Släkten är värst

Min morbror (84) är faktiskt tokigare än jag. I somras skrev han sin fjärde diktsamling och verkade lika klok som vanligt, men nu när boken snart är tryckt har han blivit helt galen! Han tror att förläggaren ska stjäla hans dikter och publicera dem under sitt eget namn...

Jag lyckades skaka fram en bild på omslaget, där det tydligt står morbrors namn. Men nej, så lättlurad är inte min morbror...

- Han kan ju ha stulit mitt namn...

Bara så ni vet att det ligger i släkten :)

Jag och min morbror vid minneslunden på kyrkogården i Lund
Jag och morbror på kyrkogården i Lund (vid mammas grav).

Kram

Missförstånd

Tänk vad lätt det är att bli missförstådd. Men ännu lättare är det att missförstå.

Vi tolkar allt. Allt vi hör och ser omsätter vår lilla hjärna till något annat, något som ibland är logiskt och begripligt men lika ofta bara en gissning som styrs av... ja vadå? Antagligen av våra erfarenheter, av vad vår hjärna varnar oss för och säger till oss.

Vi får för oss saker och tror en massa. De där borta, tittar de inte på mig. Pratar dem om mig? Skrattar de? Vad säger dem när jag har gått. Var det dumt det jag sa? Konstiga tankar.

Vi kan till och med missförstå det som inte händer. 

Skumt - men såna är vi!
Kram

Minnen

Detta är lite en fortsättning på det förra inlägget. Ifall du vill läsa det först.

Ju äldre man blir desto fler minnen har man (även om man som äldre inte kommer ihåg dem :)

Kanske värdet av livet kan mätas i hur man upplever sina minnen? Om man har svårt att uppskatta sina goda minnen och mest tänker på de dåliga är det troligen också svårt att se positivt på framtiden. Varför? Därför att man förväntar sig att saker ska bli som man minns.

Om något gick dåligt så förväntar man sig att det går dåligt även nästa gång.

Ett bra exempel kan man se med hästar. De har ett bra minne och är livrädda för nya saker och för saker som hänt där de tidigare blivit skrämda.

Vi människor borde kanske kunna övervinna våra fobier och vår skräck genom att vår hjärna är smartare än hästens - men det är kanske inte alltid en fördel att kunna tänka mer. Tvärtom så kan det vara en ond cirkel när vi inte tycker att vi kan se en lösning på problemet - eftersom vi tycker att vi som är såå smarta borde kunna det.

Kanske är en del av det att skaffa fler bra minnen. Att överleva tills de goda minnena uppväger de dåliga.

Hoppas ni kan tro på det om ni behöver det.
Mats


Livet i det långa loppet.

Mina tankar snurrar ibland lite om alla problem som finns. Just nu har jag inte haft lust att blogga om det på länge men idag gör jag ett undantag.

Äldre människor är normalt rädda för att livet en dag ska ta slut, men har accepterat det. De lever kanske med en tacksamhet för varje dag. De kan uppskatta livet.

Vissa unga människor kan inte det. Är det kanske så att livets värde ökar när man redan har levt det? (Eller det mesta av det.)

Kanske är det så för att man har lättare, när man blir äldre, att minnas bra saker som hänt än dåliga. Kanske är det att man som äldre inte funderar så mycket på framtiden. Man får se först om den kommer.

Jag tänke att jag skulle säga det även om det kanske är självklart. Är man ung kan det vara bra att veta att livet blir värt mer och mer ju äldre man blir. För så är det ju.

Matskram

Kaffepaus

Det var väldigt vad lång tid det gått sedan jag skrev någonting här. Får väl uppdatera er lite om läget då! Jag mår ju bra förstås - som vanligt. Och arbetar för mycket. Och röker fortfarande, hrm.

Vi kommer inte att ha några hästar hemma på gården i höst. Det har blivit för dyrt och olönsamt att föda upp travhästar, åtminstone för tillfället. Dessutom tänker Skatteverket ta det mesta av mina pengar så det gäller att spara lite nu. 

Mina barn mår bra, verkar det som. Martin ska efter ett sabbatsår återuppta arkitektutbildningen. Henrik kombinerar sitt golfspel med arbete och har flyttat ihop med Camilla som läser till lärare. Anna bor hos sin pappa i Göteborg och börjar andra året på gymnasiet (Portalen) och är upp över öronen kär i sin isländske pojkvän som varit här hela sommaren.

Min syster har efter tre operationer och strålning plötsligt blivit friskförklarad från sin cancer och är lycklig som få, tyvärr blir hennes man Bosse allt sämre, han har haft MS i många år och kan snart inte klara sig själv. Min tokige morbror som väl är 85 påstår att hans minne blivit bättre genom ett plåster och han har precis gett ut sin elfte diktsamling.

Ja - sånt är läget!



Rutiner är bra!

