad de tänker och känner om allting. Tänk om vi pojkar/män/gubbar kunde det också. Jag brukar visserligen skriva om känslor och tankar, men inte så mycket om mina egna.

Varför kan vi inte det?

Långt om länge har faktiskt båda sönerna hört av sig med grattis. Martin är i Milano så det är lite imponerade om han kommit ihåg det själv, tror snarare att han fått tipset av sin bror eller mamma.

Sen har andra gratulerat lite utan den anledningen, bara för att man är far liksom haha, men det är ju ändå trevligt. Jag tar en dumle-kola till och önskar er en trevlig kväll.

Kram

Jag har absolut inget att säga som jag inte sagt förut...  Kanske är det för att jag pratat mycket med olika vänner denna vecka som det inte finns några ord kvar. Eller så har åldern tagit ut sin rätt - fast nej jag kan nog inte skylla på det.

Framtiden börjar nu. Vi skapar den själv.

Jag stjäl denna historia från Nilla bara för att den var bra.

George W Bush och Tony Blair står i en bar. En gäst kommer bort och
frågar vad dom pratat om.

"-Ååå, vi lägger planer för 3:de världskriget" säger Bush...

"-Å jäklar" säger gästen. "Hur tänker ni göra?"

"-Vi tänker döda 1 400 000 muslimer och en IT-konsult" säger Bush...
Gästen blir bara stående som ett frågetecken.
"-En IT-konsult...?" säger han. "Varför det? Varför i all världen
ska ni döda en IT-konsult?"

Då klappar George W Bush Tony Blair på axeln och säger:
"-Vad var det jag sa? Ingen kommer att fråga om muslimerna..."

När det är dimma här så knastrar det jättemycket i högspänningsledningen som går 50-100 meter från vårt hus. Ni tror kanske inte det är så farligt hihi, men det är ett obehagligt ljud och hästarna blir skitnervösa.

Annars är det mest arbete, fast häromdan fick jag äran att göra en header och bakgrund till en av mina bloggkompisar och det är ju väldigt roligt att få lite omväxling. Ni kan se den här och jag tycker i alla fall den blev ganska fin. Det är faktiskt inte lika roligt att göra till sig själv haha.

Kram på er alla vinterbadare.
Mats

Vad man gör och hur det blir hänger ju inte alltid ihop. Även om man gör rätt kan resultatet bli dåligt. Har man gjort fel då?

Resultatet är ofta väldigt lätt att mäta. Ibland mäter vi framgången i vad andra tycker, exempelvis vi lagar mat som vi själva gillar men gästerna tycker inte om det. Ingen höjdare.

För det mesta är det emellertid vi själv som ser att något inte blev som vi hade tänkt det. Ska man ändå vara nöjd om man gjorde sitt bästa? Jag tycker det - men det är mycket svårare att tänka så. Framför allt är det nästan omöjligt att säga om man kunde gjort något ännu bättre.

Tänk om vi kan låta bli att grubbla över allt detta: Gjorde jag fel, kunde jag gjort på ett annat sätt. Varför blev det så här?

Jag vill tipsa om att se läget som det är och gör det bästa utav det. Man kan lära sig av sina misstag, men det finns ingen anledning att förebrå sig för dom. Utan misstag lär vi ju oss ingenting.

Ska vi vara glada att vi inte är felfria? Kanske - för vem skulle stå ut med oss då?
Kram

Idag har jag en arbetsfri dag (frivilligt). Varit ute på hästarnas träningsbana och kollat i kylan, med fika efteråt, sedan mest slappat. Skulle egentligen bokfört, men haha det springer ju inte bort precis. Tog bubbelbadet i stället och nu sitter jag här med ett glas vin och inväntar att fiskgratängen ska bli klar. Den behöver jag som tur är inte göra själv!

Ha en trevlig kväll/helg om ni råkar vara här och läsa.
Kram

Sofie tycker att jag ska skriva ett nytt inlägg för att följa upp alla kommentarer. Jo alltså jag tycker ju om att skriva men det är svårt att veta vad man ska skriva om...

Så om ni har några frågor eller ämnen där ni vill veta vad jag tycker så skriv det, eller maila. Annars får ni helt enkelt vänta tills jag plötsligt vet ändå!

Men alltså - tack för alla kommentarer. Jag börjar snart tro att jag är någon :)

Kram

Finns det monster? Jag läser ibland om ätstörningsmonstret, vad är det för en typ?

Jag ska säga vad jag tror. Du vet det nog redan.

Striden mellan det onda och det goda har alltid funnits. Alla människor har tankar och inre röster. Vi har vårt liv registrerat i hjärnans databank - allt vi upplevt finns där. Vårt samvete. Vär inre röst.

Oavsett om det gäller ätstörningar eller andra psykiska problem så beror dem ibland på att vår inre röst är skadad. Den motarbetar vårt bästa. Ibland kan det vara att hjärnan har matats med för mycket information och för många intryck som tyder på att vi är dåliga, värdelösa, misslyckade...

Hjärnan borde vara smartare, men det är den inte.

Vi kan ibland inte tro att dessa tankar är våra egna. Hur kan man önska sin egen död? Svält? Undergång? Nej, det är ju fel. Det måste vara en djävul eller ett monster som försöker knäcka mig?

Monstret är ett hopp. Ett hopp om att det inte är mina egna tankar, ett självförsvar. Vi vet att monstret är fel.

Hur dödar man ett monster utan att dö själv? Måste man dö för att bli fri?

Först måste vi förstå att monstret inte finns, det är i själva verket våra egna tankar - men en produkt av våra egna svagheter och misslyckanden. Vi låter helt enkelt de onda tankarna segra över... vadå?

Vem säger att man är bra när man är dålig? Vem kan säga att jag duger. Kan man vara värd något utan att vara det?
Det har ingen betydelse egentligen, för man kan bara tro på sig själv. Spegeln, monstret.

Det är monstret som måste dö. Tveka inte om det. Det är inte mord utan självförsvar.
Du kommer att bli frikänd.

Du kommer att överleva.