Jag läser era bloggar - hoppas ni vet det
kram


I kvällssolens sken

Bara för att ni inte ska tro att jag har en jättelång semester.... det var bara en vecka, men jag har väl helt enkelt inte haft ork att skriva ett inlägg. Nu börjar snart höstlöven falla? Eller?

Jag lovar att jag ska skriva mer när jag får lusten tillbaka men just nu är det ändå bara de närmast sörjande som läser min blogg och ni får helt enkelt stå ut med att jag inte har något att säga. Kram

Lite borta

Jag har semester. Så enkelt är det.

Tårta till mig

Igår fyllde jag år (usch alltså 59 år det ÄR gammalt)! Anna bakade en tårta och fastän bilden blev lite (mycket) suddig med min knäppa mobil så måste jag ju visa den. Den var god!



Och tack för era svar på föregående fråga. Jag håller med, man ska kunna diskutera i olika åldrar, särskilt på nätet tycker jag åldern inte har så stor betydelse. Givetvis måste man i min situation vara försiktig med vad man pratar om, men det säger ju sig själv.

Nej nu ska jag se om det är nån tårta kvar i kylen...
kram

En fråga

Jag fick en kommentar som jag undrar över. Att jag skulle hålla mig till att ha kontakt med folk i min egen ålder så att ingen skulle misstänka att jag är pedofil. Nu letar jag ju inte direkt upp unga tjejer kanske, men många har hittat hit och då blir jag ibland intresserad av deras personlighet och läser och kommenterar deras bloggar.

Jag kan medge att de flesta bloggar jag läser är, som den anonyme påstår, svaga tjejer om man med det menar att de som har psykiska problem eller ätstörningar eller andra problem är svaga. Det kanske anses så, att de skulle vara mer mottagliga för att bli påverkade av t.ex. en pedofil. Jag vet inte.

Jag har fått dessa synpunkter innan, men jag bryr mig egentligen inte. Samtidigt vill jag veta vad andra läsare tycker.

Något som jag tror är att unga killar och tjejer egentligen vill att vuxna ska bry sig MER om deras liv och hur de mår, men kanske inte då man vill att föräldrarna ska veta "allt" eftersom det får konsekvenser som man kanske inte vill ha.

Min fråga är enkel. Är det bra eller dåligt att vuxna och barn diskuterar saker? Ska man hålla sig till sin åldersgrupp?
mats

Livet leker väl

Jag är obegripligt pigg för min ålder. Snart måste jag tvinga mig att gå och sova bara för att man ska göra det! Men jag måste skriva och säga att ni är väldigt duktiga på att skriva till mig. Tack!
I morgon ska jag på Tivoli med Anna och Kalli, hennes isländske boyfriend. Eller köpenhamn i alla fall. Inte regn bara!

Ha det så bra ni kan!

kram


Lägga ner - nää

Jag borde verkligen lägga ner min blogg eftersom jag aldrig skriver något - men trots att knappast någon läser den och att jag har förlorat kontakten med många blogg-vänner vill jag gärna ha den kvar. För min egen skull.

Så ni får bara ursäkta att jag inte orkar uppdatera!

Just nu är det fortfarande varmt och det är svårt att få något gjort. Men jag kämpar på som vanligt.
Kramar

Values

Jag läser att många känner sig mindre värda än andra. Ibland är det inte logiskt utan det bara är så.

Saker som man uppskattar hos andra värderar man inte hos sig själv. Kanske letar man efter dåliga egenskaper hos sig själv men inte hos sina vänner?

Alla har samma värde. Det är väl inte bara från början, när man föds? Det är väl hela tiden. Oavsett om man är bra eller dålig, smart eller korkad, vacker eller ful? Framgångsrik eller misslyckad - det spelar ingen roll. För värdet.
Om man gör rätt eller fel spelar inte heller någon roll. Om man skadar sig själv eller sina egna möjligheter är man inte mindre värd för det.

Att man vill lyckas, vill vara vacker, vill vara smart och framgångsrik, det är en annan sak. Det vill kanske alla. Men det är ju svårare om man inte tror på sig själv. Alla är värda att tro på sig själv.

Så gör det!
kram

Mest twitter

Midsommardagen ser ut att bjuda på solsken i södra Skåne. Anna är hemma och har suttit vid datorn i fyra dygn men idag lär hon lyfta eftersom vi ska hämta hennes vän/boyfriend från Island som visserligen kommer via Tyskland. På Kastrup. Till Köpenhamn, Tivoli och hem igen för att styra bilen mot nordost allihopa i morgon. Kalmar söndag. Öland måndag. Hemåt igen. Oj.

Internationellt värre. Hoppas ni alla har en fin helg och allt sånt där.
Kram

London by dayandnight

London var fint, som jag kommer ihåg det från förr och musikalen var bra, men det visade sig såklart att vi borde ha väntat och köpt biljetterna i London - till typ halva priset :)

Vi var också med 1 million andra och "firade" drottningens födelsedag utanför slottet (buckingham palace är det väl) och det var - trångt... men rätt kul att se ändå. Naturligtvis hade jag glömt både kameran och mobilen hemma. Hrm inte så smart.

Vad mer. Bussar, tunnelbanor. Och en massa promenerande - att gå längs floden var kul - massor av  musikgrupper och andra uppträden hela vägen utan kostnader. Ett museum bara (puuh) för att Anna ville kolla in David Hockneys verk - men bara ett av alla 111 som museet hade hängde framme. The bigger splash eller vad den nu hette....

Camden Market ska ni besöka om ni är i London.
Så - nu är rapporten klar om ni orkat läsa hela!
kram

Just det

Bara för att ni ska bli lite avundsjuka eller inte så ska jag åka till London i helgen. Det är planerat sedan ett tag och blir nog roligt eller i alla fall avkoppling! Till det facila priset av 78 pund per biljett ska vi gå och kolla på Hairspray. Kan en musical verkligen vara såå bra? Haha jag undrar.

Hejdå!

Vad tycker du?

Vilket betyder egentligen mest? Att 10 personer säger att man är bra eller att 1 person säger något dåligt? Jag är säker på att många skulle offra 10 goda omdömen för att slippa höra det dåliga, eller?

Varför är vi så känsliga och varför måste vi alltid duga för andra?

Egentligen är det faktiskt bara vår egen uppfattning som är viktig. Kan vi stå upp för den vi är och ha ett rent samvete (jaja någotsånär... då) så borde vi kunna klara att inte alla tycker att vi är något att ha. Hur gör man då? Man kan ju inte undvika att ta till sig det som är dåligt.

Jag tror man måste se det som att de som inte verkligen känner en har inte rätt att ha en åsikt, eller åtminstone behöver man inte bry sig om deras åsikt. Som jag sa. Det är vad DU tycker om dig själv som är det viktiga. Gör vad du vill och lev ditt liv som du vill. Det är enda sättet.

Förresten så har jag varit eller är lite sjuk, magkatarr eller något, så det gör inget om ni tycker LITE synd om mig!
kram

Long time not dead

Ju längre man väntar med något desto svårare blir det. Jag har ju inte bloggat på evigheters evigheter. Jag vet inte riktigt varför jag tappat stinget, men jag antar att varje sak har sin tid. Just nu är det annat som jag hellre vill göra och som är viktigare.

Ändå finns jag här, jag läser lite bloggar då och då och håller koll på vad som händer (lite i alla fall). I helgen hade Lena och jag fixat "öppet hus" på vår träningsanläggning för hästarna och det var kul, fast mycket jobb och dåligt väder. Men det kom en del människor i alla fall och de tyckte nog det var trevligt. Freja på ponnyn Pingo på bilden tyckte i alla fall det var kul!



Idag har jag tagit mig upp till Örebro via arbete i Göteborg och i morgon åker jag vidare till Stockholm för att kolla på trav på Solvalla och träffa min yngste pojke Martin som bor där. Och sen hem igen på torsdag!

Hoppas solen skiner på er! kram.

Livet är kort

Dagarna blir längre och härligare för varje dag, men samtidigt blir livet kortare. Jag vet att man inte behöver tänka så och det gör jag egentligen inte heller.

Men glöm inte ta vara på den tid du har. Slösa inte med ditt liv - njut av det.
Kram


Perfekt NOT

Vår mediakultur försöker intala oss att det bara är perfekt som duger. Ett perfekt utseende, perfekt hy, perfekt platt mage, perfekt partner och ett perfekt tvättresultat. Allt annat ska vi inte nöja oss med.

Because you are worth it!?

Nej verkligen inte. Ingen är värd att sträva efter perfekt för det innebär automatiskt att man aldrig blir nöjd.

Man måste inse att målsättningen måste vara realistisk. Är du bra men inte perfekt så räcker det. Våga säga nej till perfekt!

Kram


Fullmåne

Jag sitter hemma hos min kompis i Göteborg och ser att det är fullmåne. Dags att krypa fram ur kistan...

Olycka och motgångar känner vi av genom att vi mår dåligt. Vi kanske inte klarar av det vi tycker att vi borde. Men om vi klarar av det, är det då en framgång?

Kanske. Fast mäter vi inte framgångar i hur andra ser på oss? Måste vi inte synas för att vara lyckliga? Är det inte så? Inte för mig. Jag är nöjd om jag kan göra något bra även om ingen ser det.

Jag tror det är så det måste vara. Vi kan inte vänta på att andra ska tycka om oss och tycka att vi är bra. Vi kan inte döma oss själva utifrån vad vi tror att andra tycker om oss.

Duger du för dig själv så duger du åt andra. Glöm inte det. Gräset har aldrig varit grönare någon annanstans, det är bara en synvilla. Gräset ser alltid grönare ut från sidan än om man ser det på plats. Uppifrån.

Beware!

Tidigare inlägg Nyare inlägg



RSS 2.0

Discover Suzzie Tapper!